De senaste 10- 15 åren har det i vårt västerländska samhälle skett en tydligt märkbar förändring vad det gäller innebörden av kunskap och lärande och därmed också lärarens roll som förmedlare av färdig kunskap. Intresse för pedagogiska frågor har från att ha varit en traditionell akademisk aktivitet, spridit sig till samhällets alla sfärer. Det är ingen tillfällighet att det idag talas om att vi lever i ett kunskapssamhälle.

Lärares och pedagogers situation har blivit en helt annan än tidigare. Det handlar inte längre om att förmedla och lära ut färdiga kunskaper utan i allt högre grad om att själv vara aktiv i olika slag av lärandeprocesser. Den praktiska pedagogiken har allt mera kommit att handla om att vägleda och handleda individers eget kunskapsbildande. Det kräver en ökad förståelse för hur människor idag söker kunskap och vad för kunskap det är som de söker.  

 

Interkulturellt pedagogiskt perspektiv
Etnocentriska beteenden och uppfattningar i skolans mångkulturella värld kan problematiseras och analyseras utifrån ett interkulturellt pedagogiskt perspektiv.
Att betrakta den existerande verkligheten utifrån interkulturella pedagogiska perspektiv uppmärksammar heterogeniteten bland lärare och elever och skapar möjligheter till social interaktion och interkulturell kommunikation.  

När likheter och skillnader i heterogeniteten integreras och differentieras, kan likvärdigheter i heterogeniteten framträda och bidra till förståelse av individernas skilda förhållande till kunskap, utbildning och lärande. Det interkulturella synsättet tillämpat i skolans praktik kan innebära en medvetenhet om att kunskap och lärande i olika ämnen måste belysas utifrån flera epistemologiska och metodologiska dimensioner med utgångspunkt i lärares och elevers erfarenheter, upplevelser och förståelse. 

Många forskare inom ämnesområdet Interkulturell Pedagogik menar att den konkreta undervisningen i mångkulturella lärandemiljöer måste inkludera begrepp som kunskapens konstruktion, kunskapens reproduktion, gruppers inkludering och exkludering, bearbetning av attityder och fördomar, diskussioner om integration, segregation, marginalisering, rasism, sexism samt krav på rättvisa och jämlikhet.

Interkulturellt lärande kan medverka till ett gemensamt språk, där gemensamhet och social inkludering skapas av deltagande, identitet, självmedvetenhet och gemensamma bildningsbehov. Det är angeläget att kunskap inte i första hand mäts med kvantitativa mått på individens grammatiska kunskaper i det svenska språket. 

Interkulturell pedagogisk forskning 
Interkulturell pedagogisk forskning tar sina centrala utgångspunkter i de förändrade samhällsvillkor som skapat ändrade villkor för både lärare och lärande.

Interkulturell pedagogisk forskning ifrågasätter det dualistiska tankesättet inom den "traditionella västerländska" pedagogiska forskningen där dikotomier är förgivettagna och oproblematiserade och där homogeniteten i lärandemiljöer och lärandeprocesser framställs och förklaras genom reduktion och åtskillnad.  Således är poststrukturalistisk metodik, genom bl.a. dekonstruktion, diskursanalys och postkolonial teoribildning,  ett av de framträdande perspektiven i dagens interkulturella pedagogiska forskning.

Den interkulturella pedagogiska forskningens uppgift är  bland annat att tydliggöra etnocentriska och dualistiska föreställningar och värderingar i skola och utbildning, vilket kan bidra till nya förhållnings- och tillvägagångs- sätt för att lösa "problem" i dagens mångkulturella skolor. 

En annan uppgift är att vidga förståelsen av hur kunskap konstrueras i interkulturella lärandeprocesser, både av lärare och elever, vilka slag av kunskap som upplevs som viktiga och hur man använder sig av likheter, olikheter och gränser i dessa kunskapskonstruktioner.