Syftet med projekt Verktyg och vision är formulerat med utgångspunkt i folkhögskolornas egna bibliotek – hur ska dessa små bibliotek med sina knappa resurser förhålla sig till de förändringar som det flexibla lärandet medför? Underrubriken till projektet lyder ”Om folkhögskolebibliotekens roll i det flexibla lärandet”. Det är en formuleringen som utrycker en förhoppning om att folkhögskolornas bibliotek verkligen skulle kunna vara en resurs, spela en roll, för skolornas distansdeltagare.

Under arbetets gång har projektets fokus glidit något. Det är intressant och det vill vi lyfta fram inledningsvis. Vi utgick från folkhögskolebibliotekens situation i en tid av förändring, men har mer och mer intresserat oss för distansdeltagarens situation och möjligheter till uppbackning från ett studiebibliotek. Varför blev det så? Det finns flera förklaringar. En har med folkhögskolebibliotekens standard och geografiska läge. (Detta är något vi redovisar mer utförligt längre fram.) En annan förklaring till fokusförändringen finns i den större kontext vi rört oss i under projektets gång. I kontakt med andra inom skolvärlden och biblioteksvärlden har vi upptäckt att vi inte är ensamma i vårt sökande. Det pågår projekt liknande vårt på flera håll i landet, inte bara på folkhögskolorna – länsbiblioteken och folkbiblioteken ställer just nu ungefär samma frågor som vi. I en tid då alltfler, både traditionella och nystartade, utbildningsaktörer ägnar sig åt det vi kallar flexibla studier blir det svårare och svårare att särskilja just folkhögskolans behov. Folkbildningen är en del av landets vuxenutbildning, och denna vuxenutbildning håller på att förändras. Vi har gemensamma problem att lösa. Det är inte frågor som gäller särbehov som blir intressanta, utan frågor som gäller samordning och ansvarsfördelning.

Kartläggning av folkhögskolornas bibliotek
För att skaffa ett underlag för vårt arbete har vi varit i kontakt med landets samtliga folkhögskolor. Under hösten 2005 skickade vi ut en enkät med sex frågor adresserat till skolornas bibliotek. På detta sätt fick vi in svar från ungefär hälften av dem som tillfrågats. De skolor som inte svarade har vi tagit telefonkontakt med – ett fåtal har vi besökt. De frågor som vi ställde löd:

1. Har skolan eget bibliotek?
2. Finns något samarbete med ert kommun- eller länsbibliotek?
3. Vem ansvarar för det egna biblioteket?
4. I vilken omfattning? Hur många timmar per vecka finns avsatt för biblioteksansvaret?
5. Erbjuder er skola distansutbildningar?
6. Förekommer något samarbete idag kring distanskurserna mellan bibliotek och lärare?

Sammanfattning av enkäten i ord och siffror
1. Av landets 148 folkhögskolor svarar 135 att de har ett eget bibliotek.
2. På frågan om skolan samarbetar med något kommun- eller länsbibliotek svarade 66 av skolorna jakande. Av de 13 folkhögskolorna som inte har något eget bibliotek svarar 6 att de har någon typ av samarbete med ett närliggande kommunbibliotek.
3. Det finns utbildade bibliotekarier anställda på 28 av landets folkhögskolor. Vanligast är att en lärare ansvarar för det egna biblioteket, så är det på 65 skolor. På 34 folkhögskolor är det ”någon annan anställd” som ansvarar för biblioteket – då det i enkätsvaren antyds vem denne ”någon annan” är så är det ofta expeditionspersonal eller någon som tituleras biblioteksassistent. På 8 skolor står biblioteken helt obemannade.
4. På frågan om hur många timmar i veckan som den biblioteksansvarige arbetar i och med sitt bibliotek fick vi in en mängd svar som kan sorteras på olika vis. Vi väljer att presentera svaren enligt följande:
En grupp på 30 personer är anställda 20-40 tim/v. 16 personer i denna grupp är utbildade bibliotekarier.
En annan grupp är anställda 10-19 tim/v. De är 25 stycken, varav 5 utbildade bibliotekarier.
På 67 folkhögskolor har den ansvarige mindre än 10 tim/v. till förfogande. Av dessa skolor är det 19 som avsätter 1 timme eller mindre för biblioteksansvaret – även bland dessa återfinns en utbildad bibliotekarie. På 13 skolor var uppgiftslämnarna osäkra på omfattningen.
5. Distansundervisning erbjuds enligt denna enkät på 81 av landets folkhögskolor.
6. Av de 81 folkhögskolor som erbjuder undervisning på distans har 78 skolor eget bibliotek. På 22 av dessa förekommer någon form av samarbete mellan bibliotek och lärare när det gäller distansundervisningen.

Tolkning av enkätsvaren
Vad kan vi då utläsa av detta? Jo, att nästan alla folkhögskolor menar sig ha ett bibliotek. Det är tydligt att skolbiblioteken har eller har haft en självklar plats på våra folkhögskolor. Vi garderar med ”har haft” eftersom man måste frågar sig i vilket skick dessa skolbibliotek befinner sig i nu. Är det fortfarande levande och användbara? Vissa av de uppgiftslämnare som vi varit i kontakt med via telefon, och som alltså har haft möjlighet att nyansera sina svar, har uttryckt sig ungefär så här: ”Vi har en boksamling, men man kan knappast kalla det ett bibliotek.” Bakom ett sådant svar kan dölja sig en donerad boksamling som arkiverats, eller ett rum med böcker som ingen längre bryr sig om. Detta väcker naturligtvis misstankar mot dem som i enkäten svarat ja på första frågan – hur definierar uppgiftslämnaren begreppet bibliotek? Hur många ”användbara” skolbibliotek finns det egentligen på landets folkhögskolor?

Man kan till viss del komma åt detta problem genom att se vem som ansvarar för biblioteket och hur många timmar i veckan som denna person avsätter för detta ansvar, dvs. svaren på fråga 3 och 4. Vad säger då dessa siffror om bibliotekens kondition? Ingenting av säkerhet, men förmodligen har ett flertal av de 28 folkhögskolor som anställt en bibliotekarie ett bibliotek som håller en hög standard. Sedan tidigare känner vi till¹ att flera av de deltidsanställda bibliotekarier på sin andra halva tjänstgör på närliggande folkbibliotek, vilket naturligtvis ytterligare höjer standarden på folkhögskolebiblioteket. På ett fåtal orter har man till och med slagit ihop folkhögskolans och kommunens bibliotek till ett. Det som är lite förvånande i undersökningen är ändå att 9 av bibliotekarierna anger att de inte har något samarbete alls med närliggande bibliotek. Vad beror det på – är skälen enbart geografiska eller finns det andra förklaringar? Man kan också anta att de folkhögskolor som saknar eget bibliotek, men som samarbetar med ett närliggande folkbibliotek kan erbjuda sina studerande en god service.

Vi antar också att det går att hitta ett och annat guldkorn bland de övriga skolbiblioteken – det vore fel att förneka att det kan finnas duktiga självlärda bibliotekarier. När en skola anger att de har en person anställd i biblioteket 15-20 tim/v eller mer skulle det kunna vara en indikation på att det fungerar ganska bra, men det skulle även kunna vara en indikation på att det är skolor som har välstädade bibliotek. Mer säkert är nog att de skolor som anger att de har en person anställd i biblioteket på mindre än tio timmar inte har högre ambitioner än att det är ordning i hyllorna. Detta är vanligt och man kan skönja en utbredd inställning till det egna biblioteket som skulle kunna beskrivas ungefär så här: Biblioteket är en samling böcker som ska hållas tillgängliga för de studerande. Denna inställning stärks av telefonsamtal som vi haft med vissa folkhögskolor som avsatt få eller inga timmar till biblioteksansvar – anledningen till att ingen jobbar i biblioteket anges vara att de studerande sköter utlåningen själva.

Kommentar: Denna inställning står i sådan bjärt kontrast till den inställning vi under projektets gång mött hos representanter från läns- och folkbiblioteken att den måste kommenteras. Hos dem som dagligen arbetar i bibliotek eller med frågor som rör dessa finns en tendens att tona ner boksamlingens betydelse och istället lyfta fram biblioteken som resurs för informationssökning, där bibliotekariernas närvaro och yrkeskunnande utgör själva förutsättningen. Med andra ord: Det är inte böckerna som gör ett bibliotek, utan närvaron av personer med kunskap om hur man söker och värderar information.

Mer än hälften av alla landets folkhögskolor anordnade distanskurser under läsåret 2005-06, närmare bestämt 55%. Förmodligen är det ingen korrekt siffra – förmodligen har fler skolor erfarenhet av denna typ av undervisning. På de skolor som vi var i telefonkontakt med fick vi inte sällan svaret: ”Inte just nu, men förra terminen hade vi” eller ”Inte nu, men vi planerar att starta under nästa termin”. Detta antyder att det bakom fler av de negativa svar vi fått på enkäten kan dölja sig en liknande situation. Vi antar även att svaren från vissa av de skolor som anger att de inte har något eget bibliotek är bristfälliga – man har helt enkelt inte brytt sig om att fylla i enkäten fullständigt eftersom man inte kunde svara ja på huvudfrågan. Vi skulle snarare gissa att 70% av landets folkhögskolor anordnar i dag, har erfarenhet av eller planerar inom kort att starta kurser på distans.

Av de 81 skolor som anger att de anordnar distanskurser är det 22 som menar att det förekommer ett samarbete mellan skolans bibliotek och dem som undervisar på distanskurserna. Det är en hög siffra. På 9 av de 22 skolorna arbetar det en utbildad bibliotekarie, på 5 skolor ansvarar lärare eller annan personal med 15 tim/v. eller mer, på resterande skolor ligger timantalet omkring 1 till 4 timmar eller anges som oklart. Man måste naturligtvis fråga sig vad uppgiftslämnarna menar med samarbete – på vilket sätt samarbetar man med ett nästan obemannat bibliotek?

Sammanfattningsvis
Eftersom vi genomfört kartläggningen i syfte att syna folkhögskolebibliotekens möjlighet att utgöra en resurs för dem som studerar på distans, är det också med denna utgångspunkt som vi ska dra våra slutsatser.

Med några få undantag är de allra flesta folkhögskolebibliotek att betrakta som mer eller mindre välskötta boksamlingar. Undantagen är de folkhögskolor som satsat på att anställa en bibliotekarie. Detta är inte menat som kritik utan ska istället betraktas som ett konstaterande. Ett bibliotek är någonting mer än välfyllda bokhyllor. För den som studerar på distans är en geografiskt oåtkomlig boksamlingen ingen resurs. Så krasst är det – hur omfattande och välordnad denna boksamling än är. En boksamling är bara till nytta för dem som i fysisk mening kommer åt den.

På de skolor där det finns en bibliotekarie anställd är förutsättningarna betydligt mer gynnsam. Bokhyllor är svåra att göra tillgängliga på nätet, men en bibliotekarie är inte svårare att göra tillgänglig än en lärare. Bibliotekariens kunnande om litteratur och informationshantering kan bli en resurs för den som studerar på distans – om lärare och bibliotekarier samarbetar och om bibliotekariens kunnande görs tillgängligt för de studerande.

Antalet folkhögskolor som startar distanskurser ökar, men antalet bibliotekarier ökar inte. Här finns ett glapp. Frågan är om de bibliotekarier som idag är utspridda på olika orter i landet skulle kunna göras till en resurs för folkhögskolornas samlade distansdeltagare.

Det en bibliotekarie kan åstadkomma på nätet är naturligtvis begränsat. Den som studerar behöver naturligtvis också det fysiska biblioteket, platsen, lokalen, mötet. För att kunna tillgodose detta behov kan folkhögskolorna inte förlita sig på varandra – nätverket av fungerande bibliotek är för glest. Inte ens om vi räknade in alla folkhögskolornas boksamlingar, hur små de än är skulle vi kunna tillgodose detta behov. För att detta lokala biblioteksstöd ska fungera krävs ett samarbete med folkbiblioteken.

[1] Någon exakt siffra på hur många bibliotekarier som delar sin tjänst mellan folkhögskola och folkbibliotek har vi inte. Vi grundar vårt påstående på de kontakter som vi har genom föreningen Bibliotek i folkhögskola och folkbildning, BIFF.