Jag har mitt folkbildningsursprung på Färnebo folkhögskola från mitten av 80-talet, då jag var kursdeltagare. Var senare med i planeringsgruppen och startade den självständiga folkhögskolan 1991 och jobbade som lärare på Färnebo i knappt tolv år.

 

Färnebo var mitt universitet, om man nu ska använda ett så malplacerat ord i dessa sammanhang. Den förståelse jag tycker mig ha insupit av deltagande pedagogik, demokrati, helhetsansvar, globala frågor, utbyten och hur man kan elda under engagemang är intimt förknippat med Färnebo. Mina ansvarsområden var framförallt Afrikakurser, men på slutet även Latinamerikakurser. Jag var även skolans första samordnare på 90-talet. 2002 tog jag steget till Röda korsets folkhögskola och jobbar även där med de internationella kurserna, framför allt Rättvis Handel Distans, som jag är kursansvarig för.

 

Folkbildningssamtalet kallar jag den pedagogiska modell jag oftast använder mig av. Den varvar teori, värderingsövningar, rollspel, diskussioner med aktuella frågor. Det viktiga är dialogen, interaktiviteten - att alla är med.

 

Övriga centrala områden:

 

- Att skapa världsmedborgare tycker jag är ett vackert mål. Det handlar för mig om att studera hela världen, vrida och vända på globaliseringsdebatten ur olika perspektiv, fördjupa sig i MR, demokrati, genusfrågor och hållbar utveckling.

 

- Att  diskutera globala maktförhållanden och hur de ger upphov till ohållbara strukturer, t ex FN-systemet, mediernas roll, skuldkrisen, världshandelsfrågorna, växthuseffekten, terrorismen och kampen mot terrorismen etc.

 

- Att utifrån detta tillsammans försöka skapa hållbara handlingsmönster.

 

- Att se vilka positioner nyckelaktörerna företagen, folkrörelserna och staterna intar  på den globala arenan. Att samarbeta med folkrörelser, som tar sig an de globala utmaningarna

 

- Att inge hopp och inspiration för engagemang i en ibland ganska mörk värld är en tillräckligt spännande pedagogisk utmaning.

 

Den kurs jag jobbar med f n: Rättvis Handel Distans har en tydlig koppling till ovanstående. Kursen, som funnits sedan 2000 är ett initiativ utifrån de tongivande aktörerna på inom rättvis handelsrörelsen i Sverige (se också Eva Lena Volks inlägg).  Den syftar till att skapa fler aktiva och engagera fler för rättvis handel. Effekterna hittills har varit mycket goda, då man återfinner f d kursdeltagare överallt inom den spretiga rättvis handelsrörelsen. Kursen utgör på många sätt navet i rättvis handelsrörelsen. Ett  exempel på det är att Röda Korsets folkhögskola genom kursen är huvudman för ett projektet Nätverk inom Rättvis Handel, som går ut på att knyta aktörerna närmare varandra, bl a genom en gemensam interaktiv hemsida.

 

Det internationella arbetet bör genomsyra all verksamhet och inte vara öar i ett folkbildningshav. Det skulle vara spännande att få till stånd fler möten mellan olika aktörer med helt skild syn på globaliseringen. När likasinnade möts sprakar inte debatten tillräckligt. Alltför sällan tvingas de olika aktörerna bemöta den andra sidans bästa argument.

 

Sedan tror jag mycket på utbyteskurser. Kraften i mötena mellan människor kan flytta berg.

 

Folkbildningen måste synas mer i samhällsdebatten - man kan göra det på olika sätt, t ex genom att vara så angelägen att andra tvingas förhålla sig till en. Eller genom att själv ta initiativet genom debattartiklar, seminarier och informationsarbete. Eller genom aktiv handling, t ex som fyra f d kursdeltagare på Rättvis Handelskursen har gjort genom att skapa Rättvis Handelsföretaget  ”Fair Trade Unlimited”.

 

Initiativet Offensiv folkbildning, som bl a syftar till ett folkbildningsnätverk inom globala frågor är viktigt, men har inte lyckats få ett genombrott. Detta kan leda till den pessimistiska slutsatsen att de globala frågorna är svaga inom folkbildningen. Det är bara att kavla upp ärmarna...

 

Benton Wolgers

Oktober 2006