Folkbildningen är en omistlig del av det svenska samhället. I nära etthundrafemtio år har folkbildningen samlat deltagare på folkhögskolor och i studieförbund. Den första folkhögskolan bildades 1868 och antalet skolor är idag hela 148 stycken. Våra studieförbund har växt fram under 1900-talet.

Folkbildningen har formats med nära anknytning till de traditionella folkrörelserna och är ett viktigt inslag i det moderna samhällets framväxt. Folkbildningen och människors bildningsarbete sprang fram ur en strävan efter att kunna påverka och förändra samhället och den egna livssituationen. Historiskt sett har folkbildningen varit ett redskap för olika grupper i deras ambition att förbättra sin situation i samhället. Med tiden har det förstås skett en utveckling där folkbildningen och bildningsarbetet kommit att anpassas till nya behov och nya förutsättningar. Det offentliga har kommit att ta över ansvaret för stora delar av verksamhetens finansiering. Folkbildningen är tillgänglig och finns i alla landets kommuner och det är verkligen en unik nordisk företeelse.

 

Folkbildningen stärker demokratin och bidrar till att öka människors makt över sina egna liv. För samhällsmedborgare som upplever maktlöshet i sin egen vardag kan folkbildningen bidra till att medvetandegöra individen om sin sociala, kulturella och ekonomiska situation. Med nya kunskaper ökar självförtroendet.

 

Folkbildningen bidrar till samhällsutveckling genom att erbjuda mötesplatser för människor och fungerar som arena för diskussioner kring samhällets stora framtidfrågor och utmaningar. Det kan gälla demokratifrågor, miljöfrågor, hälsofrågor och andra samhällsangelägna frågor.

 

Föreningslivet i Sverige engagerar flera miljoner människor i alla åldrar. Ett starkt föreningsliv som ger människor möjligheter till inflytande och delaktighet är viktiga förutsättningar för ett demokratiskt samhälle. Det bildningsarbete som folkbildningen svarar för inom ramen för folkrörelseengagemanget är som jag tidigare sa unikt och finns bara i Norden. Folkbildningen är så nära knuten till folkrörelserna att den själv får karaktär av folkrörelse. De människor som bär upp folkrörelserna bär också upp folkbildningen. Det är genom föreningssverige som folkbildningen hämtar mycket av sin näring.

 

Folkbildningens styrka är enligt min mening dess mångfald. Att folkbildning är frivillig för deltagarna möjliggör att människor med olika bakgrund, olika intressen och olika ambitioner kommer samman för att lära gemensamt.

 

Folkbildningen möjliggör för människor att utveckla sig. Folkhögskolornas kurser och studieförbundens studiecirklar är arenor för människor att komma samman, att träffa andra, att få nya kunskaper, att röra sig i nya miljöer bidrar också till enskilda människors utveckling.

Kurser och studiecirklar inom folkbildningen ger mervärden som i princip inga andra aktörer i samhället kan ge.

Folkbildningen utgör ett alternativ för många människor och är ibland den enda vägen till en utbildning. Folkbildningen har en kompensatorisk uppgift att utjämna genom bildning. Utan offentlig finansiering skulle kostnaderna för den enskilde deltagaren vara så stor att stora grupper inte skulle kunna delta i verksamheten.

 

I den folkrörelseutredning som för ett par veckor sedan presenterades (och i vilken jag själv bl.a. deltog) konstaterades bl.a hur omfattade folkrörelseengagemanget är i vårt samhälle. Det finns över 30 miljoner medlemskap, kanske 120 000 anställda och en omsättning som årligen överstiger 120 – 130 miljarder kronor. Civilsamhället får inte mindre utan större betydelse för samhället i stort och det gäller inte minst frågor som demokrati och jämställdhet. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och inom folkbildningen finns det stora möjligheter kanske de bästa att finna former för hur de ”nya svenskarna” ska komma in i vårt föreningsarbete och där känna sig komfortabla och välkomna.

 

I folkbildningens Framsyn presenteras en samlad bild av hur folkbildningen ser sin roll och uppgift inför 2010. Här talas om vikten av att stimulera till ökat demokratiskt engagemang i samhället att göra aktiva insatser för just ökad jämställdhet i samhället. Inte minst ska folkhögskolor och studieförbunden ytterligare skärpa sina insatser för att nå utsatta människor och grupper. Folkbildningen ska göra det möjligt för deltagarna att växa som människor och påverka samhället samt motverka diskriminering och klyftor i fråga om utbildning, genus, sexuell läggning, religion, etnicitet och mellan generationer.

Folkhögskolor och studieförbund ska vara drivkrafter för lokal och regional mobilisering, utveckling och vara en arena där nya rörelser kan växa och ta form.

 

Syftet med statens bidrag 

Som bekant har statens bidrag till folkbildningen följande syften;

Verksamheter inom följande områden utgör i särskild hög grad motiv för statens stöd:

Det kan väl vara på sin plats att notera att redan idag når folkbildningen många deltagare med funktionshinder och invandrare med brister i svenska språket.

Dessa målgrupper utgjorde 2006 17 % av deltagarna inom studieförbundens verksamhet. Av deltagarna i folkhögskolans långa kurser utgjorde deltagarna med funktionshinder, personer med dyslexi inräknat, 19% av samtliga deltagare. Invandrare med brister i svenska språket utgjorde därutöver 11 %.

 

Förra året genomfördes ca 300 000 studiecirklar med totalt 2.5 miljon deltagare

Ca 250 000 kulturprogram med mer än 15 miljoner besökare/deltagare.

 

Våra folkhögskolor hade ca 26 000 deltagare på långa kurser och nära 80 000 deltagare på korta kurser.

 

Folkbildningen i vårt land är om fattande mycket omfattande.

 

Jag vet att vi har en folkbildningsminister i Jan Björklund som tror på folkbildningen. Det förpliktigar för oss inom folkbildningen att kvalitetssäkra all vår verksamhet och i alla led. Vi måste snabbt och effektivt ta itu med när felaktigheter uppstår när man använder offentliga medel på felaktiga sätt. Jag konstaterar att genom det kvalitetsarbete som idag bedrivs inom folkbildningen så uppstår dessa felaktigheter alltmer sällan och det är glädjande.

 

Rädda om förtroendet 

Vi ska vara rädda om det förtroende som samhället visar folkbildningen vi får idag ett samhällsstöd på 3.1 miljarder kronor årligen. Folkbildningen står fri från staten. Staten formulerar syften med statsbidraget som jag ovan relaterat men folkbildningen själv formulerar sina mål och utformningen av sin verksamhet.

 

Hade Jan Björklund varit här idag hade jag sagt till honom: lovar att du kan ha fortsatt förtroende för Folkbildningen. Du kan tryggt förvissa dig om att folkbildningen de närmaste åren kommer att utvecklas ytterligare och vi tar ett stort ansvar för att hantera det samhällsstöd folkbildning får.

  

Ordförande

Folkbildningsrådet