Ja, riktigt så sa hon inte, men slutsatsen av sin analys av samhällsutvecklingen de senaste 100 åren blev den. Det gamla jordbrukssamhället hade sina varor att sälja, industrisamhället sin arbetstid och vårt informationssamhälle sin information. Kunskap, information har blivit en vara som kan produceras och konsumeras samtidigt. Och hela tiden återvinnas. När du sålt din kunskap har du fortfarande den kvar.

 

Eftermiddagen ägnades åt diskussion om bland annat folkbildningens roll och plats i det framtida demokratiarbetet. Och hur ser den nya demokratin ut? Vi går från en vertikal demokrati till en alltmer horisontell, från en indirekt till en mer direkt. I den efterföljande gruppdiskussionen samtalade man om hur folkbildningen kan möta det alltmer komplexa samhället med i vid mening reflekterande medborgare. Och med reflekterande avsåg då Elin då individer som tar ställning även utan att fundera så mycket över vilken ställning man tar. Är flexibelt lärande månne lösningen?

En annan fråga som Elin berörde var hur kopplingen mellan det nya, senmoderna samhället och folkbildningen kan komma att se ut. Den ”gamla” folkbildningen, om man kan få lov att säga så, var när knutet till industrisamhället. De var sprungna ur samma samhällsutveckling. Men hur ser kopplingen ut idag? När kollektiva lösningar inte alls är lika gångbara?

 

Ett tjugotal deltagare från hela landet lyssnade och diskuterade projektarbete och framtidsfrågor under dagen. Förmiddagen ägnades åt projektrapporter, eller snarare åt erfarenheter av projektarbete.  Gerd Jonsson, ABF Västerbotten, Helena Olsson SV Stockholm/Uppsala och Christin Bierbrier, Sundbybergs folkhögskola, gladde deltagarna med inspirerande tankar om sitt projektarbete.

– Utveckling tar tid, menade alla tre. Processen är viktig och förankring i alla led är både nödvändig och viktig. Och det tar tid, men tid som ger oss kunskap.

 

Och Helena utryckte det på detta viset:

– Processen är en rolig och fantastisk resa. Ett stort tack till CFL som hela tiden gett oss sitt stöd.

 

 

Att saker tar tid är alltså inget problem utan en del i det processarbete som ett nyskapande arbete som projekt utgör. Att förankra verksamheten hos ledning, att rekrytera deltagare för studier på nya villkor och att klara av tekniken med de förutsättningar som deltagarna har är en del av projektarbetet. Och ni hör själv, det är sådant som tar tid och måste ta tid.

 

En annan erfarenhet som alla gjort är att projektarbetet faktiskt lett till ett nytänkande bland den personal som inte direkt varit med i projektet. En större nyfikenhet och förståelse för blandningar av NU och DU har skapats. Det visar sig inte minst i att man deltagit i CFL: s baskurser och att man nu ser flexibla kurser som en del av vardagen.

Allt detta påverkar hela organisationen i alla dess delar.

 

Vad som var tydligt under seminariedagen var att Växthuset är en vitamininjektion för dem som arbetar med den sortens utvecklingsarbete som projekt innebär. Livliga samtal, intressanta frågor och levande diskussioner underströk detta. Man ser också att projektarbetet leder vidare, eller som någon sade:

– Nu har vi fått upp ögonen för det  flexibla lärandet med DU- och NU-inslag i olika varianter och kombinationer i andra kurser.

 

Det blev en fullspäckad dag av erfarenhet, utblick och reflektion.

 

ronny.knutsson@cfl.se