10 april 2004
Var bor demokratin? I institutioner som möjliggör medborgarnas effektiva deltagande i beslutsfattandet och i människorna sinnen skulle man kunna svara. Men om man tar fasta på platsinnebörden i frågan, hur svarar man då? Parlamentet svarar kanske de flesta.

Mina radikala unga vänner skulle nog hävda gatan. De gamla grekerna samlades på torget – agora. (Kvinnor, slavar och immigranter besväre sig icke).

 

Plaza 14 de septiembre
Mitt i Cochabamba ligger torget ”14 september”. Namnet är till åminnelse av att Cochabambas kvinnor, i männens frånvaro, försvarade staden framgångsrikt mot ett angrepp från den spanska kolonialmakten under befrielsekriget i början av 1800-talet.

Torget är stadens hjärta. Här är alltid mycket folk. Vid lunchtid är det nästan omöjligt att hitta en ledig plats på någon av parkbänkarna.

Torget är inramat av de institutioner som spelar de centrala rollerna i stadens historia och aktuella politiska liv. I norr ligger statens förlängda arm,

Prefecturan (ungefär länsstyrelsen), och kommunalhuset. I väster ligger fackföreningshuset, utgångspunkten för de sociala rörelsernas mobiliseringar och i söder finns La Catedral Metropolitana, katolska kyrkan.

I samspelet och motsättningarna mellan dessa tre krafter formas stadens öde. Folkrörelsernas mobiliseringar slutar alltid med ett symboliskt erövrande av torget och kraven riktar man mot Prefecturan. Inte sällan så fungerar katolska kyrkan som medlare i dessa konflikter.

Nyliberal politik
Sedan 1985 styrs Bolivia, oavsett regering, av den politik som går under beteckningen nyliberal. Tanken är att ekonomisk tillväxt och ökat välstånd ska komma till stånd genom att frigöra marknadskrafterna och minska statens inflytande.

Genom att privatisera statliga företag, stimulera utländska investeringar och öppna gränserna för export och import skulle Bolivia lyfta sig ur fattigdom. Världsbanken och Internationella Valutafonden har pressat på för denna utveckling och stött den ekonomiskt. Resultaten måste betraktas som katastrofala.

Klyftorna i samhället har ökat och 2/3 delar av befolkningen har inte mer än två dollar om dagen att leva på. Endast 30% av den arbetsföra befolkningen har ”riktiga” jobb med lagliga anställningsförhållanden, resten är ”egenföretagare”.

 Vattenkriget
Bolivia har en stark tradition av folklig organisering och mobilisering. Under tiden 1985-2000 försvagades folkrörelserna kraftigt av den nyliberala politiken och av ständiga förluster. När den bolivianska staten överlät rättigheterna till vattnet i Cochabambaområdet till det transnationella företaget Bechtel var emellertid måttet rågat.

Efter en veckas konfrontation på Cochabambas gator där över 100 000 människor deltog för att försvara sitt vatten fick staten slå till reträtt och riva avtalet med Bechtel. Detta s.k. ”vattenkrig” har betytt mycket för folkrörelsernas självkänsla i Bolivia och har gjort Cochabamba känt över hela världen.

I början av maj arrangerar folkrörelserna i Sverige sociala forum på flera orter i Sverige för att bl.a. diskutera privatiseringspolitiken. Två Cochabambinos, Maria Lohman och Iván Castellón, är inbjudna för att bidra med sina erfarenheter.

 

Mötesplats
Det händer alltid något på torget. Varje dag är det någon stå upp komiker eller clown som framför sin akt.

Många är oerhört duktiga på att uttrycka sig muntligt. Försäljare av diverse undergörande medel samlar stora skaror.

Domedagspredikanter läser lusen av lunchflanörerna. Försäljning är egentligen förbjudet på torget men glass och juiceförsäljarna smyger sig in när ordningsvakterna är borta.

Ungdomsgruppen Tinku Juvenil har en permanent väggtidning med aktuella tidningsartiklar som samlar många läsare

.

Framförallt har torget efter vattenkriget blivit en mötesplats för att diskutera politik och tillståndet i landet. Man står i cirklar och diskuterar regeringens senaste utspel, kravet på en ny författning, folkomröstningen om gasen, konflikten med Chile om rätten till hav och mycket annat.

Folk kommer och går, många deltar. Det är fascinerande. Vad har vi för mötesplatser?

Mats Ehn, Cochabamba 10 april 2004

---

Publicerad: 2004-08-05
Ändrad: 2004-12-14