Integrations- och jämställdhetsdepartementet ansvarar för samordning av regeringens ungdomspolitik, för frågor som rör ungdomsorganisationer och internationellt ungdomsutbyte.

 

Drygt 1,4 miljoner av Sveriges invånare är ungdomar i åldrarna 13-25 år. Ungdomars liv påverkas av offentliga beslut och insatser inom de flesta politikområden och på alla nivåer i samhället. Den nationella ungdomspolitiken handlar således om ungdomars livssituation inom en rad olika områden som arbete, boende, utbildning, hälsa, fritid och inflytande.

Ungdomsstyrelsen - arbetar för att unga ska få tillgång till makt och välfärd, genom att:

- ta fram och förmedla kunskap om ungas levnadsvillkor.
– följa upp riksdagens och regeringens mål för den nationella ungdomspolitiken och stödja kommunerna i deras ungdomspolitiska arbete.
– fördela bidrag till och stödja metodutveckling inom ungas fritid och föreningsliv och jobba med internationellt ungdomssamarbete.

Nationella styrdokument
Makt att bestämma – rätt till välfärd (prop 2004/05:2)

På ungdomars villkor – Ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och framtidstro (prop. 1998/99:115)

 

Ungdomspolitiken på europeisk nivå är än så länge främst inriktad på att stärka de olika ländernas insatser. Det är Europarådet och EU som är drivande i arbetet.

Vitboken antogs 2001 och då påbörjades en process för att komma överens om gemensamma mål som var kopplade till prioriteringarna.

Under 2002 och 2003 svarade medlemsländerna på enkäter från Europeiska kommissionen. Enkäterna innehöll bland annat frågor om ländernas nationella politik och resultaten inom de olika områdena. År 2003 antogs en resolution där prioriteringarna om delaktighet och information förtydligats och utvecklats till mål. Målen är inte tvingande.

Under 2005 har Ungdomsstyrelsen på regeringens uppdrag arbetat med att ta fram ett underlag till en nationell rapport om Sveriges arbete för att nå Europeiska unionens gemensamma mål för delaktighet och information till ungdomar.

Målet för delaktighet går ut på att:

De överenskomna målen för information är:

Varje medlemsland i EU har fått svara på frågor om vad de gjort för att nå de här målen. Ungdomsstyrelsen överlämnade Sveriges utredning till regeringen den 1 december 2005. Regeringen har i sin tur skickat rapporten till Europeiska kommissionen. Kommissionen kommer att sammanställa de nationella rapporterna och föreslå nya åtgärder eller mål.

(http://www.ungdomsstyrelsen.se/)

 

LSU:s (Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationers) politiska handlingsprogram.

Ungdomsstyrelsens rapport Ung 2004. Har ungdomspolitiken förbättrat ungdomarnas levnadsvillkor? Rapporten drar både negativa och positiva slutsatser.

 

Kartläggning och analys av behovet av kunskapsutbyte mellan ungdomsforskare och praktiker (Ungdomsstyrelsen 2007)

Ungdomsbarrometern 2005/2006 (Sveriges kommuner och landsting). Ungdomsbarometern är en rikstäckande attitydundersökning bland landets ungdomar om deras inställning till utbildning, arbete, politik och samhällsutveckling. www.ungdomsbarometern.se

Nationell uppföljning av ungdomars levnadsvillkor 2006 (Statens Folkhälsoinstitut). Indikatorerna för 2006 visar att det är en större andel kvinnor mellan 16 och 24 år som

upplever att de blivit kränkta och som röker dagligen, jämfört med andelen män i samma

ålder. Männen uppger dock i högre utsträckning än kvinnorna att de har en stillasittande fritid,

att de är överviktiga, att de snusar dagligen, har en riskabel alkoholkonsumtion samt ett

riskfyllt spelande. Arbetslösa ungdomar och ungdomar med funktionshinder uppvisar fler

hälsorisker än yrkesarbetande ungdomar och ungdomar utan funktionshinder. Utrikes födda

ungdomar har i jämförelse med inrikes födda ungdomar en högre förekomst av vissa

hälsorisker och en lägre förekomst av andra hälsorisker.

 

Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationers kunskapsbank. Här hittar man allt från hur man söker pengar, löser konflikter, arbetar med en styrelse till hur du skriver ett bra pressmeddelande, ordnar bra konferenser och rapporterar till dem som gav dig pengar. Metoderna kommer främst från ungdomsorganisationer men vi har även bjudit in näringslivet, myndigheter och andra organisationer som kan tänkas ha användbara metoder för unga engagerade. www.kunskapsbanken.lsu.se

Programhandledning – Ung och aktiv i Europa (2007). Handledningen är ett hjälpmedel för den som vill utveckla projekt inom Ung och aktiv i Europa.

Fokus – 06 – En analys av ungdomars kultur och fritid (Ungdomsstyrelsen 2006)

 

Lyx eller livsviktigt – om internationellt ungdomsarbete i kommunerna. (Ungdomsstyrelsen 2007) Exempel från projektsamarbeten med aktörer som ungdomsföreningar, skolor, fritidsgårdar och studieförbund. Varför sjuder det inte mer av internationell aktivitet och samarbete i vissa kommuner?

Demokrati – en generationsfråga? (Sveriges kommuner och landsting 2003). Skriften ger underlag för diskussioner och praktiskt arbete med ungdomars inflytande och delaktighet i kommunen och i lokalsamhället. Beställs via 020-31 32 30 eller 020-31 32 40. Isbn: 91-7289-144-0 pris: 50 kr/st exklusive moms och porto.

Barn och ungas rätt till kultur 2006 (Barnombudsmannen och statens kulturråd). I den här skriften ges en rad konkreta idéer på hur varje kommun, landsting och region kan arbeta för att leva upp till FN:s konvention om barnets rättigheter

 

Tjej eller kille – spelar roll? 2006 (Länsstyrelsen i Stockholms län) En handbok om jämställdhetsarbete i skolan. Skriften ska inspirera och ge kunskap om pedagogiskt jämställdhetsarbete.

 

Ungdomar och hedersrelaterat våld 2006 (Rädda Barnen)

 

”MIN PAPPA KUNDE säga till mig: ”Ta studenten, läs på universitetet, köp en villa eller bostadsrätt, så kommer det att gå bra i livet.” Och det var i stort sett sant. Så såg den snitslade banan ut för mig och så hade den sett ut för min far och min farfar. Det var den naturliga gången i det gamla industrisamhället.  

 

När jag växte upp på 1950-talet var sjuttio procent av det svenska folket beroende av industriproduktion. Femtio år tidigare sysslade nittio procent av befolkningen med jordbruk. Idag är bara tjugo procent av befolkningen beroende av industrin för sitt uppehälle.

 

Den livslånga anställningen försvann på 1980-talet. Nu är även den livslånga yrkesbanan på väg att försvinna.

 

Jag tänker på en artikel i Lärarnas Tidning, där journalisten Jonas Hållén citerar Peter Drucker, amerikansk författare och konsult. Drucker berättar om en klient som under flera decennier drev ett stort verkstadsföretag. En dag beslutade han sig för att sälja företaget, trots att han bara är i 50-årsåldern. Han sa:

 

”Jag kan för mycket om den här industrin, och allt jag kan tillhör det förflutna...”

 

Direktörens stora kunskap om sin bransch, en gång hans största tillgång, hade blivit ett problem; dagens affärsvärld ser helt annorlunda ut än när han grundade bolaget.

 

Men det är inte bara näringslivet som förändrats i snabb takt under 1900-talet.

 

Tio-, tjugo-, och trettiotalsgenerationerna sparade allt; flaskor, papperskassar och snörstumpar, de hade hela källaren full. Det var självklart. Sverige hade nyss varit fattigt. Det gällde att spara och lägga på lager ifall det skulle bli lika illa igen.

 

Vi som växte upp på 1940- och 1950-talen kastade allt. Vi kastar fortfarande allt.

 

Ungdomar idag är oerhört mycket mer miljömedvetna än min generation. De är uppvuxna med insikten om att konsumtionen också skapar avfall, som måste tas om hand. De spar inte i källarna, som farfar, de sorterar sopor och försöker återvinna.

När jag växte upp värderades pengar högst. Man blev bedömd efter vad man tjänade. Unga idag gör inte samma ensidiga bedömning. Man ser mer till hur du är som person, både på ytan och i ditt inre.

 

Strävan efter den traditionella karriären med högre lön och större skrivbord har bytts mot en längtan efter större frihet på en flexibel arbetsplats med bra arbetskamrater.

 

Även när det gäller synen på sexualitet har det skett en stor förändring. Sverige på 1950-talet hade ungefär samma kvinnosyn som ett muslimskt land har idag. Man öppnade dörrar och bockade för kvinnor, men ve den kvinna som bröt mot manssamhällets regler! Hon blev stämplad som en ”hora”, precis som unga kvinnor blir än idag i patriarkaliska miljöer.

Sex före äktenskapet ansågs omoraliskt. Ensamma mödrar föraktades och deras barn kallades ”oäktingar”.

 

Sedan kom Kristina Ahlmark-Michanek med boken ”Jungfrutro och dubbelmoral,” om samlag för vänskaps skull”. Den slog ner som en bomb! Och Agnar Mykle skrev ”Sången om den röda rubinen”, en självbiografi fylld av så ångande erotik att boken förbjöds i Norge.

 

Sedan dess har nästan allt som ansågs rätt och riktigt när jag växte upp förändrats eller helt förkastats. Jag kan inte säga till mina söner: ”Gör det här och gör det här!”, för jag vet inte.

 

Vad jag – och andra vuxna – kan bidra med är att fundera över sådant som människorna har reflekterat över i årtusenden: Vad går livet ut på? Vad är ondska? Vad är ledarskap? Hur finner man glädje?

Men allt för många av oss har inte tid, lust eller förmåga att ens dela med oss av vår egen erfarenhet eller våra tankar. Istället överlåter vi till massmedia och underhållningsindustrin att skapa förebilderna och föreställningarna om hur man ska vara och agera.

 

Idag är musik den kanske viktigaste kraften och kommunikationskanalen i ungdomsvärlden. Det är den mest internationaliserade konstformen. Det är också en av de konstformer som sprider sig snabbast: 1956 tog det ungefär sex månader för Elvis arr få över en ny platta från USA till Europa. Efter premiären i Memphis kunde det dröja ett halvår innan skivan släpptes i Stockholm, och ytterligare några månader innan den kunde köpas i Gällivare. I dag lanserar de populära artisterna sina nya skivor i stort sett samtidigt över hela världen.

 

Samma musik finns att lyssna på både i Bangkoks slum och bland Danderyds villor. Det innebär att ungdomar över hela världen, via musiken, i stor utsträckning har gemensamma referensramar. Musikens språk är internationellt, dess toner spelar på våra känslor. Musiken går tvärs igenom allt förnuft och når hjärtat.

 

Problemet är bara att musikindustrin och den övriga moderna populärkulturen ofta bygger på starkt förenklade bilder av hur man ska vara, agera och se ut.

 

I miljonprogrammets förorter finns det många unga män som bygger sina identiteter runt amerikanska actionfilmer med figurer som Gudfadern, Al Pacino och andra maffiabossar. De här filmernas brutalitet och grymhet blir normbildande och idolskapande i lokalsamhällen där det finns allt för få andra vuxna förebilder, myter och sagor att lära sig av och mäta sig med.

 

I den moderna populärkulturen frodas också egoismen. Politikerna är korrumperade, rättssamhället har slutat fungera. Allt är åt helvete. Du kan bara lite på dig själv och dina närmaste.

 

Bristen på kontakt mellan generationerna och den förenklade världsbild som pumpas ut i media, filmer och videospel

riskerar till slut att underminera demokratin.

 

Å ena sidan sker det på ett allmänt plan, där egoismen visar sig genom att man inte längre vill vara med och bygga ett gemensamt samhälle:

 

En undersökning från Riksskatteverket 2002 visade att var fjärde person i åldern 16-20 år tyckte att det var okey att jobba svart.

 

Redan 1996 hävdade uppsalaprofessorn Thorleif Pettersson, som forskar i människors värderingar, att solidariteten med välfärdsstaten var i gungning. Thorleif Pettersson menade att den här tendensen var särskilt tydlig bland ungdomar.

 

Å andra sidan finns det också unga människor som går ännu längre och skapar sina egna världar:

 

I rapporten Smaka Känga (Vägen tillbaka – intervjuer med avhoppade nynazister, Idéer för livet, 2000) talar författarna, etnologen Karl-Olov Arnstberg och frilansjournalisten Jonas Hållén, om den nya tidens ”stamkulturer” eller ”motkulturer”.

 

Medkulturerna – ”det etablerade samhället” – identifierar sig fortfarande med det demokratiska systemet. Det är människor som tror på dialog och intellektuella resonemang, bekymrar sig för ränteläget och statsskulden, är någorlunda solidariska och ”tror på Sverige”.

 

Motkulturerna ser däremot ett land utan framkomliga vägar för den som vill göra något efter eget huvud. Motkulturernas medlemmar vänder ryggen till, för att istället ägna sin kraft åt att bygga egna små världar. Det viktigaste identitetsskapande kollektivet blir gänget – motsvarigheten till medkulturernas personalgrupper, föreningar och nätverk. Var sedan gänget drar iväg är en fråga om möjligheter: in i lönande kriminalitet, in i en egen musikstil, in i någon kampsport.

 

Sprickan mellan medkulturerna och motkulturerna hämtar sin näring i det faktum att klyftan ökar mellan den som är behövlig och den som är obehövlig, mellan den som arbetar och rör sig i centrum av det traditionella samhället och den som är arbetslös och sakta dras mot periferin.

 

Därför kan arbetslöshetens kostnad bara delvis mätas i pengar. Det samhälleliga sönderfall som utanförskapet skapar låter sig inte presenteras som en enkel balansräkning.       

 

Det är en komplicerad och långdragen process som slutar i förlusten av ”basic trust”, det grundläggande förtroendet mellan medborgarna.

 

I ett land där det pågår en tribalisering – ett framväxande av ”stammar” och ”motkulturer” – påverkas inte bara relationerna mellan människorna, utan även politik och ekonomi. Inte ens en så utpräglad individuell sysselsättning som kapitalism fungerar till slut i det vakuum av förtroende som uppstår.

 

Den amerikanske samhällsforskaren Robert Putnam har visat hur norra Italien klarat sig bättre än den södra delen av landet, just för att det i norr finns fungerande sociala nätverk mellan medborgarna. Dessa nätverk är enligt Putnam grunden för ”basic trust” och leder sedan till att man kan bygga upp politiska partier, ett fungerande rättssystem och en effektiv marknad.

 

Ytterligare en forskare, Francis Fukuyama, publicerade 1995 boken ”Trust”, där han varnar för en allt för långt gången individualism och pekar på fragmentisering och bristande sammanhållning som de stora faror som lurar på västerlandet. Enligt Fukuyama hotas USA inte av konkurrensen på världsmarknaden, utan av sitt eget inre sönderfall.

 

Hotet mot demokratin härstammar alltså inte bara från en samling nazister och vänsterextremister. Hotbilden är mycket mer komplicerad än så. Det som gör vårt samhälle instabilt idag är eliternas flykt, medborgarnas passivitet och unga, aggressiva människors jakt på tillhörighet, makt och pengar i ett samhället där ingen längre har tid eller lust att samtala eller lyssna.”

Anders Carlberg, vd Fryshuset

Artikeln är hämtad ur boken ”Vuxna betyder allt, är vi vuxna uppgiften?”

 

Det är dags att ifrågasätta bilden av ungdomars politiska aktivitet, säger forskaren Susanne Johansson. Merparten av ungdomsgruppen är politiskt aktiva, tvärtemot vad vi ofta tror. Ungdomar kombinerar dessutom olika typer av aktiviteter.

Susanne Johansson är verksam vid Förvaltningshögskolan och Centrum för forskning om offentlig sektor (CEFOS) vid Göteborgs universitet.

— Den allmänna bilden av ungdomar är att de är annorlunda, speciellt vad gäller politiskt deltagande, säger Susanne Johansson.

Utgångspunkten för hennes avhandling är att den annorlunda ungdomsgruppen på lång sikt förmodas resultera i problem för det politiska systemet: ungdomar som inte deltar eller ungdomar som deltar på fel sätt är ett potentiellt problem för demokratin!

— Att ungdomar ses som annorlunda beror också på egenskaper som knyts till ungdomars ålder, säger Susanne Johansson.

Hon vill i sin avhandling problematisera den vedertagna bilden av ungdomsgruppen och lyfter fram flera skäl till varför bilden av ungdomsgruppen kan ifrågasättas.

I avhandlingen prövas om värderingar, resursstyrka (utbildning och klasstillhörighet) eller ålder är egenskaper som kan förklara skillnader i ungdomars deltagandemönster.

– Resultaten visar att det är ungdomars värderingar som påverkar hur de väljer att delta, säger Susanne Johansson.

Ungdomar med mer individualistiska värderingar deltar hellre i aktivitetsformer som går utanför det politiska systemet jämfört med ungdomar med mer traditionella värderingar. Av resultaten framgår att också egenskaper som kön och utbildningsnivå påverkar ungdomars deltagande.

Resultaten i avhandlingen visar att generationstillhörighet inte är avgörande, inte heller var i ungdomstiden den enskilde individen befinner sig påverkar. Den mest rättvisande bilden får man istället när hänsyn tas till båda dessa aspekter.

— Både livsfas och generation påverkar ungdomars deltagande!

Sammantaget visar avhandlingen att bilden av ungdomar som politiska aktörer är komplicerad. En rad faktorer påverkar om och hur ungdomar deltar. Därför finns det ingen anledning att tro att det politiska systemet kommer att gå under den dag de yngre generationerna övertar den politiska beslutsmakten. Ungdomar är till del speciella men inte så annorlunda som vi ofta tror.

Empiriskt baseras avhandlingen på medborgarundersökningar och främst på en särskild undersökning av ungdomar i åldern 15 till 29 år boende i Västra Götaland.

Dom under trettio, vem bryr sig och varför? Ungdomars värderingar och politiska deltagande. Avhandling av Susanne Johansson

 

(Pressmeddelande från Göteborgs universitet, april 2007)

 

EU:s sida om ungdomspolitik - http://ec.europa.eu/youth/index_en.html

Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer – www.lsu.se

Ungdomsstyrelsen – www.ungdomsstyrelsen.se

Bloggar om ungdomar – www.bloggar.se/om/ungdomars

Ungdomsbarometern – www.ungdomsbarometern.se

Kunskapscentrum för fritidsledarskap – www.fritidsledarskap.se

Tjejzonen – www.tjejzonen.com

Flicka.nu – www.flicka.nu

Barnombudsmannen – www.bo.se

En sökmotor för unga upp till 18 år – www.rodasidorna.se

 

 Materialet sammanställt av Linda Laine, 2007. Foto Ylva Werlinder.