Sammanfattning gruppsamtal kring temat Forskning för folkbildningsarbete 6 maj, Sigtuna Inledningsvis inititerades frågeställningarna - Vilka frågor behöver besvaras, vilken forskning behövs? - Hur ser formerna för samverkan mellan folkbildnings- och forskarmiljöerna ut? Forskningsanknytning i lokalt utvecklingsarbete? - Akademiskt bidrag till fortbildning av folkbildningens verksamma – behov och utformning? Det finns behov av forskning kring folkbildningens villkor, som belyser förutsättningarna för folkbildningsverksamhet. Analys av vad som händer i folkhögskolor och studieförbund utifrån mångvetenskaplig/tvärvetenskaplig inriktning. Det finns behov av samlad större satsning på detta forskningsområde. Hur ser omvärldens relation till vuxenutbildning/folkbildning ut? Vilket är folkbildningens förhållande till den nya vuxenutbildningen? Hur omsätts idén om livslångt lärande? Konflikt mellan olika värdegrunder och mål t ex i förhållande till tolkningen av tillväxtbegreppet. Hur långt kan folkbildningen förändras i förhållande till dess värden och vilken relation har folkbildningens värden till den förändrade praktiken? Kan folkbildningen ses som humanistisk kraft? Har studieförbunden och folkhögskolorna något förhållningssätt till att tas med som en del i vuxenutbildningen? Folkbildningen måste själv ta plats utifrån egna premisser, men gör den det? Betydelsefullt att forskningsvärlden bidrar till att ”begreppsliggöra” erfarenhetsbaserad kunskap som finns bland t ex folkhögskollärare och cirkelledare. Detta exemplifierades med cirkelledare och lärare som arbetar med funktionshindrade. Relativt god kunskap finns om pedagogisk/metodisk problematik inom det flexibla lärandet, däremot inte om organisatorisk problematik. Folkhögskolan och även studieförbund är unika när det gäller att kunna möjliggöra verksamhet för funktionshindrade, vilket bidrar till empowerment. Lite forskning kring detta fält, trots att folkhögskolan i praktiken är den enda vägen till längre studier för många funktionshindrade. Samma sak gäller det egna skapandet inom folkbildningen liksom folkbildningen som arena för äldre människor. Låg värdering i samhället av nyttan av verksamheten. Åtskilligt av erfarenhetsbaserad kunskap finns på fältet, men forskning behövs. Folkbildningens roll i den sociala ekonomin är inte heller undersökt. Vad innebär det att så många äldre deltar i folkbildningsverksamheten eller att unga deltar i rock-cirklar? Hur ”mäta” betydelsen? Forskningsresultaten måste spridas och nyttiggöras. Detsamma gäller den erfarenhetsbaserade kunskapen i form av rapporter osv. Behovet är stort av mer systematisk kunskapsuppbyggnad inom olika områden. Kan forskare bidra med sin vetenskapliga kompetens i arbetet för ackumulerad kunskap? Olika ingångar från forskar- resp folkbildare kan göra att det finns olika bedömningar av relevans. Det finns mycket forskning utanför folkbildningsområdet inom IT som bör tas tillvara. En modell kan vara att forskare deltar i utvecklingsprojekt med aktionsorienterad forskning. Kan t ex intresserade folkhögskollärare stimuleras att arbeta med forskning inom ramen för sin tjänst? Villkoren för den fria forskningen är speciella. Kopplingen till fältet sker framför allt i förhållande till utvärderingsforskningen – här behöver relationerna med fältet och den erfarenhetsbaserade kunskapsuppbyggnaden stärkas. Björn Garefelt