Under andra halvan av 90-talet så växte protesterna mot konsekvenserna av den företagsledda globaliseringen sig allt starkare. Så snart övernationella organ som Internationella Valutafonden, Världsbanken, Världshandelsorganisationen WTO eller G8 samlades till möten så möttes de av demonstrationer från en mångfald av rörelser. Köln, Seattle, Prag m.fl. städer kom att förknippas med detta. 

Där fanns representanter för bonde- och  lantarbetarorganisationer, kvinnoorganisationer, fackföreningar, organisationer för  ursprungsfolk, miljö- och människorättsaktivister som förenade sig i ett gemensamt nej. De konstruktiva förslagen för en ny världsordning saknades i stor utsträckning.

 

Sedan drygt 30 år tillbaka har världens makteliter träffats i januari i Davos för att formulera strategier inför framtiden. I januari 2001 skapades en motpol till detta i Porto Alegre i Brasilien.

På initiativ från bl.a.  arbetarpartiet PT och de jordlösas rörelse MST i Brasilien samlades folkrörelser från hela världen till det första ”World Social Forum”.  Tanken var att skapa en samordning mellan de olika rörelserna men också att försöka gå ifrån att vara enbart en samling av proteströrelser till att också sätta dagordningen och utarbeta förslagen för en solidarisk och hållbar utveckling.

Sedan dess har idén med sociala forum spritt sig över världen. Nu arrangeras inte bara globala sociala forum utan också kontinentala, nationella och lokala.

Helgen den 9-11 september så genomfördes Bolivias andra nationella sociala forum i staden Camiri i sydöstra Bolivia. Camiri har tidigare varit centrum för oljeproduktionen i Bolivia men det statliga energiföretaget YPFB har privatiserats och lagts i malpåse och mötet genomfördes i företagets övergivna lokaler. Rubriken för mötet var ” För en nationell handlingsplan – ett annat Bolivia är möjligt”.

 

Avstånden är stora i Bolivia. Jag åker buss från Cochabamba tillsammans med två ungdomar från min organisation Kawsay, Juan Carlos och Cristóbal. Det tar oss 18 timmar att komma fram och då ligger ändå Cochabamba i mitten av landet. Vi möts av en 35-gradig värme och c:a 1500 mötesdeltagare från folkrörelser från hela landet. Där finns de jordlösa från Bolivias gren av MST, lantarbetarkvinnorna från Bartolina Sisa, ursprungsfolk från landets alla delar, ungdomar från El Alto och många fler.

 

Forumet arbetar med de tre frågor som stått i fokus för den politiska dramatiken de senaste åren: Inkallande av en konstituerande församling för att skapa en ny konstitution för Bolivia, autonomifrågan och gasfrågan. Den första dagen ägnas åt föreläsningar och diskussioner, den andra dagen åt att formulera konkreta förslag och den tredje  åt att anta en slutdeklaration. 

 

En stor del av diskussionerna förs i storgrupp och mötespresidiet sliter sitt hår för att få det hela att gå ihop såväl tidsmässigt som till innehåll. Många är bra på att tala här och tycker också om det. Man vill inte missa ett tillfälle att få lägga fram sin sak inför flera hundra åhörare även om det innebär att man bryter mot den uppsatta treminutersregeln eller att man säger nästan samma sak som någon annan redan sagt. På något mirakulöst sätt lyckas ändå presidiet att få det hela i hamn.  

Inom UBV arbetar vi nu med ett demokrati program riktat till ungdomar. Det heter ”De la protesta a la propuesta”  - ”från protest till förslag” och syftar till att öka ungdomars kunskaper om sina rättigheter och att ge verktyg för politisk påverkan. 

Vi vill också bidra till att skapa en mötesplats för ungdomar från olika delar av landet eftersom de regionala spänningarna är allvarliga och det finns en tendens till mobilisering på rasistiska grunder.

På forumet deltar ungdomar från många av de organisationer vi samarbetar med och de beslutar sig för att utarbeta egna förslag som sätter ungdomarnas villkor i centrum för att detta inte ska glömmas bort. Flera av förslagen från ungdomarna kommer med i slutdeklarationen

 

I slutdeklarationen enas man om att bilda ett samordningsorgan för att den konstituerande församlingen verkligen ska inkallas och att de sociala rörelserna blir representerade där. Man kräver också en folkomröstning om rätten till jorden. Man är  för att införa olika typer av ökat självstyre på läns- och kommunnivå liksom för ursprungsfolkens områden, men man menar att dessa frågor ska lösas av den konstituerande församlingen.

När det gäller gasen kräver man nationalisering utan ersättning till de multinationella företagen och industrialisering  i Bolivia istället för råvaruexport. Detta ska ske genom återupprättandet av de statliga energiföretaget YPFB. Man är också eniga om att inget av detta kommer att uppnås om inte trycket från folkrörelserna hålls uppe.

 

För er som inte hade möjlighet att delta i Camiri så finns en ny chans att vara med i arbetet för en solidarisk och hållbar utveckling. Den 7-9 oktober ordnas Göteborgs Sociala Forum.

 

Cochabamba, 15 september 2005

 

Tror du, som jag,  att starka folkrörelser är nödvändiga för en rimligare världsordning?  

Du kan stödja de latinamerikanska folkrörelserna genom att sätta in pengar på pg 901017-4

Läs mer på denna adress http://www.ubv.se/las/smpfond.htm