I en triangel i Stureby, i korsningen Tussmötesvägen-Skönviksvägen, fanns världen när författaren Ulf Stark var barn. Hemmet var den självklara basen, bageriet symboliserade livet och ålderdomshemmets kapell döden. Och däremellan fanns paradiset i form av en klättervänlig träddunge. Efter år av längtan kommer hunden Kulan in i Starks liv. Jätteblandrasen går svansande och svajande vid husses sida när han minns och berättar om en barndom som var sorglig bara för att den var slut.

Relaterat material

Barndomslandskap : Minnen kan inte förintas

Barndomslandskap : Pojke i blåställ

Barndomslandskap : Tag mig härifrån mor