16 april 2005

Quito, Ecuadors huvudstad, ligger nästan mitt på ekvatorn i en långsmal dalgång 2 800 meter över havet. Klimatet är mycket behagligt och utsikten mot de omgivande bergen och vulkanerna hisnande. ”Min” organisation Kawsay i Bolivia har en systerorganisation i Ecuador och under tre veckor ska jag arbeta med dem och samtidigt få möjlighet att sätta mig in i de ecuadorianska samhällsförhållandena.

Att den parlamentariska demokratin i sin nuvarande nyliberala fas befinner sig i djup kris i Latinamerika blir alltmer uppenbart, inte minst här i Ecuador. Dessa dagar upplever Quito massiva protester mot den sittande presidenten Lucio Gutierrez. Människor är otroligt trötta på korruption, maktmissbruk och partipolitik som endast handlar om skaffa sig en plats vid köttgrytorna. Den utlösande faktorn är att presidenten i december lyckades få en majoritet i parlmentet att byta ut domarna i högsta domstolen. Denna domstol tillät sedan två expresidenter som förskingrat miljardbelopp att återvända till Ecuador utan att ställas inför rätta. Från början krävde man att de nyutnämnda domarna skulle bort, men nu har kraven växt till att omfatta även presidenten och parlamentet.

Radio Luna

Några av oppositionspartierna har försökt att ställa sig i spetsen för protesterna utan att lyckas speciellt bra. De traditionella sociala rörelserna, indianrörelsen och fackföreningsrörelsen, har heller inte spelat en huvudroll. I centrum står istället radiostationen Radio Luna och journalisten Paco Velazco. Dagarna i ända kommenterar han korruptionen och maktmissbruket och människor strömmar till och uttrycker sitt missnöje med regeringen i direktsändning.

”Jag är också en missdådare”

Sedan ett par dagar tillbaka har något som väl mest kan liknas vid spontana medborgardemonstrationer initierats via radion. I onsdagskväll uppmanade Paco till att gå ut och göra oväsen med kastruller och grytlock och gensvaret blev mycket stort. Dagen efter smällde man ballonger.  Presidenten blev mycket störd och kallade Paco för missdådare, på spanska ”forajido”. Detta fick till följd att budskapet ”Jag är också en missdådare” dök upp överallt i Quito.

Igårkväll uppmanade radiostationen att ta med sig brädbitar att göra oväsen med och tusentals människor samlades på Avenida Shyris och slog i takt med träpinnar mot regeringen. Där var barnfamiljer och människor i alla åldrar och man viftade med ecuadorianska flagor och sjöng nationalsången. Bilarna som körde förbi tutade i takt med slagordet ”Fuera Lucio ”, ”bort med Lucio” . Svaret från presidenten lät inte vänta på sig, vid niotiden igårkväll deklarerade han undantagstillstånd i Quitoområdet och har skaffat sig befogenheter att skringra folkmassor och göra godtyckliga anhållanden. Protesterna lär inte avta i och med detta. Ikväll ryktas det att man ska använda toalettpapper för att visa vad man tycker om den politiska klassen.

Vad som kommer att hända de närmaste dagarna är svårt att förutsäga. Möjligen kommer presidenten att tvingas att avgå, det är många presidenter som har rönt det ödet i regionen pga folkliga protester.  Att skapa det nödvändiga  politiska och ekonomiska alternativet till nyliberalismen är emellertid betydligt svårare än att avsätta en president.

Mats Ehn

Quito

16/4 2005