Folkbiblioteken föddes och växte fram som en del av folkbildningen. Den traditionella bibliotekarierollen utmanas nu på en lång rad svenska bibliotek av vad man kallar ”bibliotek 2.0” Här finns en ny radikalitet som signalerar att det nu är dags att ge användaren mycket större utrymme än tidigare att i praktiken vara med och forma biblioteksverksamheten, på lika villkor. Åke Nygren visar i denna artikel hur denna rörelse manifesterar sig på Stockholms stadsbibliotek och funderar även kring hur biblioteken i framtiden i större utsträckning, i samarbete med studieförbund och folkhögskolor, kan stödja ett informellt och ickeformellt flexibelt lärande för vuxna.

Folkbibliotekens framtida roll i det livslånga flexibla lärandet

Åke Nygren

Folkbibliotekens framtida roll i det livslånga flexibla lärandet (218 kB)

Jag vill här dela med mig av några erfarenheter som jag samlat på mig efter att under några år ha arbetat med framförallt icke-formellt och informellt lärande för vuxna i den svenska folkbiblioteksvärlden. Jag gör inte anspråk på att kunna ge en heltäckande bild - för detta krävs längre och mer omfattande erfarenhet än den jag besitter - utan jag utgår främst ifrån de områden och projekt som jag själv varit, och är, delaktig i. Med detta material som utgångspunkt skissar jag på en tänkbar händelseutveckling vad beträffar folkbibliotekens framtida roll i vuxnas flexibla lärande.

Från centrum till periferi

Michael Casey, skaparen av begreppet Bibliotek 2.0, menar att biblioteken ständigt måste vara beredda på förändring, att vi kontinuerligt bör ompröva våra roller i takt med teknikens utveckling och människors nya kommunikationsmönster, allt med sikte på att ständigt anpassa verksamheten efter användarnas behov. Användarna först, alltså.

Termen Bibliotek 2.0 hämtar sin inspiration ifrån Web 2.0, d.v.s. den nya sociala webben och dess breda flora av användarvänliga kollaborativa webbtjänster. Trots den uppenbara tekniska analogin är Bibliotek 2.0 dock något djupare än så. Det är egentligen inte själva verktygen i sig som är kärnan i begreppet, utan snarare allt det som dessa nya verktyg möjliggör: delaktighet, samarbete, utbyte/delande av åsikter, tankar och idéer, på lika villkor, i sociala nätverk. I grunden är detta förstås inget nytt för vare sig den amerikanska eller den svenska biblioteksvärlden: särskilt folkbiblioteken har alltid burits upp av ideal om delaktighet, likaberättigande och demokrati. Frågan är bara om biblioteken alltid levt som man lärt. Har det inte mellan varven smugit sig in ett hierarkiskt drag, ett slags besserwisser-mentalitet, i den förment goda tanken om folkbildning?

I bibliotek 2.0 finns en ny radikalitet som signalerar att nu är det dags att ge användaren mycket större utrymme än tidigare att i praktiken vara med och forma biblioteksverksamheten, på lika villkor. En tydlig utmaning för den traditionella bibliotekarierollen, alltså. En roll som hittills utgått ifrån premissen att informations- och kunskapsproduktionen främst utgår ifrån biblioteken och bibliotekarierna, och att användarna är passiva mottagare av bibliotekens tjänster. I bibliotek 2.0 däremot förväntas användarna istället vara aktiva aktörer, medproducenter, som tillsammans med bibliotekens personal bjuds in att vara medskapare av bibliotekens innehåll. Inspirationen kommer här i hög grad från författare som Chris Anderson (The Long Tail) och James Surowiecki (Wisdom of Crowds).

En annan uppenbar skillnad från förr är att bibliotekens verksamhetsfält nu även inbegriper det globala Internet. Vi ser här ett fundamentalt perspektivskifte: om de fysiska biblioteken hittills av tradition varit naturliga startpunkter för informationshämtning och kunskapsbildning är nu istället Internet det globala bibliotek i vilket alltfler människor startar sitt kunskapssökande. De fysiska bibliotekens roll som ”mittpunkt” i det livslånga lärandet avmattas steg för steg. I framtiden kommer biblioteken att inneha en alltmer perifer roll i kunskapsbildningen om inte vi i biblioteksvärlden byter perspektiv och accepterar att just Internet – världens i särklass största bibliotek – idag är den naturliga startpunkten, och dessutom inser att de fysiska biblioteken i framtiden kommer att roller som i hög grad förhåller sig dynamiskt till den sociala webbens utveckling.

Lite provokativt kan man säga att vi biblioteksmedarbetare som också är digitala invandrare - d.v.s. vi som är över 30 och har ”flyttat in” på Internet i vuxen ålder - vi har betraktat Internet som ett slags kompletterande samlingar till de fysiska bibliotekens bestånd. De fysiska biblioteken i centrum, och Internet som en utvidgning, alltså. De digitala infödingarnas däremot (dvs. de under 30 som vuxit upp med Internet sedan barnsben) skulle kunna sägas ha ett perspektiv som innebär att bibliotekens fysiska böcker skulle kunna beskrivas som varande inget annat än utskrifter av digitalt innehåll. I takt med att allt fler böcker digitaliseras och görs tillgängliga via Internet kommer troligen bibliotekens fysiska bestånd att upplevas just så: som pappersutskrifter av digitalt lagrad information. Internet blir därmed den primära källan för informationsåtervinning, medan de fysiska bibliotekens samlingar konsulteras när det eftersökta innehållet inte råkar finnas tillgängligt i digital form, eller när man inte är nöjd med läsupplevelsen som befintliga digitala läsverktyg erbjuder.

Från periferi till centrum

I takt med den accelererande digitaliseringen kommer betydligt mer läsvänliga och lättanvända läsverktyg att utvecklas vilket leder till att behovet av öppna fysiska boksamlingar drastiskt kommer att minska. Samtidigt kommer paradoxalt nog biblioteken som fysiska platser att få en allt viktigare roll i människors livslånga flexibla lärande.
Detta beror dock i hög grad på huruvida vi biblioteksmedarbetare på allvar släpper in Internet och dess virtuella läsgemenskaper i folkbiblioteken. Vad innnebär detta? Jo, att vi i biblioteken har anledning att fundera över vilka krav framtidens användare kommer att ställa på den fysiska biblioteksmiljön. Och på vilket sätt detta kan relateras till nya sociala rörelsemönster på webben. Redan idag ser vi företeelser på nätet som pekar ut riktningen:

Bokcirklar.se

Bokcirklar är ett försök att ge den traditionella studiecirkeln nytt liv genom att erbjuda vem som helst möjligheten att starta och/eller delta i virtuella läsecirklar på Internet. Tjänsten modereras av en bibliotekarie och bidrar därmed till att förändra den traditionella bibliotekarierollen. Tanken är att de nätgemenskaper som tjänsten genererar ska kunna ta sig fysiska uttryck, t.ex. genom bokträffar i folkbibliotekens fysiska lokaler. Bokcirklar.se är ett tydligt exempel på hur en virtuell gemenskapsbildning kan stimulera till interaktion även i det fysiska rummet. Intressant är också att bibliotekarien här är en tydlig aktör utanför det fysiska biblioteket, något som vi med stor säkerhet kommer att få se mer av i framtiden. Vad är detta om inte uppsökande verksamhet i modern tappning?

Bokhora.se

Bloggen Bokhora.se är enligt grundarnas egen utsago Sveriges mest besökta litterära sajt. De fem unga kvinnor som modererar sajten vill kanalisera och uppmuntra passionen för läsning:

”Bokhora.se är en site där fem litteraturälskande kvinnor skriver om böcker, tidningar och andra texter de läser, samt om boklådor, aktuella litteraturdebatter och allt annat som har att göra med deras största intresse: att läsa världen.

Bokhora främjar det gränslösa läsandet. Vårt mål är att skapa en plattform för den förbehållslösa textdiskussionen. Vi är oberoende av allt utom det skrivna ordet.”

Förutom själva bloggandet arrangerar Bokhora.se även s.k. Bok-kollo, fysiska evenemang som erbjuder läsning i grupp i trivsamma former. I likhet med Bokcirklar.se återspeglas här den virtuella nätgemenskapen i den fysiska världen.

Bokcirklar.se och Bokhora.se – två fria läsgemenskaper. Hur kommer biblioteken in i bilden? Ja, det beror förstås helt och hållet på oss biblioteksmedarbetare och på hur vi ser på de nätbaserade läsgemenskaperna. Ser vi dem som något som befinner sig utanför bibliotekens verksamhetsområde eller vill vi vidga vår traditionella biblioteksdefinition och börja se läsgemenskaperna utanför bibliotekens fysiska väggar som angelägna platser för oss att verka i? Om vi anser att bibliotekarierna har en viktig roll i människors livslånga flexibla lärande så är svaret naturligtvis ja.

LiteraTour in Library 2.0

LiteraTour in Library 2.0 är ett tvåårigt Grundtvig-projekt inom EU:s program för livslångt lärande. Bibliotek och språkskolor från fem europeiska länder samverkar för att stimulera interkulturell kommunikation via litteraturläsning på olika språk, och i olika kontexter.

Litterära språkcaféer arrangeras, dels på folkbibliotek och på språkskolor, dels på webben: i projektets egen community (http://literatour.ning.com) samt i den virtuella 3D-världen Second life.

I dagarna arrangerar den svenska delen av projektet, i samarbete med Second House of Sweden (Sveriges virtuella ambassad i Second life) ett större evenemang i samband med Världsbokdagen 23 april. På vissa stockholmsbibliotek erbjuds besökarna att delta i det virtuella evenemanget via storbildsskärm. På detta sätt bryggas det virtuella biblioteket samman med det fysiska. Det virtuella biblioteket är därmed med att forma och gestalta fysisk biblioteksverksamhet. På detta sätt stimuleras även bibliotekens roll som aktör inom det icke-formella och informella flexibla livslånga lärandet.

Från institution till person

En tydlig tendens i vår tid är att varumärket bibliotek i större utsträckning än tidigare rör sig från institution till person. Bibliotekets anonymitet bryts bl.a. tack vare virtuella referenstjänster som Fråga biblioteket där det, namnet till trots, är bibliotekariekompetensen, inte biblioteket som institution som är i centrum. Personifierade tjänster tycks vara vad som som väntar i framtiden: chattservice via t.ex. MSN där bibliotekarien kan bli en i användarens kontaktlista och därmed ständigt finnas nära till hands att fråga till råds när hjälp eftersöks. På detta sätt kan starkare sociala band knytas mellan bibliotekarie och användare.

Bibliotekariekompetensen – och annan biblioteksrelaterad kompetens – kommer troligen att börja synliggöras i virtuella kompetenskluster vilket leder till en mycket snabbare och mer träffsäker matchning mellan efterfrågan och kompetens än vad biblioteken idag kan erbjuda. En virtuell referensfråga kan då behandlas på ett mycket mer professionellt och personifierat sätt, något som kommer att kunna ha ett avgörande värde som stöd för människors kunskapssökande, inte minst vad gäller validering av information på Internet. En omistlig del i det livslånga lärandet kommer i framtiden att bestå i huruvida det finns stöd tillhands från informationskompetent håll., dvs. huruvida man hittar någon som har förmågan att sålla agnarna från vetet på webben och kunna avgöra vad som är sant och falskt, pålitligt eller opålitligt. I denna process kommer informationskompetenta bibliotekarier och andra biblioteksmedarbetare att ha en nyckelroll.

Från låntagare till deltagare - biblioteket som community

Med Stockholms stadsbiblioteks nya webbplats Biblioteket.se vill man ta ett tydligt steg bortom den gamla trista bibliotekswebben som i princip bara fyllde två enkla funktioner: som anslagstavla och som katalog. Nu introducerar man tanken att bibliotekswebben ska fungera som en community, en nätbaserad gemenskap där låntagarna blir aktiva deltagare i biblioteksverksamheten. Redan idag kan användarna tagga och recensera medier samt tycka till i största allmänhet. Planer finns på att införa möjligheten att starta läsecirklar liknande ovan nämnda Bokcirklar.se, delta i öppna chattar plus mycket annat som känns igen ifrån den sociala webben i stort.

På Biblioteket.se ska användarna kunna söka medier och på ett personifierat sätt hitta information om fysiska aktiviteter i de olika biblioteken. Sajten ska fungera som en indragare till de fysiska biblioteken och inte minst vara en marknadsföringsplats för biblioteksmedarbetarnas mångskiftande kompetenser. Transparens är ledordet. Information om bibliotekens lärmiljöer och aktiviteter relaterade till dessa ska här finnas lättillgängligt för gemene man.

En beta-version av sajten har varit i bruk under ett år, nyligen släpptes den i skarpt läge och den 23 april, på Världsbokdagen, kommer den att officiellt lanseras.

Från information till konversation

Biblioteken är i framtiden inte bara fysiska och virtuella platser för utlån av fysiska och digitala böcker. De är inte heller enbart platser för läsning. De kommer i hög grad att vara platser där läsningens positiva konsekvenser kanaliseras. Med andra ord: man kommer att lyfta fram biblioteket som en arena för konversation.

En central idé i diskussionerna kring Bibliotek 2.0 är att biblioteken aktivt ska ge utrymme till fria och kreativa konversationer (Lankes). Detta kan ske på många sätt, både i det fysiska och i det virtuella rummet.

Ett exempel på en verksamhet som försöker uppmuntra nya spännande konversationer i syfte att främja språkinlärning och interkulturell kommunikation är språkcaféerna i Stockholms stadsbibliotek. I biblioteken i Kista, Skarpnäck, Farsta, Östermalm och Brommaplan bjuder man in till informella caféträffar där konversationerna kan flöda fritt. De svenskspråkiga träffarna sker ofta i samarbete med SFI, men på flera håll anordnas även språkcaféer på andra språk, t.ex. engelska, arabiska, kurdiska, spanska. Idén är att stimulera till språkutbyte på lika villkor.

En bakomliggande tanke med språkcaféerna har även varit att göra en insats för att bryta de digitala klyftorna. I Kista bibliotek/lärcenter används interaktiv skrivtavla (Smartboard) i språkcaféverksamheten som ett sätt att på ett lekfullt sätt locka till datoranvändning. Nyligen knöts även verksamheten delvis ihop med LiteraTour-projektet (se ovan) där litterära språkcaféer arrangeras i Second life. Tanken är att på detta sätt ge gemene man möjlighet att i lekfulla former träna språk, träffa nya människor och bekanta sig med ny teknik.

I framtiden är det troligt att vi kommer att kunna se en tillströmning på biblioteken av språkintresserade användare som bildat nätbaserade lärgemenskaper och som är på jakt efter lämpliga lokaler att träffas. Om denna efterfrågan ska kunna mötas krävs förstås en ökad beredskap från biblioteken rörande de sociala aktiviteterna på Internet. Om biblioteken visar sig vara lyhörda för, och positivt inställda till, de nätbaserade lärgemenskaperna, kan folkbiblioteken komma att spela en ny och viktig roll som möjliggörare för människor i lärande.

Här är några exempel på nätbaserade lärgemenskaper som i framtiden skulle kunna knytas samman med t.ex. språkcaféer på bibliotek:

• Languagekompis
• Språkdejting
• Palabea.net

På Bildanätverk.se finns en karta som visar exempel på ställen i Sverige där språkcaféer anordnas.

Från formellt till icke-formellt/ informellt lärande

Frågan om vuxnas lärande har i folkbiblioteken under de senaste decennierna i hög grad kommit att centreras kring i vilken utsträckning biblioteken tillhandahåller service för vuxna som befinner sig i formellt lärande: universitet, högskola, komvux, Sfi osv. Det icke-formella och informella lärandet, däremot, har inte i lika stor utsträckning befunnits sig i debattens mittpunkt. En fråga som t.ex. ofta fått en undanskymd plats är den om skönlitteraturens roll i det livslånga lärandet. I skapandet av lärmiljöer på Sveriges bibliotek har det funnits en tendens att överföra resonemang och riktlinjer ifrån glesbygdens lärcentra där distansstuderande universitets- och högskolestuderande är främsta målgrupp. Bibliotekens medarbetare har därför inte sällan kommit att betraktat satsningarna på folkbibliotekens lärmiljöer som något ”importerat” utifrån och har därmed blivit en service som har haft svårt att tillförskansa sig rollen som självklar del i folkbibliotekens kärnverksamhet.

För att råda bot på detta har Bildanätverk skapats, ett kulturrådsfinansierat projekt med Regionbibliotek Stockholm som projektägare. Som ett komplement till Nitus – med dess fokus på formell distansundervisning via lärcentra i glesbygd – vill Bildanätverk lyfta fram det icke-formella och informella lärandet i folkbibliotek i Sveriges större städer. Nätverket vill prioritera frågor som berör exkluderade grupper i förortsmiljö. Det handlar här om klyftor av olika slag: framförallt digitala, demokratiska och språkliga. I Kista/Rinkeby utvecklas språkcaféer, i Malmö uppmärksammas demokratifrågan samt i Norrköping/Linköping är främst digitala klyftor i fokus. Genomgående i alla delprojekt i Bildanätverk är målsättningen att motverka social exkludering. Genom olika satsningar inom det icke-formella och informella lärandet är ambitionen att stärka framförallt förortsbibliotekens roller som brobyggare.

En central målsättning med Bildanätverk är att dokumentera pågående lärmiljöprojekt, sprida resultat samt inspirera till nytänkande inom lärmiljöområdet på folkbibliotek över hela landet. För detta ändamål har en nätbaserad kollaborativ lärgemenskap skapats: Bildanätverk.se. Här kan studiebibliotekarier, biblioteksassistenter, projektledare, studie- och yrkesvägledare, IT-pedagoger, pedagoger och andra intresserade dela kunskap, erfarenheter och idéer med varandra. Diskussionerna har i dagsläget ännu inte riktigt kommit igång men innan projektet formella del är över, mars 2009, är förhoppningen att communityn ska vara en självklar plats för erfarenhets- och idédelning inom lärmiljöområdet för medar betare i svenska folkbibliotek.

Den nätbaserade kommunikationen i Bildanätverk sker även via lärplattformen WiZiQ, ett helt webbaserat videokonferenssystem som på ett nytt och spännande sätt gör det möjligt för i stort sett alla folkbibliotek att på ett enkelt och billigt sätt komma igång med videokonferens. De två stora videokonferenssystemen I Sverige, Marratech och Adobe Connect, har visat sig vara mindre lämpade för folkbibliotek med knappa ekonomiska resurser. WiZiQ är till skillnad från dessa plattformar helt gratis och kräver dessutom ingen nedladdning av programvara, vilket ger nya spännande möjligheter för bibliotek som hittills hindrats att använda lärplattformar med videokonferens p.g.a. hårda IT-restriktioner i kommunerna.

Learning 2.0 – 23 saker

En stor utmaning för folkbiblioteken är frågan om digitala klyftor. Trots att Sverige är världsledande vad gäller datoranvändning är det fortfarande en stor andel av befolkningen som sällan eller aldrig använder datorer, än mindre Internet. Det finns en klyfta mellan de som har och de som inte har och mellan de som kan och de som inte kan. Denna klyfta skär igenom alla delar av samhället, även folkbiblioteken. Många medarbetare på folkbiblioteken idag känner att de inte hänger med i den tekniska utveckling. Kraven på IKT-kompetens ökar men man upplever en brist vad gäller utrustning, tid och fortbildningsinsatser. De IKT-kunskaper som flertalet besitter begränsar sig dessutom till traditionella programvaror som t.ex. Officepaketet och de allmänna internetkunskaperna är ofta mycket bristfälliga. Många biblioteksmedarbetare har inte ens en egen dator i hemmet.

För att möta detta enorma behov av fortbildning krävs nytänkande. Den traditionella formen av fortbildning – ”att gå på kurs” – känns numera en aning förlegad. Traditionella kursupplägg har ofta ett formellt och hierarkiskt upplägg med en tydlig uppdelning mellan lärare och elev vilket kan få negativa konsekvenser på motivationen och därmed inlärningen. De är inte tillräckligt kollaborativa. Kurserna är dessutom ofta dyra och tidskrävande vilket leder till att enbart ett fåtal medarbetare kan delta. Det är helt enkelt, upplever många, en resurskrävande och ineffektiv modell för fortbildning i ett alltmer stressat och ekonomiskt trängt folkbibliotekssverige.

Det nätbaserade flexibla lärandet som ett sätt att höja personalens kompetensnivåer har börjat göra insteg i de svenska folkbiblioteken mycket tack vare den framgångsrika projektidén 23 saker. Det är en idé som i mångt och mycket kommit att förkroppsliga det nya nätbaserade kollaborativa lärandet i folkbibliotekssammanhang: Learning 2.0.

23 saker är en projektidé som möter behovet av effektiv fortbildning om den sociala webben, web 2.0. Konceptet lanserades ursprungligen av Helene Blowers, då medarbetare på Public Library of Charlotte Mecklenburg County i North Carolina, USA. Hon menar att webben idag är allas angelägenhet – inte bara IT-avdelningarnas domän - och att en allmän kännedom om och erfarenhet av web 2.0-tjänster bör vara en självklar del av alla biblioteksmedarbetares kärnkompetens. Helene Blowers lät sig inspireras av webbtjänsten ”43 Things”, en nätbaserad community där medlemmarna i grupp stöttar varandra att genomföra individuellt formulerade livsmål. 23 saker är ett slags motsvarighet till denna tjänst, men med siktet inriktat på just webb 2.0-tjänster, och med biblioteksmedarbetare som målgrupp.

Hur genomför man då en framgångsrik fortbildning bland inte sällan teknikskeptiska biblioteksmedarbetare? Jo, genom ”learning by doing”, och ”learning by playing” kombinerat med belöningar i form av t.ex. mp3-spelare och laptops. Tekniken ska erfaras praktiskt, det ska vara roligt och det ska löna sig att kompetensutveckla sig. Traditionell personalutbildning, menar Helene Blowers, är ofta tråkig och leder inte nödvändigtvis till lärande. Därför bör de praktiska momenten lyftas fram i personalutbildningen. Istället för att bara prata om webbtjänster ska istället personalen lära sig att verkligen använda webbtjänsterna själva.

Learning 2.0 i Helene Blowers tappning handlar om en lekfull utmaning bestående av 23 konkreta web 2.0-relaterade ting som personalen får till uppgift att genomföra på egen hand och fortlöpande dokumentera på sin egen blogg. Det kan handla om t.ex. att ladda upp bilder till Flickr, använda RSS-feeder eller att spara och tagga upp bokmärken online på den sociala bokmärkestjänsten Del.icio.us. Genom att personalen uppmanas att dokumentera sina framsteg på en egen blogg kan en kollaborativt lärande stimuleras, under förutsättning att deltagarna inspireras att aktivt använda bloggarnas kommentarfunktioner som forum för levande diskussioner.

Idag bedrivs 23saker-projekt på en mängd olika bibliotek världen över. I Sverige var Malmö stadsbibliotek först ut, därefter Stockholms stadsbibliotek, Karolinska institutets bibliotek och Göteborgs stadsbibliotek. Nyligen lanserade nästan alla Stockholms kommuner ett gemensamt 23saker-projekt, samordnat via Regionbibliotek Stockholm.

I många fall kombineras den virtuella interaktionen med fysiska workshops. I Kista bibliotek t.ex. arrangeras varje vecka inspirationsfrukostar där personalen tillsammans kan träna, ställa frågor och inspirera varandra.

Mycket tyder på att den här typen av icke-formellt, nätbaserat kollaborativt och flexibelt lärande i nätgemenskaper, kombinerat med fysiska träffar, har kommit för att stanna i den svenska biblioteksvärlden. Fördelarna är många: man kan delta i sin egen takt, man lär sig ett nytt kollaborativt sätt att lära, det ger nya värdefulla insikter om de yngres mediala verklighet, samt sist men inte minst: det är roligt!

Slutord

Folkbiblioteken kan – i samverkan med studieförbund, folkhögskolor och andra intresserade aktörer - utvecklas till noder för framtidens icke-formella och informella lärande. Även om den formella distansundervisningen med dess renodlade e-learningmodell även i framtiden kommer att vara ett förekommande inslag i vissa bibliotek så tror jag att det främst är inom det blandade (blended learning) och icke-formella lärandet som vi kommer att kunna se folkbibliotekens styrka. Biblioteken har ett oerhört starkt varumärke, enligt färska undersökningar är biblioteken den offentliga verksamhet som allmänheten känner allra störst tilltro till. Detta starka förtroendekapital kan omsättas i meningsfull verksamhet som syftar till att stärka människors egenkraft, människors egen inneboende kreativa potential. Två av framtidens största utmaningar - att höja kunskapsnivåerna inom IKT och språk - kommer att i biblioteken finna lämpliga miljöer för informellt och icke-formellt kunskapsutbyte, på lika villkor människor emellan. Folkbibliotekens roll som neutral aktör i en offentlig miljö som I övrigt domineras av myndighetsutövning, kan vara en möjliggörande faktor som inspirerar individer att på nya och icke-konventionella sätt inhämta ny kunskap inom IKT och språk.

Folkbiblioteken kan bli nyskapande arenor där de fysiska lärmiljöerna möter de virtuella, och då talar vi inte enbart om tjänster och verksamheter där biblioteken står som formell avsändare, utan om alla möjliga typer av virtuella gemenskaper som i biblioteken kommer att finna sin fysiska form. I takt med att biblioteken öppnar upp sina lokaler för nätbaserade gemenskaper kommer vi att se exempel på just den medskaparkultur som Bibliotek 2.0-visionen efterlyser.

Litteratur:
Michael Casey: Library 2.0
http://www.amazon.com/Library-2-0-Guide-Participatory-Service/dp/1573872970

David Lankes: Library as conversation
http://ptbed.org/downs.php

Chris Anderson: The Long Tail
http://www.thelongtail.com/

James Surowiecki: Wisdom of Crowds
http://www.amazon.com/Wisdom-Crowds-James-Surowiecki/dp/0385721706

Länkar:
Info om mig: www.akenygren.se

Min blogg: www.bibl.se

Bokcirklar.se: www.bokcirklar.se

Bokhora.se: www.bokhora.se

Stockholms stadsbiblioteks nya webbplats: www.biblioteket.se

Fråga biblioteket: www.fragabiblioteket.se

Bildanätverk: www.bildanatverk.se

LiteraTour in Library 2.0: http://literatour.ning.com

43 Things: www.43things.com

Learning 2.0/ 23 Things: http://plcmcl2-about.blogspot.com/

23 saker I Stockholms stadsbiblioek: www.23saker.se

23 saker i Stockholms län: http://23sakeristockholmslan.se

Languagekompis: www.languagekompis.com

Språkdejting: www.umea.se/download/18.11f22b27111043fd911800015282/Budget+2006+%5BWeb%5.pdf

Palabea: www.palabea.net

Språkcaféer i Sverige: http://bildanatverk.ning.com/group/intercambiosamtalscafer

WiZiQ: www.wiziq.com

Adobe Connect: http://www.adobe.com/products/connect/

Marratech: www.marratech.com

Regionbibliotek Stockholm: www.regionbiblioteket.se

« Tillbaka