Många är de som försöker titta in i framtiden och se hur framtidens lärande kommer att se ut. I vårt digitala samhälle är det inte bara teknikens nya möjligheter som skiljer generationerna åt när det gäller synen på kunskap utan också stora värderingsförändringar och mer psykologiska faktorer. Kunskap är fortfarande makt, men makten över kunskapsprocesserna har flyttat från konstitution och institution till person, säger Thomas Fritz i sin artikel.
Han menar att barn och föräldrar inte delar samma vardagliga kontext som förut, utan har fler individuella arenor var för sig. Detta innebär inte att kunskapen enbart är individualiserad, utan att vi idag har större möjlighet att bestämma över olika vägar till kunskap, där den yngre generationen gärna använder ny teknik för att lära tillsammans med andra.
Denna utveckling definierar han som en existentiell transition och vi får i texten följa hans resonemang kring vad det betyder för kunskap och bildningsarbete.

Kan kunskap bli klokskap i skolan?

Thomas Fritz

Kan kunskap bli klokskap i skolan? (1,7 MB)

Skolan och samhället/Inledning
Både före och efter folkskolans införande 1842 har skolans roll och betydelse varit föremål för offentlig skärskådning. Så ska det naturligtvis vara. Hur vi väljer att utforma samhällets organisation för lärande ska vara en central fråga i en levande och framåtsträvande demokrati. Under sin tid i skolan ska barn få möjlighet att utvecklas för att leva i den samtid som de delar med äldre generationer och i den framtid de skall förvalta själva.

Olika politiska viljor har vid olika tidpunkter haft olika syften med skolan (Richardsson 1999). Till en början präglas bestämmelserna för undervisningen av innehåll som syftar till att dana det framväxande släktet med kristlig fostran, lära dem basfärdigheterna; att läsa, skriva, räkna samt en viss omvärldsorientering. Efter sekelskiftet riktas fokus i ett alltmer urbaniserat Sverige till att fostra medborgare med kunskaper nödvändiga för att vara verksamma i ett folkstyrt, industriellt samhälle. Efterkrigstiden kännetecknas av en accentuering av den demokratiska värdegrunden, där skolreformerna i hög utsträckning präglas av att tillgodose allmän tillgång till likvärdig utbildning oberoende av elevens kön, samhällsklass eller bostadsort. En av de tydligaste trenderna under de senaste två decennierna är fokuseringen på ett målrelaterat lärande utifrån elevens förutsättningar och behov.

Under hela perioden för det moderna skolväsendet kan man också finna alltigenom närvarande förändringar. Den tid som barn och unga tillbringar inom skolväsendet har blivit längre. De teoretiska inslagen har tilltagit både i antal och i omfång. Möjligheten att välja vad man som elev lär sig har ökat.

Skolan som institution har alltså genomgått stora förändringar och verkar i hög grad ha lyckats svara upp mot de villkor som gällt för olika perioder i samhället. En fråga som enligt mig är värd en nutida allmän diskussion är hur skolan, som institution, agerar i förhållande till dagens utveckling avseende två stora händelseförlopp; individualiseringen och den ökade allmänna tillgången till information.

Att reagera på ett förlopp avgörs i hög grad av synen på kausalitet, orsakssammanhang, i samhällsutvecklingen. Detta står nära kärnan i det politiska systemet, där ideologier kan uttryckas som olika värderingar i förhållande till det omgivande samhället, både historiskt och samtida. I sammanhanget för denna artikel, skolans roll för lärandet i framtiden, blir det alltså viktigt att fundera kring vilken framtidssyn vi har. Den påverkar de utgångspunkter vi använder i vårt gemensamma strävande att skapa förutsättningar för en gynnsam utveckling för våra barn och unga.

Ett perspektiv att se på framtiden är att utgå från tekniska framsteg i förhållande till utvecklingen i samhället. Det är till exempel inte svårt att se att vi idag, jämfört för 50 år sedan, har en ökad användning av teknik som förenklar kommunikation människor emellan. Användningen av mobiltelefoner, datorer och Internet är kanske de tre tydligaste exemplen på denna utveckling. De finns tillgängliga i stort sett i varje svenskt hem och används av de flesta yrkeskategorier för att utveckla sin verksamhet på olika sätt med olika syften. Därför kan det också vara frestande att dra slutsatsen att det är det ökade bruket av teknik som är den avgörande faktorn för att vårt samhälle utvecklats framåt och ser ut som det gör idag. Resonemanget kan kopplas till begreppet teknikdeterminism. Detta sätt att tänka återfinns överfört i de nya benämningar som avser att beskriva dagens unga, till exempel Homo Zappiens (Veen 2006) och Digital Nativies (Prensky 2004). I detta sammanhang tycker jag att det även kan vara intressant att reflektera kring hur bilder av framtiden ofta framställts. Det har till exempel handlat om vårt sätt att transportera oss i olika futuristiska fordon, robotar med mänskliga drag, nya energiformer eller intelligenta hushållsmaskiner. När vi tänkt framtid har vi gärna gestaltat det med nya tekniska ting.

Syftet med denna artikel är att lyfta fram en motbild till en samhällsutveckling styrd av tekniska framsteg. Jag gör det bland annat i form av liknelsen av framväxande stigar, spår i det dagliga livet som kan ge oss tips om var utvecklingen i samhället bär, där jag främst fokuserar på förändringar på det existentiella planet. Dessutom resonerar jag kring vikten av att dagens beslutsfattare vågar se dessa förändringar och kan ta kloka beslut som gör att skolan kan behålla förtroendet som en naturlig och betydelsefull plats för lärande som den traditionellt haft.

Den existentiella transitionen - ett förändrat ego
Ett av särdragen i vårt samhälle under andra hälften av 1900-talet är den individualisering som skett i vårt dagliga liv. Framförallt har vi fått ökade möjligheter att göra våra egna val, med färre institutionella eller traditionella hinder. Men den innebär också att vi fått större utrymme att uttrycka vår personlighet – ”det här är jag”. Det är lätt att se exempel på detta när det gäller hur vi väljer att förbättra olika tekniska prylar som vi omger oss med. En del väljer ett eget foto som bakgrundsbild på sin datorskärm. Många väljer egna ringsignaler eller till och med smycken på sina mobiltelefoner. Det finns ett stort utbud av saker som används för att sätta en individuell prägel på sin bil.

Men att göra tingen mer originella gäller inte all slags teknik. Det är sannolikt få som har bytt hölje på tvättmaskinen, det är sällan man ser reklam för att ladda ner nya pipsignaler för micron hemma och marknaden för brödrostsmycken verkar vara tämligen begränsad. Signifikant för sakerna vi väljer att göra mer personliga verkar vara att de flesta har med kommunikation att göra.

Möjligheten att visa vår personlighet inskränks dock inte bara till användning av teknik. Viljan att visa vår individualitet visar sig på andra områden också. Förut begränsades figurerna i tidningars dödsannonser till kors av olika slag eller möjligtvis en duva. Nu ser vi bilder av katter, naturscenerier, idrottsmärken och motorfordon. Vi kan idag beställa bankkort med bilder på nära och kära. Många barnvagnar pryds av en ”registreringsskylt” med barnets namn och födelsedag.

Två psykologiska modeller
För att belysa denna förändring utifrån ett teoretiskt perspektiv brukar jag utgå från två äldre, men välkända psykologiska modeller, nämligen Mazlovs behovshierarki (wikipedia) och Freuds dynamiska modell (wikipedia).

Mina tankar kring Mazlovs pyramid utgår från faktorer i samhällsutvecklingen som förändrat livsvillkoren för en familj, till exempel urbanisering, institutionalisering och ett ökat ekonomiskt välstånd. Medlemmarna i en familj, framförallt barnen, av idag har generellt sett kunnat flytta sin energi uppåt i hierarkin jämfört med förut då den samlade arbetsförmågan eller ”energin” inom en familj i hög grad behövdes för att trygga levebrödet, för dagen och för den närmaste framtiden. Idag behöver vi inte i samma utsträckning oroa oss för detta utan kan ägna mer tid och energi till de högre stegen i hierarkin, till att utveckla sociala relationer och oss själva. Barn och föräldrar delar inte samma vardagliga kontext som förut, utan har fler individuella arenor var för sig.

När det gäller Freuds psykoanalytiska modell över Detet, Jaget och Överjaget anknyter jag till de signaler på förändring av personligheten i form av ett försvagat Överjag som psykologer som bland annat Stenbäcker (1997) och Twenge (2006) beskriver. Den utgångspunkten innebär att vi av olika skäl inte har lika starka Överjagsfunktioner som förut. Det medför mer impulsdrivna och egocentriska individer än vad som generellt sett var fallet förut. Denna utveckling inrymmer både positiva och negativa konsekvenser. Twenge (ibid) menar att ungdomar blivit mer självupptagna och allt mindre deltagande i samhällslivet. Å andra sidan menar Howe et al (2000) att unga av idag är mer hänsynstagande till kompisar, föräldrar och omgivande samhälle än vad deras föräldrageneration var i motsvarande del av livet.

För att förtydliga denna utveckling, som jag vill definiera som en existentiell transition, brukar jag använda bilderna nedanför. Jag gör här ingen värdering om vad som är positivt eller negativt utan koncentrerar mig att försöka beskriva förändringsdragen.

Förut präglades samhällslivet av konstitutionella hierarkier, då framförallt respekten för statens och kyrkans auktoritetsstrukturer genomsyrade vardagslivet. Ord som plikt och måttfullhet, medborgare och fosterland uppfattades i regel som ord med en positiv innebörd. Klass, kön och bostadsort var i högsta grad begränsade faktorer som reglerade varje individs valmöjligheter och utveckling i livet.

Även idag finns det kvar hierarkier, men de är inte lika institutionaliserade som förr utan mer subjektivt kopplade till icke-konstitutionellt normerande delar i samhället. Kyrkan har hos många förlorat sin ställning som normgivande inslag i vardagen och ersatts av konceptuella ideal, formade av medier och näringsliv (Furth et al 2005). Exempel på detta är hur vi relaterar till varumärken eller vissa branscher, betydelsen av att ha ”rätt” kläder eller ”rätt” jobb. Vi har naturligtvis fortfarande ett intresse för andliga frågor, men vi väljer att tro på vårt eget personliga sätt. Med koppling till Twenge (2006) är det idag fler som vill ha positiv respons i någon form, ”vad får jag ut av det?” och inte bara göra något utifrån en pliktkänsla. Forna tider präglades av en vurm för sparsamhet och måttfullhet, där ”slit och släng” var ett uttryck för att beskriva ett oönskat sätt att förhålla sig till konsumtion. Ett karakteristiskt drag i vår tid är våra förändrade köpvanor när det gäller sällanköpvaror, som innebär att vi med allt tätare intervaller byter ut till exempel TV, möbler eller vitvaror fast de inte är slitna eller sönder.

Individen har genom större valfrihet på många områden i samhället alltså fått större möjlighet att tillgodose egna behov utifrån eget huvud. Det finns dock baksidor av de ökade möjligheterna till egen utveckling. Sekulariseringen har tillsammans med institutionalisering och den individcentrerade utvecklingen medfört att ungdomar idag enligt Denward och Severson (2007) ”i allt större utsträckning är hänvisade till att ta ansvar för identitetsprocessen själva (sid 15) Unga av idag kan vittna om känslan av ett ”möjligheternas tyranni”, ett krav att lyckas eftersom alla och envar har möjligheten att lyckas. Detta kan kopplas till de olika konceptuella idealen i form av budskap, mer eller mindre tydliga, som återfinns i vår medietäta vardag genom framförallt reklam och TV-serier men även på andra sätt genom uppkomsten av nya yrken inriktade på att förbättra personliga egenskaper i olika former, till exempel stylister, personliga tränare och karriärcoacher.

För att sammanfatta har det skett en förändring på det existentiella planet, som egentligen har väldigt lite med den tekniska utvecklingen i samhället att göra utan är mer kopplad till olika konsekvenser av generellt förändrade livsvillkor. Ett begreppsmässigt sätt att beskriva den förändrade självbilden jag använder är ”den existentiella transitionen”, en övergång från ett ”konstitutionellt Du” till ett ”konceptuellt Jag”.

Tekniken är vi
Naturligtvis har ändå modern informationsteknik haft betydelse för denna utveckling, men mer i form av stödjande karaktär. Den utvidgade möjligheten att kommunicera erbjuder många tillfällen att agera personligt, utifrån egna behov, förutsättningar och önskningar. Modern teknik gör det möjlighet att själv göra saker som tidigare oftast utfördes av andra. Exempel på detta är bankärenden, resebeställningar, incheckning på flyget eller inscanning av priser på varor i affären.

Men den nya tekniken innebär inte bara att vi fått ökad åtkomst till information och tjänster skapade av andra. Den stödjer också den del av den av vårt förändrade ego som handlar om att vi i högre utsträckning vill synas och bli bekräftade. Det sker bland annat genom att skriva och reflektera offentligt på Internet genom till exempel bloggar, lägga ut videodagböcker på Youtube (en webbplats för filmsnuttar), eller sätta sina semesterbilder i fotoalbum på bildsajter som Flickr. Från att ha varit huvudsakligen konsumenter av information blir vi nu producenter av material som vi delar med oss av och gör de tillängliga för människor över hela världen att ta del av och kommentera. Tillsammans med mobil teknik är det nu det möjligt göra det var som helst och när som helst.

I framtida historieböcker kommer Internet med all sannolikhet ses som mycket betydelsefull för teknikutvecklingen. Men att se teknikframsteg som den huvudsakliga bakomliggande kraften för utvecklingen i samhället är en annan sak. Om så var fallet, skulle svaret på många problem i samhället bli att begränsa tillgången till den teknik som är kopplad till problemet. Det är ett resonemang som ibland återfinns i skolans värld, till exempel när det gäller elevers bruk av mobiltelefoner. Utan förståelse för att ny teknik, i det här fallet mobilen, inte enbart handlar om en teknik för att kunna enklare kunna kommunicera utan också är ett starkt uttrycksmedel för elevens personlighet riskerar problemet bara att förvärras. Svårigheter att se varandras perspektiv leder till problem att förstå varandra som i förlängningen kan hindra en lösning som respekterar både skolans krav och elevens integritet.

Vårt nya sätt att tänka och nya sätt att kommunicera får naturligtvis fler konsekvenser. Det finns olika fenomen som kan kopplas till ett förändrat ego samt ökad tillgång till information och nya sätt att kommunicera. Exemplet ovan med mobiltelefon i skolan är bara en sådan företeelse. Fildelning, att dela med sig av musik, filmer och annat material via nätet, har dryftats under en längre tid. Larmrapporter om övergrepp och mobbning med hjälp av IT dyker frekvent upp i medierna. Den personliga integriteten relaterat till användning av Internet eller databaser av olika slag kommer också på tapeten ibland.

Som jag inledningsvis skrev så agerar vi olika beroende på vilket perspektiv vi väljer att använda vid olika situationer. Det är intressant och möjligen trösterikt att se att det kan vara svårt, även för personer som är riktigt insatta inom sitt område, att göra kloka bedömningar av vad som sker och vilka konsekvenser det kan få. I början av 1900-talet sa Sir John Wolfe-Barry, chef för Western Telegraph Company: ”- Inget system för trådlös telegrafi kan bli en seriös konkurrent till våra kablar. Radion har ingen framtid”. Då får man ändå anta att han hade stor erfarenhet av sin bransch och var väl uppdaterad med nyheter inom området. Samma gäller väl direktören på skivbolaget Decca som i början av 1960-talet nobbar en provspelning med The Beatles med orden ”- Gitarrgrupper är på väg ut”. Även Erich Honecker, ledare av Östtyskland under 1980-talet hade svårt att se de politiska konsekvenserna av Perestrojka och Glasnost, trots att dess frambringare, Sovjetunionens regeringschef Michael Gorbatjov som Honecker rimligtvist borde ha hyst stor respekt för, varnade honom med orden ”Livet straffar den som kommer för sent”. Detta är tre exempel på personer som borde ha sett att det började växa fram nya stigar, men som varken ville eller vågade se eller ens förstod betydelsen av dem. Det är alltså med nyfikenhet och ödmjukhet men också med ömsesidig uppriktighet och respekt vi över generationsgränserna ska diskutera vår i mångt och mycket gemensamma framtid.

Kunskap i kunskapssamhället
Vilka stigar kan vi då se växa fram inom området kunskap och vilka konsekvenser kan det få för skolan? Jag vill lyfta några perspektiv som ytterligare belyser behovet av att möta de förändrade förutsättningar som gäller för barn och unga i vår tid.

När det gäller begreppet kunskap är det intressant i detta sammanhang att nämna att begreppet kunskap först runt 1970 börjar benämnas som produktionsfaktor i näringslivet vid sidan av de tre traditionella; jord, arbete och kapital (Gustafsson, 2002). Sedan dess har den allmänna uppvärderingen av kunskap fortsatt att öka inom alla sektorer i samhället. Idag sägs ofta medarbetarnas kunskaper vara en av de viktigaste tillgångarna i en organisation, i kombination med individens förmåga att omsätta, ifrågasätta och förnya sina kunskaper, min definition av det livslånga lärandet. Detta borde innebära ett gyllene utgångsläge för skolan i samhällets dominerande position som grundläggande miljö för lärande.

Skolan har varit bra på att utveckla kunskapsbegreppet i samklang med utvecklingen i samhället, antagligen en ömsesidig process i den generella individualiseringen. Folkbildningen har med sitt bildningsideal säkert också varit en viktig faktor. Den stora utmaningen för skolan idag blir hitta vägar att fortsätta att utveckla undervisningen, framför allt i förhållande till de utvecklingsdrag som jag beskriver i denna artikel, för att behålla sin legitimitet som central lärmiljö för barn och unga. Huvudorsaken är att unga idag har utökade möjligheter till informellt lärande (Dunkels 2007), samt att det alltmer sker en bedömning av individens kompetens oberoende av om den förvärvats genom formellt eller informellt lärande (Valideringsdelegationen, 2006)

Frågan om vilken kunskap som ska vara skolans uppdrag att utveckla är dock komplex. Sedan folkskolans införande har omfattningen av formaliserat lärande i samhället tilltagit. Den tid som vi tillbringat i skolan har blivit längre, från några föreskrivna skolår till en i praktiken 12-årig obligatorisk skolgång. Under den senare delen av 1900-talet växte de teoretiska inslagen i både status och omfattning, till exempel i gymnasieskolan - detta för att förbereda fler elever för behörighet till högre utbildning (Richardsson 2004).

Fler studenter på allt högre nivå har hittills setts positivt ur flera synvinklar (TCO, 2007). Ur individuell synvinkel har högre utbildning inneburit större chans till högre lön och mindre risk för arbetslöshet. Ur ett jämlikhetsperspektiv har ett utbyggt högskolesystem gett ökade möjligheter till högre utbildning för studenter från alla delar av samhället. För staten har högutbildade medborgare setts som en konkurrensfördel i en globaliserad värld med ett globaliserat näringsliv men även viktigt för att kunna ta sig an världsomspännande komplexa frågor som till exempel miljöproblematiken.

Ändå kan vi nu ana en viss förändring när det gäller synen på kunskap. Framförallt sker en uppvärdering av den praktiskt-produktiva kunskapen. Nyttan och betydelsen av den generella tillgång till högskoleutbildning som byggts upp de senaste decennierna ifrågasätts (Alvesson, 2006). Det är tillsatt en utredning om inrättandet av en yrkeshögskola (Dir. 2007:50) En erfarenhet från mitt jobb som pedagogisk konsult är att universitetslärare uttrycker en önskan om att bli bättre på att kontextualisera sin undervisning genom att koppla momenten i utbildningen tydligare till praktik- eller yrkesnära sammanhang.

Mer klokskap!
Syftet med denna artikel är att belysa kraften av ett förändrat ego och hur de förbättrade formerna av informationsteknik har stött den utvecklingen. Mina huvudsakliga utgångspunkter är att möjligheten att agera mer personligt har ökat, de individuella valmöjligheterna blivit fler och att utbudet av informationskanaler och sätten att använda dem har mångfaldigats. Dessa drag i utvecklingen får olika konsekvenser på olika sätt i samhället beroende på vilket perspektiv som används.

Ur det tredelade Aristoteliska perspektivet på kunskap (Gustafsson 2002) har värderingen av den teoretiskt-vetenskapliga under en lång tid varit hög, men vi ser tecken på att den praktiskt-produktiva kunskapen nu vinner mark. Med tanke på konsekvenserna av ett förändrat ego och de utökade möjligheterna tillgång till information och att kommunicera är det enligt min mening hög tid att skolan fokuserar mer på den sista tredjedelen av Aristoteles kunskapssyn; fronesis, den praktiska klokheten.

En av de viktigaste följderna av den existentiella transitionen blir att behovet av att kunna göra omdömesfulla val har ökat. En ökad grad av möjligheter står, enligt mitt sätt att se på saken, i direkt samband med upplevelsen av eget ansvar för den egna utvecklingen i livet. Detta leder till att kunskap i form av klokskap bör vara ett högprioriterat inslag i skolan.

Innehållet i undervisningen måste sättas mer i sitt sammanhang i förhållande till dagsaktuella frågor eftersom unga idag lever mer ”här och nu”. Att träna förmågan att både självständigt och i samverkan med andra tolka information och göra omdömesfulla beslut borde prioriteras högre. Eleven bör få större inflytande över sin egen lärprocess inom respektive kunskapsområde i skolan, så att talrika möjligheter att öva förmågan till klokt agerande uppstår. Dessutom bör aktiviteter som stimulerar kreativitet också löpa som en röd tråd i all verksamhet.

Allt detta är i linje med sedvanlig folkbildningstradition. Dock krävs idag, precis som för hundra år sedan, mod att våga se framväxande stigar eller kurage att bryta nya. Återigen handlar det om att erbjuda ett alternativ till ”bildningen”, i form av akademiska studier, fast nu ur ett annat perspektiv. För hundra år sedan var tillgången till högre studier förbehållet en avgränsad elit, och folkbildningsrörelsen formades för att skapa en bred tillgång till kunskap för det stora flertalet. Idag är det avgörande att folkbildningssverige lyckas utnyttja de möjligheter till allmänt kunskapande som Internet och ett förändrat ego bidragit till att skapa.

Kunskap är fortfarande makt, men makten över kunskapsprocesserna har flyttat från konstitution och institution till person. Detta innebär inte att kunskapen enbart är individualiserad, utan att vi idag har större möjlighet att bestämma över olika vägar till kunskap, där den yngre generationen gärna använder ny teknik för att lära tillsammans med andra. Detta är mitt sätt att se på betydelsen av flexibelt lärande, något som varit ett centralt pedagogiskt mantra det senaste decenniet. Här kan folkbildningen, precis som Tomas Wennström (2007) skriver, ta chansen att ”skapa nya och mer utvecklande pedagogiska strukturer som ger utrymme för mer kunskap, flexibilitet och kvalitet”.

Att kunna något ska vara förbundet med kunna omsätta kunskapen på ett klokt sätt, genom reflektion eller handling. Genom ett emancipatoriskt förhållningssätt, men också utifrån den livserfarenhet vi vuxna har, kan vi i dialog underlätta för dagens unga att genom kreativitet och klokskap nå sina personliga mål utifrån sina individuella förutsättningar men också att de i demokratisk anda kan utveckla omsorg för det allmänna goda.

Referenser

Dunkels, Elza (2007) Bridging the Distance. Childrens Strategies on the Internet. Umeå Universitet.

Gustavsson, Bernt (2002) Vad är kunskap. En diskussion om praktisk och teoretisk kunskap. Skolverket

Furth, Thomas. Lindgren, Mats. Luhti, Bernhard (2005) The MeWe Generation. Bookhouse Publishing

Denward, Marie & Severson, Pernilla (2007) Från konsumentkultur till deltagarkultur. Ur Ung kultur i ett föränderligt kulturlnadskap. Sveriges Kommuner och Landsting.

Howe et al (2000) Millennials rising: The next great generation. Vintage Books.

Richardson, Gunnar (1999) Svensk utbildningshistoria. Studentlitteratur.

Prensky, Marc (2004) The Emerging Online Life of the Digital Native: What they do differently because of technology, and how they do it. http://www.marcprensky.com/writing/Prensky-
The_Emerging_Online_Life_of_the_Digital_Native-03.pdf [Verifierad 2007-09-20]

Stenbäcker, Ralph (1997) Det psykiska arvet. Nya Doxa.

TCO (2007) Jakten på anställningsbarhet. Om mötet mellan student och arbetsgivare. http://www.tco.se/012fb6e9-9a20-4d66-b7cc-e330df2249e5.fodoc [Verifierad 2007-09-20]

Twenge, Jean, (2006) Generation Me. Simon & Schuster

Utbildningsdepartementet (2007) Dir. 2007:50 Utredning om införandet av en yrkeshögskola.

Valideringsdelegationen, (2006) Delrapport från valideringsdelegationen. Dnr: VLD 2006/81.5

Veen, Vim (2006) Homo Zappiens Children growing up in a digital age. Continuum International Publishing Group Ltd

Wennström, Tomas (2007) Utvecklingshämmade studieförbund? http://www.cfl.se/natochbildning/html/nr_6_07/
utvecklingshammade_studieforbund.htm
[Verifierad 2007-09-20]

Wikipedia Free Encyclopedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Behovshierarki [verifierad 2007-10-06]

Wikipedia Free Encyclopedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykoanalys [verifierad 2007-10-06]

« Tillbaka