Mia Ahlgren är projektledare för Handikappförbundens samarbetsorgan – HSO . Vi kontaktar  Mia för att höra om hennes erfarenheter av när människor med olika funktionshinder gjort korta berättelser med egna röster och bilder. Man kallar projektet Med i medier och metoden man använt heter digitalt berättande. Denna metod används framgångsrikt på olika håll i Sverige, ofta inom skolvärlden. En DVD har tagits fram med 50 berättelser i textade och syntolkade versioner. I projektet Med i Medier ser och hör man att digitalt berättande fungerar för alla oavsett om man har funktionshinder eller ej.

Eftersom Mia har en bakgrund som journalist är hon mycket intresserad av mediernas bild av funktionshindrade. Hon konstaterar att den traditionella bilden av handikappade får ett annat perspektiv när individen får berätta sin egen historia med egna ord, på eget sätt utan att det går igenom någon annan eller att det man säger tolkas av någon utifrån.

Varför är Digitalt berättande så framgångsrikt?
Digitalt berättande kan låta som något väldigt tekniskt men det är egentligen precis tvärtom. Det är berättandet som står i fokus och med hjälp av enkel teknik blir den egna erfarenheten, iakttagelsen, minnet eller budskapet en formulerad berättelse i kort format.

En reaktion som är vanlig bland dem som provat metoden är att man blir förvånad över det goda resultatet. Alla deltagare i workshoparna har blivit klara med sina filmer på oftast bara två dagar. Både individen och gruppen blir stärkt säger Mia för det händer också spännande saker i grupperna i de workshops man haft. Man lär sig saker av varandras berättelser. Alla blir nöjda, och alla har med sig något hem. Flera workshopledare har också sagt att de har utvecklats som pedagoger under workshoparna.

Många ringar på vattnet
Vid träffarna koncentrerar sig grupperna på själva berättandet och man har tillfälle att ge varandra respons under hela tiden i skapandet. Den här återkopplingen ger kvalitet.
Mia menar att digitalt berättande ger utrymme för kommunikation med hjälp av flera sinnen. Rösten är ett viktigt verktyg, men bilder och kropp kan också användas för att kommunicera och förstärka det personliga budskapet i filmerna. Exempel på detta får man om man tittar på skivan Med i Medier där en synskadad ung man berättar om hur det är att inte kunna ta del av vissa tv-program eftersom de inte är dubbade. Berättelsen heter Odubbat är gjord av Johan Siege och ger en verklig tankeställare.
 
Alla har en historia att berätta - ett medborgarmedium
De digitala berättelserna hjälper till att rucka på den invanda mediabilden av hur det är att ha ett funktionshinder. De som gjort berättelserna blir stärkta när de märker att man kan nå ut med ett budskap i ett kort format som innebär att jag har något intressant att säga till andra människor.
Om man har ett kognitivt funktionshinder kan det vara svårt att få fram vad man vill. Det är ofta som assistenten har fått sköta kommunikationen. I den digitala berättelsen är det individen själv som berättar med egna ord. Titta gärna på berättelsen Bemötanden av Jonas Sterner, för att få ett exempel. Intresset har varit stort och projektet Med i Medier fick stor respons när man först gick ut med en förfrågan om att delta i workshops i Digitalt berättande. Man har haft ett tiotal workshops tillsammans med lokala handikapporganisationers nätverk runt om i landet.

Skräddarsydda workshops
En workshop hölls vid Ågesta folkhögskola i samarbete med ett lokalt nätverk. Mia berättar att innan man genomför en workshop är man noga med att undersöka vilka behov gruppen har, hur teknik och lokala förhållanden är. Det är också viktigt är att ledaren är lokalt förankrad.

Projektet Med i Medier – 50 berättelser på dvd
Man vill sprida dvd:n till länen och fler berättelser är på gång. Femtio berättelser finns på skivan och målet är att så småningom få ihop hundra. Det tror Mia är fullt realistiskt eftersom utvärderingarna av de tidigare workshops man genomfört har varit väldigt entusiastiska.

Medverkar i UR s sida Rum för berättande
Berättelserna som gjorts kan man också titta på på UR sida Rum för berättande. Här är projektdeltagaren med som en av alla andra berättelser som människor runt om i Sverige har skapat. Att inte alltid ses som en representant för ett särintresse är viktigt tycker Mia. I Rum för berättande är deltagarna en del av allas berättelser. Man får sprida sitt budskap som subjekt och inte vara den som blir omtalad. Man berättar själv.

Mia avslutar med att säga att det vore roligt om det blev fler workshops på lokal nivå och då gärna i samarbete med folkhögskolor, studieförbund och lokala handikapporganisationer.
Vi står gärna till tjänst med våra kunskaper och erfarenheter säger Mia.

- - -
Alla berättelserna hittar man via länkarna här nedan

Annika Hultén
Redaktör
Folkbildningens Pedagogiska Resurser
2007-05-20

Relaterat material

---

Publicerad: 2007-05-11
Ändrad: 2007-12-05