Sammanfattning av gruppdiskussion 2004-05-06. 15 personer deltog.

Omprövande strategi

Några reflektioner på Anders Ekmans anförande. Folkbildningens strategi måste vara både inkluderande, exkluderande och inte minst omprövande. Våra honnörsord får inte bli dogmer. Vi har olika lärstilar, behov och olika funktionshinder som gör att alla inte kan befinna sig i det ideala grupptillståndet. Ett exempel är människor med social fobi.

Vad är ett demokratiskt förhållningssätt i den flexibla lärmiljön?

I Umeå universitets utvärdering av Nätbildarna ser man låg deltagarstyrning och låg aktivitet. Men det finns en motsättning mellan individens rätt och gruppen behov. Det finns även en motsättning mellan struktur och frihet. Vi rör oss med andra ord inom ett fält, där vi ska finna det bästa läget för varje kurs och målgrupp. Vi kan idag skönja en förskjutning mot individens rätt när det gäller människors uppfattning om vad som är demokratiskt. Lärarens styrande roll måste också ställas i relation till den målgrupp och det ämne som är aktuellt. Man kan således inte ha alla variabler på topp samtidigt. Man måste se helheten för att bedöma den demokratiska nivån. Folk vill inte alltid vara med och bestämma. Man ser inte alltid de relevanta behoven. Frågan är hur man skapar ett klimat för att göra dessa tydliga.

Profilering

Marie Linders uttalande om att studieförbunden måste profilera sig och visa att de finns och vad de är bra på är viktigt. Många går en studiecirkel utan att veta vilket studieförbund som arrangerar, att det är en studiecirkel – ännu mindre vad en studiecirkel står för och skiljer sig från andra utbildningsformer.

Flexibelt lärande – normaltillståndet?

Det är viktigt att de fysiska kurserna/cirklarna och de flexibla inte drar åt olika håll när det gäller regelverk och kännetecken. Vi måste se den rena distanskursen och den utpräglade fysiska kursen som två ytterligheter av det flexibla lärandet – med samma ideal och särart och att de kurser som man kan tillgodogöra sig via webben och samtidigt ha som ”traditionell” kursform oftast står för större flexibilitet än ovan nämnda ytterligheter.

Välj kurs ur högskolans utbud att läsa inom folkbildningen!

Vi bör titta på våra högskolor och universitets kursutbud och se vilka kurser som är lämpliga att studera som flexibelt lärande från någon folkhögskola eller studieförbund. Att ha högskolestuderande i samma miljö som övriga studerande är ju ett bra sätt att låta dessa grupper lära känna varandra.

Vad är en bra lärmiljö för det flexibla lärandet?

Det finns exempel på bra lärmiljöer både inom och utanför folkbildningen. Miljön måste vara välkomnande och mysig. Teknikens kvalitet är en självklarhet. Det ska finnas soffor och runda bord. Man ska känna att det är en naturlig plats för lärande på alla nivåer. Som exempel har vi Nätbildarnas studieverkstaden på Karlskoga folkhögskola som har blivit så populär att även andra elever än de som studerar flexibelt vill vistas där. Ett annat exempel är våra universitet och högskolor. Var vill studenterna sitta när de jobbar enskilt och i grupp? Helst inte i klassrum och tråkiga datasalar. Man väljer soffgrupperna i korridoren och kopplar upp sig med sin bärbara dator från eluttaget i taket. Vi måste också vara öppna för att ta emot andra studerande än bara de som studerar folkbildningens egna kurser. De lärmiljöer som folkbildningen bygger upp måste utvecklas till stödmiljöer för all form av flexibelt lärande. Vi kan starta cirklar för deltagare som läser olika kurser på distans för att skapa ”min klasskänsla” där handledarrollen kan utformas efter just denna grupps behov. Men man måste inte bygga eget innan man inventerat vad det kan finnas för färdiga möjligheter, t.ex. skolor, kyrkor. Vem kan man samverka med vad gäller lokal som kanske också kan leda till annat samarbete? Vi får heller inte glömma våra arbetsplatser som måste ha rum för lärande. Kanske är den mesta flexibiliteten att genomföra distanslärande med mobiltelefon? Det flexibla lärandets lokaler kan vara torget, vägen till skolan, bussen, puben, kyrkan och inte minst alla olika rum där jag bor och lever, mitt hem.

En fungerande plattform

Det är viktigt att det virtuella rummet, som är en del av de studerandes lärmiljö, ständigt utvecklas och förbättras. Folkbildningsnätet som bygger på programvaran FirstClass är den gemensamma plattform som de flesta organisationer inom folkbildningen bestämt sig för att använda. Den måste snarast utvecklas så att även direktsamtal med bild kan användas för kommunikation mellan deltagarna. Dessutom måste det finnas verktyg för formelskrivning, whiteboard mm. En kombination av webbmiljö och FirstClassmiljö prövas idag och kommer att bli mer vanligt i framtiden. Vissa organisationer inom folkbildningen har emellertid bestämt sig för att bygga egna plattformar. Som exempel kan nämnas DVS (ABF) och Maestro (Folkuniversitetet. Själva kvalitén på uppkoppling, Bredband eller ej, tror vi har löst sig fullt ut inom kort. Vi användare och pedagoger ska ställa konkreta krav på plattformsbyggarna. Folkbildningen kan utlysa en tävling för att få en bred diskussion om pedagogiska plattformar. First Class 8.0 är på väg. Det underlättar om alla folkbildningens organisationer har samma programvara, plattform.

Det bildande hemmet

Hemmet är kanske den viktigaste platsen att lägga energi på att utforma bra lärmiljö för livslångt lärande. 90% av Nätbildarnas deltagare studerar hemifrån. Hur mycket än som satsas på fysiska stödjepunkter, kommer ändå hemmet att vara den vanligaste platsen för studier. Därför borde vi som kursledare intressera oss för var de studerande befinner sig, hur de sitter, hur möblerna ser ut, omgivningen mm. Detta samtal med kursdeltagarna kan vara ett bra sätt att öppna distanscirkeln på och få igång en aktivitet. Kursanordnarna bör tillhandahålla en PM eller checklista för att åstadkomma en god studiemiljö i hemmet. Hemmet som studiemiljö är en folkhälsofråga. Vi måste få arkitekter, möbelfirmor och massmedia att intressera sig för ”Det bildande hemmet” för det ”Livslånga lärandet”.

Biblioteken – den naturliga studieverkstaden

Våra folkbibliotek och skolbibliotek är naturliga miljöer för lärande. De är mångkulturella och besöks även flitigt av t.ex. småbarnsföräldrar. De utnyttjas redan av skolor för sökning av information. Bibliotekarierna är också alltmer inriktade på pedagogiska uppgifter och är experter på informationsvärdering. Det finns redan idag exempel på fruktbara allianser mellan bibliotek och folkbildning. Som exempel kan nämnas att Studiefrämjandet på ett av våra bibliotek delar ut en gratisbok som ettårspresent. I Härnösand finns exempel på en konstnär som berikat både arbets- och besöksmiljön. Nätbildarna använder bibliotek som lärmiljöer (också). Det är viktigt att de studerande får tillgång till de sökmotorer som finns på bibliotek, universitet och naturligtvis de Pedagogiska Resurssidorna.

Framgångsfaktorer

Det är ingen tvekan om att bidrag från CFL, EU 2, 3 och KKS m.fl. har varit en möjlighet för många organisationer att komma igång. Dessutom har CFL:s utbud, inspirationsdagar, baskurs, påbyggnad och fördjupning varit en igångsättare. En möjlighet att komma igång för ett studieförbund kan vara att delta i en distanscirkel på en folkhögskola och på så sätt lära sig metoden samtidigt som man för möjlighet att delta i en intressant kurs. Gruppens erfarenheter är att det hänt mycket i kölvattnet på olika projekt för att arbeta mer flexibelt, men kanske inte alltid synliggjorts tillräckligt.  Vem äger frågan? All kursledning inom hela folkbildningen måste intressera sig för att bygga goda lärmiljöer för det flexibla lärandet. Om inte annat så för att minimera avhopp och otrivsel i studierna. Dessutom skapas en möjlighet att nå grupper som vi hittills har haft svårt att nå, studieovana, funktionshindrade, invandrare, skiftesarbetare m.fl. Tore Mellberg Jan Folke

---

Publicerad: 2004-05-12