Jag heter Eva Lena Volk och har arbetat med internationella frågor på Röda Korsets folkhögskola i 12 år. Sedan drygt ett år tillbaka har jag lämnat denna skola och jag arbetar nu med Den Globala Skolan - ett projekt för lärarfortbildning i globala frågor som drivs av Sida och Myndigheten för skolutveckling tillsammans. För närvarande leder jag i ett team som utvecklar ett inspirationsmaterial om jämställdhet och hållbar utveckling för skolans alla nivåer.

 

Egentligen har jag arbetat med folkbildning långt innan jag började på folkhögskolan som aktivist, studiecirkelledare och föreläsare om internationella frågor i olika sammanhang.

 

På Röda Korsets folkhögskola arbetade jag framför allt med de kurser som har en utpräglad internationell profil. Jag var med om att utveckla en grundläggande kurs om tillståndet i världen som vi gav namnet Globalt Samspel. Där tog vi upp frågor om resursfördelningen i världen, det koloniala arvet, skuldfrågan, folkrätt och utvecklingssamarbete. Jag deltog också i teamet som arbetade med kursen Världens Barn om Barnkonventionen. Som alla kurser på Röda Korsets fhsk genomförde också dessa årligen fältstudieresor till länder i Syd.

 

Med bl a min kollega Bertil Högberg tog jag fram och utvecklade en kurs om handel och utveckling med namnet Rättvis Handel. Det var oerhört spännande. Kursen skapades och utvecklades i ständig dialog mellan oss på folkhögskolan, deltagarna och folkrörelseorganisationer som Föreningen för Rättvisemärkt, Afrikagrupperna, Svenska Kyrkans Unga, Världsbutikerna för Rättvis Handel m.fl. 

 

Kursen Rättvis Handel tycker jag har haft en viktig funktion. Vi har lyckats etablera ett nära och mycket produktivt samarbete mellan organisationer i Syd - framför allt i södra Afrika, solidaritetsorganisationer i Sverige, kursdeltagare och oss lärare. Kursen har fungerat som en läroprocess för alla inblandade och den har genererat mycket kunskap och engagemang. Många deltagare återfinns numera på olika poster inom rörelsen för rättvis handel såväl nationellt som lokalt. Vårt mål var att skapa ett aktivt engagemang för rättvis handel och en nära koppling till folkrörelsearbete och det har funkat!

 

På många folkhögskolor är det vattentäta skott mellan olika linjer. Så tycker jag inte att vi haft det på Röda Korsets. Jag har medverkat på allmän linje som lärare i bl a engelska och alltid haft ambitionen att knyta ihop våra olika linjer. Förutsättningarna för det har också varit goda bl a då det funnits deltagare med ursprung i många olika länder.

 

En annan spännande erfarenhet som jag deltagit i är rödakorsrörelsens kurser för unga aktivister från olika delar av världen. De har varit terminsvisa kurser med unga rödakorsare främst från det s k Syd, och skolan har fått del av deras erfarenheter. Alldeles speciellt bär jag med mig erfarenheterna från världsungdomsmötet Youth Power 1999 som samlade över 200 ungdomsdelegater - unga aktivister - från hela rödakorsrörelsen, 2 - en kille och en tjej - per deltagande nationell förening. Det var makalösa möten och maximal folkbildning under två intensiva sommarveckor på folkhögskolan! Jag lärde mig oerhört mycket om min möjlighet som folkbildare i internationella sammanhang. Det kändes märkbart hur jag växte av de möten  - i grupp och mellan fyra ögon - jag hade förmånen att få vara del i!

 

Under mitt dryga decennium på folkhögskolan har jag träffat väldigt många människor och många gamla deltagare har jag fortsatt kontakt med som kollegor, aktivister, vänner. Det är svårt att säga vem som betytt mest för vem. Jag tycker att jag själv deltagit i en decennielång folkhögskolekurs i Mariefred (skolan ligger numera i Stockholm).

 

 

Jag vill kalla det för känslans kunskap eller engagemangskunskap. Visst är det viktigt med kunskap om strukturer och sakförhållanden men det som folkbildningen kan erbjuda som kanske ingen annan aktör i samhället är möjligheten att lära sig tillsammans med andra, och att göra det i praktisk handling på ett eller annat vis. Att studera världen och utveckla ett engagemang för och med andra. Denna möjlighet finns ju i olika folkrörelser generellt. Men, inom folkbildningen är mötet med andra, som tänker annorlunda, som delvis vill åstadkomma andra saker än man själv en stor poäng. Folkbildningen när den är som bäst, erbjuder en läroprocess som är gränsöverskridande och självbespeglande i ett. Och den kraftfullaste vägen dit går via engagemang och praktisk handling - en sorts ”learning by doing”. Jag har ordet solidaritet på tungan - att lära i solidaritet med andra.

 

Jag tycker att man mycket mer skulle använda sig av Framtidsjordens koncept ”Lära av Syd”, dvs att låta folkbildare och aktivister från syd komma hit och dela med sig av sina erfarenheter. Det är ju väldigt många folkhögskolor som gör studieresor till andra länder. Man åker dit, tittar på olika saker, lever enkelt men det är ju egentligen väldigt ensidigt. Väldigt få av dem vi möter kommer hit. Vi borde öka möjligheterna till detta, att man kan komma hit och delta i kurser, hålla kurser och bygga långsiktiga samarbeten på det sättet.

 

Eva Lena Volk

Februari 2006