Jag har under många år avslutat religionskunskapskursen på Allmän kurs med att låta kursdeltagarna skapa en egen religion. Många har upplevt denna uppgift som mycket knepig och en del har till och med upplevt det som lite obehagligt. Det finns all anledning att fundera över varför det har genererat känslor av obehag men detta är inte tillfället även om platsen kanske är den rätta.

Det är alltid svårt att få människor att verkligen uppleva djupet, komplexiteten och de intrikata sambanden i flera tusen års samlade livsåskådningserfarenheter. Tryggheten i myternas förklaringar till skeenden i historien passerar den mest uppmärksamme kursdeltagaren som en stilla susning utan att göra särskilt mycket intryck. Heliga handlingar och gudomliga löften vissnar snabbt under grammatisk och matematisk urskog.

Många tycker att religion är ett gammalt och ett därför mer eller mindre oviktigt fenomen men det finns också de som tycker att religion bara ställer till problem och därför är oviktigt att studera eller först,å båda dessa slutsatser är i mitt tycke lite väl snabba och ofruktsamma. Genom sådant tänkande förleder människor sig själv till att tro att de redan behärskar allt som är viktigt relaterat till livsåskådningsstudiet.

Jag har genom att låta kursdeltagarna i grupper skapa egna religioner velat få dem att inse att livsåskådning är något mycket allvarligare och viktigare än vad de dittills trott. Ofta har detta religionsskapande resulterat i ganska välutbyggda liturgier i en del fall har heliga texter uppenbarats och nya gudomligheter trätt fram. I många fall har det också varit en nästan omöjlig uppgift på grund av att kursdeltagarna starkt upplevt att deras kunskap om religion i allmänhet men också deras kunskap om vad människor till och med vad de själv ställer för krav på en livsåskådning varit för bristfällig.

De allra flesta har upplevt dessa övningar som intressanta och mycket berikande även om de blivit klart upplysta om sina egna kunskapsluckor eller kanske just därför. Jag själv har upplevt dessa övningar som väldigt spännande då jag fått se mycket spännande och trevliga upptåg, jag minns med glädje morgondans till den uppgående solen och de tecknade fåglarnas marsch, undrar vad kollegerna trodde när de såg dessa upptåg och en del andra ute på gräsmattan. Framför allt har jag fått se människor engagera sig i saker som oftast inte kittlar fantasin så mycket det har blivit oerhört viktiga att definiera religion att diskutera om dans kan vara heligt eller om präster med dålig sångröst bör få sjunga liturgisk sång.

I denna verksamhet har jag oftast rört mig som en ganska oviktig skugga mellan olika grupper och enbart lyssnat och iakttagit vad som skett. Självklart har jag även fått gå in och stötta upp arbetet i gruppen speciellt då utfallet inte blivit det gruppen trott att det skulle bli. Vi har då analyserat det så kallade misslyckandet och funnit så mycket stoff att det kunnat räcka till en ny start och ett ivrigare sökande för att förstå vad livsåskådningar kan innebära och innehålla.

Charles Hägg

---

Publicerad: 2003-10-14
Ändrad: 2004-12-17