För folkbildningens deltagare blev det uppenbart – vi måste se till att fatta det; ska folkbildningen vara en del i ungas liv måste vi förstå den värld de lever i och vi måste kunna kommunicera på det sätt som unga människor möts och kommunicerar idag.

Inledning av konferensen

Britten Månsson-Wallin, generalsekreterare på Folkbildningsrådet och en av initiativtagarna till konferensen, hälsade välkommen och inledde med att ta upp dagens bloggar och den snabbhet med vilken informationen som publiceras i dessa får allmän spridning, på samma sätt som radion eller TVn har fungerat. Många diskussioner i samhället förs idag på nätet och ungdomar träffas lika naturligt elektroniskt som på stan.
- Folkbildningen har alltid varit med att ordna mötesplatser – men ser vi de nya sammanhangen? undrade Britten och fortsatte:
- Förstår vi hur ungdomars sätt att kommunicera ser ut i dag? Att använda nätet i lärandet – hur fungerar folkbildningen i denna nya miljö?

Evelina Lundqvist, förbundsordförande i Tech Group, hälsade som arrangör av konferensen även hon välkommen och uppmanade oss alla att ta tillfället i akt att kontakter med andra deltagare för att få nya idéer och byta erfarenheter.
Evelina tog konferensens frågande huvudrubrik och svarade själv:  Vad är det man ska fatta? Jo:
- att samhällets förändras, det går inte att stanna i gamla mönster
- att det finns ett glapp mellan ungdomsvärlden och den styrande delen av samhället
- att ungdomar som tar initiativ måste få stöd och möjligheter

 

Vad ska jag bli?

Micke Gunnarsson, Reaktor Sydost, tog sin 6-årige sons oroliga fråga en tidig vardagsmorgon: ”Vad ska jag bli?” som utgångspunkt för egna funderingar kring vad som väntar kommande generationer. 

Är det kunskaps- och informationssamhället som vi nu en längre tid sagt kräver utbildning och åter utbildning? Nej, den tiden är förbi, säger Micke. Vaddå skaffa kunskap? På ett jobb som annonseras ut kan det komma över 200 ansökningar, många av dem kan vara  från forskare med specialkunskaper. Vem kan konkurrera med enbart sin kunskap? Inte jag, säger Micke för att i nästa andetag säga:
- Men; jag kan allt. Får jag frågan ”Kan du skriva en barnbok på polska så blir svaret – javisst. Inte kan jag skriva den själv, men jag har kompisar som bor i Polen. Mitt nätverk och samarbete gör att jag kan allt – nästan.

Ja, vad svarar en äldre generation på frågan idag – som i den situation Micke befann sig med sin son. ”Vad ska jag bli”? Vad är det som väntar? Vet vi det?

Några generationer tillbaks var frågan lätt att svara på för den äldre och Micke ritade livscirklar från olika tider på blädderblocket för att visa hur tiden för inlärning blir längre för varje generation. ”Följ med mig och kolla hur jag gör så lär du dig” sa den generation som hela livet livet levde på landsbygden och bodde kvar på samma plats livet ut.

Vid industrialiseringen tog det längre tid – det var maskiners funktioner som skulle läras in. Rådet från generationerna närmast oss i tiden har oftast varit ”Studera och bli något!"

Det jag gör - det kan göra skillnad!

Evelina Lundqvist, beskrev sig själv som en person som alltid varit engagerad och drivit olika frågor. Från dagar då hästintresset var som störst till idag då jämställdhetsfrågor och andra samhällsförändringsfrågor är mer i fokus. Föreningen Tech Group är en paraplyorganisation för ungdomar mellan 15-25 år och har idag ett 25-tal föreningar och ett tjugotal grupper och projekt över hela Sverige. De driver samhällsförändringsfrågor i olika skepnader – det kan vara jämställdhetsfrågor, digitala media eller generationsmöten.

Tech Group bedriver sin verksamhet på två plan. En del är att vara samlingspunkt för en rad föreningar runt om i Sverige och erbjuda ett smörgåsbord av resurser för medlemmarna. En annan är att arbeta med projekt:

- I vår projektdel söker vi medel från olika finansiärer för at kunna experimentera oss fram till en massa metoder som vi kan arbeta efter. Experimenten är alltid i skarpt läge, det är inte på låtsas utan de ska leda till varaktig verksamhet för de som engagerat sig.

- Jag kan påverka – det jag gör, det kan göra skillnad, säger Evelina och betonar samtidigt vikten av att samarbeta:
- Och det är inte för att jag är så smart, utan det är när jag gör saker med andra människor som jag är som allra bäst.

http://www.techgroup.se


Nya mötesplatser för folkbildningen

Christian Wåhlin, ABF Södra Västerbotten, driver just nu ett projekt ”Communities – folkbildning på ungas vis” i CFL:s regi där syftet är att bygga nätverk mellan ungdomar på nätet, ABF, kommunen m.fl.

Christian använder helst ordet community om de nya mötesplatserna på nätet - för att poängtera att dessa är mer än bara diskussionssajter. På en community är man sig själv och tar sig ingen påhittad identitet.

- Det har aldrig funnits något sådant här tidigare, att så många människor är samlade samtidigt - även om det inte är en fysisk plats. Med så många olika åldrar, med så olika bakgrunder. Det fascinerade mig och jag undrade om man inte kunde göra något mer av det här än att bara konstatera att det är så här.

Christian tyckte att diskussionerna på dessa webbplatser många gånger påminde om folkbildningens studiecirklar. Människor samlades frivilligt kring en fråga och drev tillsammans frågorna framåt.

- Kanske att det här är något för folkbildningen att titta närmare på och försöka hitta sammanhang där vi kan delta med t ex studiecirklar? Christians frågor ledde till skrivande av projektansökan och sedan projekt - som nu går in på sitt andra år.

 

Låta kaffet kallna?

Staffan Hübinette, Tollare folkhögskola har under en tio-årsperiod varit involverad i det som först kallades distanspedagogik och nu kallas flexibelt lärande. Staffan sammanfattade i sitt anförande mycket av dagens diskussioner och instämde också i det som sagts av de andra

Staffan ser att nätet är en bra arena att föra demokratiska diskussioner på, så som den tidiga  Folkets Hus-rörelsen byggde hus för att ge tak åt demokratin får vi idag se till att bygga förutsättningar för att stärka demokratidiskussionerna också på nätet.

Återigen ställer vi inom folkbildningen,menade Staffan, frågorna hur vi möts och hur vi samtalar, vi pratar om hur nätet påverkar våra metoder och det är en utmaning. Vi måste tänka till för att kunna möta yngre där de är - på nätet. Och det är vi som måste ta initiativet:

- Ja, de kollegor som nu inte hänger på får sitta där och låta kaffet kallna om de inte själva tar initiativet att vara med. Folkbildningen kan inte som tidigare förvänta sig att människor känner till oss och naturligt söker sig till oss. Vi måste söka oss utåt, vi måste hugga på de möjligheterna som nu finns och det gäller för oss inom folkbildningen att samverka med nya kulturer som nu växer fram.

Samtal i grupper

Avslutande delen av konferensen ägnades åt diskussioner.

Vi uppmanades att inledningsvis ta tag i en person vi inte kände sedan tidigare och sedan diskutera två och två i någon minut för att sedan byta person.

Efter en stund blev uppdraget att samlas i små grupper runt givna frågeställningar i fritt valda stationer.

Ännu en halvtimme efter konferensens avslutning stod ett flertal grupper kvar och pratade. Vaktmästaren på Regionteatern i Växjö kommer fram till mig som sitter lite vid sidan om och skriver och ställer försynt frågan – är ni klara här, kan jag börja plocka ner? Så i takt med att högtalare och stolar plockades undan löstes grupperna sakta upp och gick hem för att fortsätta samtalet - på nätet.

 

Lars-Göran Karlsson
Redaktionen

 

---

Publicerad: 2006-05-21
Ändrad: 2008-08-06