10 februari 2004 
Bolivia är dubbelt så stort som Sverige till ytan. Cochabamba ligger mitt i landet. I bergen nordost om Titicacasjön vid gränsen till Peru ligger samhället Curva. Jag åker dit tillsammans Carla Bazoalto, ansvarig för distanskursen i interkulturell pedagogik i ”min” organisation Kawsay.
Resan tar 18 timmar med buss. Vi ska träffa kursdeltagarna från regionen och handleda dem i deras studiearbete. I Charazani, två timmar från Curva, ansluter den lokale handledaren José Mendoza.
Deltagarna kommer vandrande
Efter en svinkall natt på stenhård plastöverdragen halmmadrass vaknar vi till en underskön morgon med fårskällor, galande tuppar, snöklädda bergstoppar och dimman som sakta stiger ur dalen.
Snart omsluter den oss helt. Kursdeltagarna kommer vandrande från byarna runt omkring, en del har gått i fyra timmar. Femton deltagare, fjorton män och en kvinna. Carla ”skäller” på dem för att det inte är fler kvinnor och nästa dag har flera tagit med sina fruar.
Människorna här kallar sig ”Kallawayas” och de är kända för sina stora kunskaper om örter och traditionell medicin. Det finns en sjukstuga där patienterna kan välja om de vill konsultera en sjukvårdare utbildad i skolmedicin eller en av sina egna.
Modersmålet är quechua, men många är trespråkiga och pratar även aymara och spanska. Jorden ägs kollektivt men brukas familjevis.
Terrassodling är en nödvändighet i denna kuperade terräng. Man odlar olika sorters potatis, oca , bondbönor, korn och majs. Det finns inga traktorer eller andra tunga jordbruksmaskiner. De fungerar inte här. 
Jag bidrar med att berätta om den svenska folkbildningstraditionen och dess historiska sammanhang.
Skiftesreformerna och byarnas sprängning, emigrationen, industrialiseringen, folkrörelserna och kampen för demokratin. Där finns många anknytningspunkter till dagens Bolivia. Carla och José ledde övningar kring centrala begrepp i kursen som ”identitet”, ”kosmovision” ”interkulturalitet”.
Provocerande för en vitskalle
Det är föreläsningar, grupparbeten, rollspel och gemensamma reflektioner. Det finns en stark tendens till att vilja uppvärdera den egna kulturen, det kan man förstå efter 500 år av kolonialt förtryck. Man menar att den står för värden som solidaritet, gemenskap och samklang med naturen.
Som kontrast sätter man den ”västerländska” kulturen som får stå för individualism, egoism och miljöförstöring. Emellanåt blir det ganska provocerande för en vitskalle.
Kvinnorna kommer med maten i tygknyten. På bordet lägger man upp en stor hög av majs, chuño (frystorkad potatis), oca och bondbönor som alla förser sig ur.
Till detta serveras soppa. Gringon som är långväga gäst ska ha extra mycket soppa. Efter fyra tallrikar och många hedersbetygelser godtas det att jag är mätt.
Olika generationers teknik existerar samtidigt i Curva. Man plöjer med oxar samtidigt som man med hjälp av solpaneler har telefonförbindelser. I kommunhuset håller man på att installera en datasal och inom ett år räknar med att ha internetuppkoppling.
Mats Ehn, Cochabamba 10 februari 2004
Publicerad: 2004-08-05
Ändrad: 2004-12-14