Lunarstorm, Sveriges största ungdomssajt, valdes som bas för en universitetskurs där målet var att studera barn och ungdomars beteende på Internet.
Att studenterna befann sig i själva studiemiljön var en stor fördel, som gav flera intressanta spin-off-effekter skriver Thomas Fritz vid Institutionen för Interaktiva medier och lärande vid Umeå Universitet.

Krypin på Lunarstorm – en plats för lärande!

Thomas Fritz

Krypin på Lunarstorm – en plats för lärande! (115 kB)

Sammanfattning
Hösten 2004 genomförde Institutionen för interaktiva medier och lärande vid Umeå Universitet en 5-poängs universitetskurs inuti nätgemenskapen Lunarstorm, den största av sitt slag i Sverige. Syftet var att låta studenterna få en djupare kunskap – ett etnografiskt perspektiv – genom att de befinner sig i den miljö de studerar.

Under kursen användes många av webbplatsens funktioner för att kommunicera. T.ex. dagbok och gästbok och det uppstod oväntade, positiva effekter avseende aktivitet och upplevelsen av gemenskap. Dessutom fanns PBL-inspirerande inslag som möjliggjorde en djupare förståelse av kursens innehåll.

Utvärderingen av kursen gav uttryck för att det etnografiska greppet fungerat som avsett. Men det mest intressanta var den gemenskap som de aktiva studenterna upplevt samt ett antal positiva och intressanta spin-off-effekter utöver kursens egentliga fokus, bland annat utbyte av skolrelaterade erfarenheter och kollegialt stöd. För kursledningen medförde valet av kursmiljö möjlighet att testa olika pedagogiska grepp med fokus på socialkonstruktivistisk teori för att höja kvaliteten i en nätburen utbildning. Här var den mest intressanta upptäckten att Lunarstorm kan fungera som utbildningsplattform, ur lärandesynpunkt bättre än många befintliga konventionella konferenssystem.

Bakgrund
Institutionen för interaktiva medier och lärande vid Umeå Universitet har sedan 2003 en 5-poängskurs vid namn Digitala kulturer och strategier. Kursen är sedan höstterminen 2004 helt nätburen, har inga fysiska sammankomster och ges med flexibel studietakt.

En avslutande strategiuppgift växer fram under kursens gång. Den bygger på erfarenheter från de fyra uppgiftsområdena och den studerandes egna referensramar. För att säkerställa att strategiuppgiften blir verklighetsförankrad ska den kort kommenteras av företrädare för lärandemiljö.
Genusperspektiv ska genomsyra kursen.

Lunarstorm som kursplattform
Utgångspunkten är att det är ett mervärde i sig att en längre tid ”placera” kursen i den miljö som den i hög utsträckning berör. Vi har därmed valt ett induktivt etnografiskt förhållningssätt till studier av kulturer, med betoning på tolkande eller kritisk etnografi. Ur ett konstruktivistiskt perspektiv är kontexten i en lärandesituation viktig. Vi valde webbplatsen Lunarstorm eftersom den är den största och mest kända nätgemenskapen i Sverige, vilken används dagligen av många ungdomar. Genom att den studerande använder den under hela kurstiden skapas förutsättningar för ett lärande som inte lika lätt uppkommer under andra undervisningsformer. Man reflekterar över funktioner, observerar och reflekterar över fenomen och får egen erfarenhet av den omgivning som studeras. Upptäckten av problem i en viss miljö leder till reflektion och ett sökande efter kunskap för att kunna lösa det uppkomna problemet.

Att förlägga kursen till Lunarstorm innebar att den kursyta som studenten använder domineras av en informell del, Krypin, där den formella ingår som en underfunktion Klubb. Detta tror vi är unikt i fråga om kursyta för distansstudier. Den informella delen är knuten till studenten och han/hon kan utforma ”ett privat område” där olika funktioner för kommunikation ingår. Dessa har studenten kontroll över. Den formella arenan där diskussioner kring kursen finns och där uppgifter lämnas, återfinns i en Klubb där bara studenter i kursen har tillträde. Eftersom det är de studerande själva som formulerar frågeställningarna så finns här stor frihet att skapa nya diskussioner samt bestämma innehållet i kursen.

Här kan man fundera över betydelsen av att placera kursen i en kursyta som är neutral i avseendet att kontrollen över kursytan är relativt jämbördig mellan student och lärare. Webbplatsen är inte utformad för utbildning i första hand, utan är en allmänt öppen webbplats avsedd för, primärt, privat kommunikation. Dessutom kan inte kursanordnaren, Umeå Universitet, utforma eller påverka kursmiljön i någon större omfattning utan är hänvisad till det gränssnitt som alla använder.

Däremot är kursmiljön inte neutral ur alla aspekter. Valet av denna webbplats är inte okontroversiell. I den mediebild som etablerats under senare år har Lunarstorm beskrivits som suspekt och ett tillhåll för mobbare och pedofiler. Skolor har stängt eller strypt tillgången till Lunarstorm på datorer eftersom många lärare upplever användningen av den och liknande webbplatser som störande i undervisningen.
Vi valde det med tanke på målet med kursen – att lära sig vad barn och ungdomar gör på nätet. Dessutom vill vi tona ner själva tekniken och diskussionen om eventuella för- och nackdelar kring den och flytta fokus till en diskussion om användning av tekniken och konsekvenser av detta. Även medier som radio och TV har initialt i viss mån demoniserats för att sedan bli mer accepterade och integrerade tekniker i vår vardag.

Den informella, personligt kontrollerande miljön är dominerande för en användare av Lunarstorm. Några av de centrala funktionerna är Lunarmail, möjligheten att skicka meddelanden till andra användare, Gästbok, där alla kan läsa och göra inlägg och Dagbok, där man väljer mellan att vara offentlig eller enbart tillgänglig för de som finns med på vännerlistan. Det finns även många andra funktioner för att kommunicera men dessa är de som främst använts under kursen.

Pedagogiska experiment
Under kursens gång har inriktningen hela tiden varit att höja kvaliteten på lärandet. Vår definition av lärande grundar sig i hög utsträckning på tankar som stödjer teorin social konstruktivism. Ett huvudantagande är att meningsfullt lärande sker när individer är aktiva i ett socialt sammanhang. Betoning på betydelsen av kontext och kultur för kunskapsbegreppet är en annan utgångspunkt. En följd av detta är att förlägga kursen till Lunarstorm men även andra metoder har använts i detta syfte.

Det viktigaste har varit de öppna frågor där studenterna själva fått bestämma innehållet i de olika problemområdena. Anledningen är att studenten, som formulerar frågeställningen även till viss del konstruerar ett svar i tanken. Den kan sedan brytas med reflexionerna från medstudenter. På det sättet tror vi att förutsättningarna för ett kvalitativt bättre lärande ökar, jämfört med frågeställningar som är bestämda på förhand av kursledningen. Ett annat syfte är att detta arbetssätt skapar förutsättningar för omfattande, djupgående diskussioner med många inlägg kring olika frågeställningar.

Studenterna har även haft möjlighet att läsa lärarens dagbok, vilken använts som indirekt feedback till dem. Studenterna har även uppmuntrats till att skriva egna dagböcker och i varandras gästböcker, vilket dock inte varit en obligatorisk uppgift.

Ytterligare ett frivilligt moment var Veckans fråga, som använts av kursledningen för att fånga upp funderingar eller fördjupa något som framkommit i en dagbok eller annat forum. På så sätt har det funnits en indirekt möjlighet att påverka innehållet i kursen, inte bara som förslag vid utvärderingen.

Kursen är även utformad för att kunna läsas med flexibel studietakt vilket medför stor frihet för den studerande att välja hur och när det egna arbetet med kursen ska utföras. Flexibiliteten gäller även till viss utsträckning kursstart. Eftersläntrare accepteras fram till mitten av pågående termin. Det blir i sig en utmaning för oss som ger kursen att organisera feedback på uppgifter eller ordna för grupparbeten så att det fungerar tillsammans med studenternas olika studierytmer.

Erfarenheter från höstomgången
Totalt registrerades 17 studenter (av sammanlagt 30 anmälda) och åtta av dessa fullföljde hela kursen, dvs. en genomströmning på 47 procent. I kursen kunde två grupper av studenter tydligt urskiljas. En aktiv grupp hade en hög nivå av kommunikation med varandra. En mer passiv grupp, som i varierande omfattning utförde uppgifterna i kursen men som höll sig passiv i både gruppgemensamma diskussioner och hade få kontakter med andra medstudenter.

De erfarenheter som redovisas här kan framför allt kopplas till den aktiva gruppens arbete under kursen samt utvärderingarna. Det skulle ha varit mycket värdefullt att få veta hur de, som tillhörde den mer passiva gruppen upplevde sin studiesituation och vad de lärde sig. Tyvärr har det dock inte funnits tid att undersöka graden av lärande hos de tysta studenterna i denna kurs.

Aktivitet och kvalitet på lärande
En hypotes som ligger till grund för kursen utformning är att det finns ett positivt samband mellan social aktivitet i en kurs (avseende kommunikation studenter emellan) och lärande, där högre aktivitet studenter emellan i aktivt samarbete underlättar djupare förståelse. Detta paradigmskifte har vuxit fram under det senaste decenniet. Mot denna bakgrund redovisas nedan en rad saker som vi upplever som intressanta och värda att belysas. Det bör för samtliga observationer nämnas att det krävs en noggrannare undersökning och ett större underlag för att verifiera dessa samband mer vetenskapligt.

Våra iakttagelser tyder på att det i kursen fanns ett samband mellan användandet av den informella arenan och aktivitet i den formella – mer informell kommunikation innebar mer aktivitet i allmänna diskussioner. De som var aktiva i sociala aktiviteter, som att skriva kommentarer i andras gästböcker eller läsa i andras dagböcker var också de som svarade mest på Veckans fråga eller besvarade andras inlägg. Här kan man dra en parallell till den positiva betydelsen av att vid sidan av föreläsningar och seminarier under fysiska sammankomster vid distanskurser också ha aktiviteter som gör att studenterna lär känna varandra. Här är vår erfarenhet att det är bättre diskussioner mellan träffarna och lägre frekvens av avhopp bland studenterna bland dem som har kursträffar med sociala inslag jämfört med dem, som inte har haft det - eller överhuvudtaget inga kursträffar alls. Kommunikation på den informella arenan ersätter här dessa inslag.

Vi ser också ett samband mellan aktivitet och slutförande av kursen samt betyget i den – studenter med högre aktivitet presterade bättre och fick höga betyg. Bland de inaktiva hoppade de flesta av studierna av olika anledningar. Ett tredje samband, något överraskande i denna kursyta (webbsida utformad primärt för ungdomar), är korrelationen mellan ålder och aktivitet – högre ålder medför högre aktivitet. En hypotes är att de äldre har mer livserfarenhet och har lättare att svara på olika inlägg, medan de yngre håller en lägre profil eftersom de upplever att de inte har så mycket att tillföra.

Ett fjärde samband är förhållandet mellan aktivitet och tidpunkten för kursstart. De studenter som antogs efter kursstarten var mer aktiva än de som fanns med från början. Sammanfattningsvis kan konstateras att de som nådde bäst resultat på kursen var de äldre studenterna (35 år eller äldre) som antagits till kursen när den redan var igång. Dessa studenter var aktiva, tydde sig till varandra och formade en gemenskap tillsammans.

Kursen fick generellt sett bra utvärderingar av studenterna. De angav speciellt några faktorer som gjort den givande. Det gällde framför allt kontaktmöjligheter, som stärkte gemenskapen mellan studenterna, sättet att konstruera uppgifterna samt den feedback som lärarna gav. Det senare gällde både direkt feedback på inlämnade uppgifter och indirekt feedback i den öppna dagbok som kursansvarig lärare skrev.

Den informella miljön är, som tidigare sagts, dominerande för en användare av Lunarstorm. Här kunde konversationen i en fråga löpa genom olika nivåer. En student kunde i ett gästboksinlägg kommentera vad hon eller han läst i en dagbok. Det ledde till brevväxling via Lunarmail och kommenterades sedan i dagboken. En del av det som diskuterades lyfte vi som kursansvariga ut för allmän diskussion i kursforumet. Möjligheten att läsa varandras dagböcker kan vara en nyckelfaktor, som skapar förutsättningar för en social gemenskap, vilken annars kan vara svårt att uppnå på en kurs som är helt nätburen.

En annan del som kan ha stimulerat hög aktivitet är Veckans fråga. Här finner vi kommentarer från studenterna som visar att de uppskattar att den var frivillig och att de kunnat svara utifrån kunskap och intresse. De skriver också att de upplever att kursansvarig fångat tankar i dag- och gästböcker, vilka använts som utgångspunkt i Veckans fråga för att fördjupa eller belysa funderingar som studenterna haft.

I Lunarstorm finns, som i de flesta nätgemenskaper, även möjlighet att ställa medlemmars behörighetsnivå i en klubb. Vanligtvis används denna till att ställa in medlemmars olika möjlighet att moderera (påverka innehållet i det som skrivs) eller ställa in behörighet för medlemmar med lägre behörighetsnivå. Vi utnyttjade denna funktion under höstens omgång till att löpande indikera vilket betyg de hade i kursen. Vi skapade fem olika nivåer: passiv, G-, G, G+ och VG. Här trodde vi att denna funktion skulle ha en mycket marginell betydelse och mer fungera som ett exempel på att många nätgemenskaper har ett graderingssystem. Dock var det inte ett helt oväsentligt antal studenter som gav uttryck för att en stark, positiv känsla av feedback när de flyttats uppåt ett pinnhål och några som uttryckte missnöje när de flyttats ned.

Flexibilitet
Sättet med egenformulerade frågor som medstudenter besvarar har överlag mottagits positivt. Tanken var att skapa förutsättningar för intressanta, längre diskussioner men det har bara till viss del blivit så. Vissa frågor har besvarats med både ett ”huvudsvar” och några kommentarer men i de flesta fall har en fråga endast fått ett svar.

Något som framkommer tydligt är att studenterna upplever kursledningens förmåga till förändring under kursens gång som något positivt. Vissa saker har inte fungerat så bra som avsett och därför ändrats under pågående kurs på inrådan från studenterna. Till exempel så flyttades fokus på en av uppgifterna från webbplatsen Swedkid till Lunarstorm.

Erfarenheter från våren 2005
Efter ett stort massmedialt intresse - vi skickade ut ett pressmeddelande om att vi använde Lunarstorm – anmälde många ett intresse att gå kursen våren 2005. Av 74 studenter som antogs till kursen registrerades 44, varav ett 30-tal var aktiva ännu vid vårterminens slut. En rad förändringar för att ytterligare befrämja aktivitet under kursen och förbättra förutsättningar för lärande genomfördes inför vårens omgång. En omfattande och tydlig studiehandledning utarbetades, vissa uppgifter utvidgades och ett experiment inleddes med att låta gamla studenter ”följa med” i den nya kursen. Experimentet innebar att studenter från höstkursen fungerade som guider/studentmentorer eller minglare som vi valde att kalla dem. Detta var ett försök att överföra den känsla av social gemenskap som utvecklades under höstens kurs. Minglarna deltar frivilligt och i den omfattning de själva vill, får ingen ersättning och avgör själv när de vill lämna kursen. Skulle de emellertid störa kursen i något avseende slänger kursledningen ut dem ur klubben.

Vi i kursledningen gav inga direktiv för minglarnas agerande förutom att de inte skulle försöka mästra eller dominera i diskussionerna. Det som skedde var att de hälsade de nya studenterna välkomna genom inlägg i gästböckerna där de presenterade sig, berättade om sina egna erfarenheter av kursen och att de fanns tillhands för frågor och stöd.

På frågan (som ställdes i Veckans fråga) hur de nya upplevt minglarna var svaret entydigt positivt, en bild som bekräftas då man läser svaren på de välkomsthälsningar i gästböckerna som minglarna skrivit. Vad tycker de gamla studenterna själva? En av minglarna uttryckte sig på följande sätt om sin insats: …”halvtråkigt från början, gick till heldött och nu helt plötsligt, mingleriet är jätteroligt… och det ger jättemycket att få bolla idéer och tankar med andra studenter”.

En slutsats från föregående termin var att försöka få studenterna att skriva egen dagbok och läsa varandras dagböcker. Vi upplevde att detta var den främsta faktorn till den goda sammanhållningen mellan de aktiva studenterna. För att få igång dagboksskrivande- och läsande blev det obligatoriskt i vårens kursomgång att göra ett dagboksinlägg. Att få studenter att läsa andras dagböcker visade sig vara svårare än väntat, många gav uttryck för att det kändes förbjudet att läsa andras dagböcker. Det visar på ett paradigmskifte mellan generationer. Dagboken i Lunarstorm används på ett mycket mer offentligt sätt av yngre generationer jämfört med hur äldre generationer använde sin analoga, inbundna förlaga. Vi i kursledningen har försökt få studenterna att använda sina dagböcker mer flexibelt genom att vi regelbundet läst dem och gett små kommentarer om innehållet i deras gästböcker. Detta har vi också gjort för att de ska få så mycket feedback som möjligt, skapa närhet mellan kursledning och studenter samt stimulera aktivitet i kursen.

En annan slutsats vi dragit är behovet av gruppindelning när det är fler än 20 studenter i kursen. Många studenter i vårkursen tyckte att det var svårt att följa med i många medstudenters dagböcker och hinna med att ”lära känna” så många andra under kurstiden. Vi trodde att studenterna skulle bilda egna mindre undergrupperingar, men det skedde inte i någon större omfattning.

För att få mer diskussion kring de egenformulerade frågeställningarna beslutades att varje student skulle skapa en egen tråd för varje uppgift. Under höstkursen användes ofta en tråd för att besvara många frågor, vilket gjorde det oöverskådligt och svårt att kommentera enskilda frågor. Genom att skapa en tråd för varje fråga skulle det bli enklare att som medstudent kommentera det man tyckte var intressant. Tyvärr fullföljdes inte idén då de flesta studenterna valde att lägga sina svar som nedladdningsbar fil under sitt krypin. Det blev därmed för omständligt att följa en diskussionstråd – mycket få frågor hade fler än ett svar : ”mitt svar finns under mitt krypin”.

Avslutningsvis justerades även formen för behörighetsnivåer i klubben. I stället för att visa betyg ändrades skalan till att enbart visa vilka uppgifter som godkänts. Vi valde ett lite informellt sätt att uttrycka detta. Dessa var Minglare (ingångsstatus för alla), Lunarkunnig (blev man efter att ha gjort några inledande, grundläggande uppgifter för hantering av Lunarstorm), Teknik- och spelexpert (efter att ha godkänts på dessa uppgifter), IT-advokat (efter att ha godkänts på IT-juridikuppgiften) och Kulturstrateg (efter att ha godkänts på uppgiften om nätgemenskaper). För att bli uppflyttad till den fjärde nivån, IT-advokat, skulle man ha klarat de uppgifter som ingick på de tre första nivåerna. Även här uttryckte studenterna oväntat stor glädje över att bli uppflyttad samt missnöje då det av någon anledning dröjde.

Slutsatser
Grundhypotesen, som vi utgått från vid utveckling av kursen är, som tidigare nämnts, en idé om att starka sociala kontakter mellan studenterna leder till en bättre studiemiljö – och att detta i sin tur leder till fördjupat lärande. Därför blir det så intressant att använda en plattform, som primärt är utvecklad för att stimulera informell kommunikation och som tillhandahåller möjlighet till detta på olika sätt. Både kursledningens observationer och studenternas utvärderingar stödjer hypotesen, men här krävs mer systematisk forskning för att kunna beskriva detta problemområde närmare.

Feedback är ett begrepp som återkommer i kursen i olika former, som även det kan kopplas till aktivitet. Studenterna ger uttryck för att de engagerar sig mer och känner sig mer stimulerade att arbeta med kursen när de får bra respons, från såväl kursledning som medstudenter, på arbeten som de gjort. Därför tror vi att modellen med öppna frågeställningar som studenterna själva skapar och som sedan besvaras av en medstudent är ett bra sätt att arbeta om man vill skapa aktivitet och känsla av social gemenskap. Sedan får de även personlig feedback från kursledning på arbeten de gör. Men feedback, även på det de skriver i dagböcker, gästböcker och forum, gör att de känner sig sedda och bekräftade, både i den formella och informella miljön. Studenterna uttryckte uppskattning över ingående och omfattande feedback ”att det kändes som lärarna verkligen läst igenom arbetet”. Det var i detta sammanhang mindre viktigt att den var snabb. Det uppskattades dock att få information om hur rättningsarbetet fortskred, vilket skedde genom lärarens dagbok. Att tidigare studenter hälsar välkommen och finns med i kursmiljön som stöd kan vara något nytt och värdefullt i nätburna utbildningar.

Av erfarenheterna från kursen kan följande generella slutsatser dras:

• Använd en kursyta som domineras av informella funktioner som stödjer social gemenskap. Gränssnittet ska utgå från individen, som sätts i fokus (jämför Lunarstorms krypin) och själva kursen finns som underfunktion för individen – inte tvärtom.
  
  
• Satsa på dagböcker för både lärare och studenter som är öppna för alla och skapa förutsättningar för att kommentera dessa offentligt och privat.
  
  
• Skapa uppgifter som stimulerar kreativitet och konstruktivt tänkande samt möjlighet till feedback och uppföljning av både lärare och studenter.
  
  
• Undersök förutsättningar för att låta tidigare studenter medverka i kurser för att stödja nya studenter.
  
  
• Utforma i kursledningen ett arbetssätt som synliggör studenterna genom snabb direkt och indirekt feedback.
  
  
• Var beredd att justera innehåll och uppläggning under pågående kursperiod.

Litteraturförteckning

Alvesson, M., Sköldberg, K. 1994, Tolkning och reflektion. Studentlitteratur, Lund.
ISBN 9144381611

Dewey, J. (1998) How we think, a restatement of the relation of reflective thinking to the educative process. Boston: Houghton Mifflin, ISBN 0395897548

Johansson, K. (2005) Hallå, var är alla vuxna? Artikel från Kollegiet, KK-stiftelsen webbplats,
http://www.kollegiet.com/default.asp/pid=124382/
typ=41/docID=94718/PreviousPid=79707/skola.htm [verifierad: 2005-05-04]

Jonassen, D., Peck, K., och Wilson, B. (1999) Learning with technology: a constructivist perspective. Upper Saddle River, NJ. Prentice Hall, Inc. ISBN 0130484032

Larsson, M. (2001). Fem faktorer för effektivt e-lärande. D-uppsats, Lunds universitet. http://www.lucs.lu.se/people/maria.larsson/D-uppsats,%20Maria%20Larsson.pdf

McMahon, M. (1997, december). Social Constructivism and the World Wide Web - A Paradigm for Learning. PM presenterat vid konferensen ASCILITE. Perth, Australien.

O'Donnell,A. M., Red.(1999). Cognitive Perspectives on Peer Learning. Lawrence Erlbaum Associates ISBN 0805824472

« Tillbaka