Yrsa Andersen är 45 år, dyslektiker och har aldrig skrivit en längre text. Nu utbildar hon sig till socialrådgivare och är ett steg närmare drömmen om att få arbeta med att hjälpa människor. Men när hon ska skriva en uppsats gör sig hemska minnena från skoltiden påminda.

- Tanken på att jag kan bli underkänd är hemsk. Då blir jag åter den dumma skolflickan som är rädd för att bli utskrattad och utskälld som jag blev i skolan, säger Yrsa.

I studion möter vi Inger Rålenius, socionom och dyslektiker från FMLS (Förbundet funktionshindrade med läs- och skrivsvårigheter). Hon berättar om vilka rättigheter man har som dyslektiker och delar med sig av sina egna erfarenheter av högskolestudier.

Programledare är Åsa Tolgraven.

Relaterat material

Ord för ord : Om dyslexi och arbetslöshet

Ord för ord : Om dyslexi och arbetsplatsen

Ord för ord : Om dyslexi och att börja om i skolbänken

Ord för ord : Om dyslexi och det förflutna

Ord för ord : Om dyslexi och föräldraskap

Ord för ord : Om dyslexi och högskolestudier

Ord för ord : Om dyslexi och konstnärlighet