Sjunde mars och det är febril aktivitet på kontoret hos Conmujer. Det är informations-foldrar som ska häftas, plakat som ska skrivas och massa som ska planeras. Plötsligt kommer folk bärande på tusentals rosor som skänkts av en av de många blomplantagerna i trakten. Vilket känns lite paradoxalt då blomindustrin bidrar till de största problemen i trakten, dels med sina osäkra anställningar och låga löner för de i första hand unga kvinnor som jobbar där och dels för de allvarliga miljökonsekvenserna. Men då blommorna redan är skänkta bestäms det att de ska klippas och buntas ihop två och två för att delas ut till varje deltagare på kongressen dagen efter.

Conmujer är knutet till den lokala regeringen och har sitt lilla kontor i kommunhuset och lokalpolitikern i rummet bredvid Conmujer fick se sitt prydliga kontor forsvinna under en hög av blomblad och taggar.

Tidigt nästa morgon fortsatte förberedelserna och när vi kom till skolan där ”åttonde mars-aktiviteterna” skulle hållas stod det redan folk och köade vid inskrivningarna. Då många kvinnor aldrig haft möjligheten att gå i skolan och därmed vare sig kan läsa eller skriva så fanns möjligheten att sätta sitt fingeravtryck i stället för sin namnteckning vid inskrivningen. Men detta hindrar inte att det är engagerade och välorganiserade kvinnor man möter. Sammanlagt kom det flera hundra kvinnor från Cayambe och byarna runt omkring och de flesta hade stigit upp i ottan för att gå och åka in till staden för att kunna delta i aktiviteterna.

Under dagen hölls föredrag och debatter om olika teman såsom kvinnors rättigheter, intrafamiljärt våld, frihandelsavtal och organisering. Teman som vart och ett har hög relevans bland deltagarna. Under föredraget om kvinnors rättigheter talade man mycket om att våga ta plats i politiken och i organisationerna och om att uppvärdera sig själva och sina medsystrar. Man diskuterade problem kring diskriminering och att kvinnor ofta tjänar lägre lön för samma arbete som männen. Problem som finns i Ecuador likväl som i Sverige. Mellan dessa föredrag bjöds det på både fika och lunch och många passade på att mingla och utbyta erfarenheter med varandra. Dagen avslutades med dans till ett lokalt band och ropen skallade Viva las Mujeres! VIVA! (Leve kvinnorna! Leve!)

Olivia Malmqvist

Cayambe, Ecuador

Sjunde mars och det är febril aktivitet på kontoret hos Conmujer. Det är informations-foldrar som ska häftas, plakat som ska skrivas och massa som ska planeras. Plötsligt kommer folk bärande på tusentals rosor som skänkts av en av de många blomplantagerna i trakten. Vilket känns lite paradoxalt då blomindustrin bidrar till de största problemen i trakten, dels med sina osäkra anställningar och låga löner för de i första hand unga kvinnor som jobbar där och dels för de allvarliga miljökonsekvenserna. Men då blommorna redan är skänkta bestäms det att de ska klippas och buntas ihop två och två för att delas ut till varje deltagare på kongressen dagen efter.

Conmujer är knutet till den lokala regeringen och har sitt lilla kontor i kommunhuset och lokalpolitikern i rummet bredvid Conmujer fick se sitt prydliga kontor forsvinna under en hög av blomblad och taggar.

Tidigt nästa morgon fortsatte förberedelserna och när vi kom till skolan där ”åttonde mars-aktiviteterna” skulle hållas stod det redan folk och köade vid inskrivningarna. Då många kvinnor aldrig haft möjligheten att gå i skolan och därmed vare sig kan läsa eller skriva så fanns möjligheten att sätta sitt fingeravtryck i stället för sin namnteckning vid inskrivningen. Men detta hindrar inte att det är engagerade och välorganiserade kvinnor man möter. Sammanlagt kom det flera hundra kvinnor från Cayambe och byarna runt omkring och de flesta hade stigit upp i ottan för att gå och åka in till staden för att kunna delta i aktiviteterna.

Under dagen hölls föredrag och debatter om olika teman såsom kvinnors rättigheter, intrafamiljärt våld, frihandelsavtal och organisering. Teman som vart och ett har hög relevans bland deltagarna. Under föredraget om kvinnors rättigheter talade man mycket om att våga ta plats i politiken och i organisationerna och om att uppvärdera sig själva och sina medsystrar. Man diskuterade problem kring diskriminering och att kvinnor ofta tjänar lägre lön för samma arbete som männen. Problem som finns i Ecuador likväl som i Sverige. Mellan dessa föredrag bjöds det på både fika och lunch och många passade på att mingla och utbyta erfarenheter med varandra. Dagen avslutades med dans till ett lokalt band och ropen skallade Viva las Mujeres! VIVA! (Leve kvinnorna! Leve!)

Olivia Malmqvist

Cayambe, Ecuador