Los Molinos är en enkel kursgård i bergen strax utanför Cochabamba. Här samlas vi för att under tre dagar genomföra det första seminariet av fyra i kursen ”Ursprungsfolkskvinnornas rättigheter”.

 Kursen ges för första gången. Kawsay har som mål att skapa ett universitet som bygger på ursprungsfolkens världsbilder och intressen.

Samtidigt som man vill bli ett universitet vill man inte kopiera existerande modeller för kunskapsutveckling.

Man vill skapa något som är nytt såväl till form som till innehåll och som återerövrar, stärker och utvecklar de kulturer som under 500 år varit utsatta för kolonialt förtryck. Ingen lätt uppgift.

Ett led i att utveckla nya former är att kursen inleds med en vandring i omgivningarna. Under vandringens gång stannar vi vid olika stationer och presenterar oss, berättar om varför vi vill vara med på kursen, vad vi har för föreställningar om jämställdhet, vad vi har för tankar om forskning och vad vi skulle vilja undersöka.

Gift = fullvärdig samhällsmedlem
Den första föreläsningen hålls av Ester Balboa, ett av indianrörelsens stora namn i den akademiska världen.

Hon gör en historisk exposé över relationerna mellan könen sedan mänsklighetens barndom för att sedan landa i den andinska världsbilden. Ett av fundamenten där är allt är par. Man betraktas inte som en fullvärdig medlem av samhälls-gemenskapen förrän man har bildat familj.

Endast gifta personer kan väljas som ledare i byarna och man utses då som par. Ett annat fundament är föreställningen om komplementaritet.

Denna föreställning får sitt uttryck t.ex. i hur byarna är organiserade, det finns alltid en övre och en nedre del, i relationen mellan människa och natur, för att få måste man också ge och i synen på relationerna mellan könen.

Män och kvinnor anses lika mycket värda men tillskrivs olika roller i hemmet, i produktionen, i politiken och i kulturen. Mer Ellen Key än Nina Björk om den typen av historiska paralleller överhuvudtaget är möjliga att göra.

Kritik av västerländsk feminism
I indianrörelsen i Bolivia finns en kritik av det man kallar västerländsk feminism. Man uppfattar begreppet feminism som machismens antites. Man menar att den trycks på utifrån av välmenande utländska organisationer och att den leder till splittring av familjerna och byarna.

Därför bjuder man in både män och kvinnor att delta i kursen och därför vill man utveckla komplementaritetsbegreppet. Arbetet med kvinnornas rättigheter syftar till att stärka familjen och samfälligheten.

Vad betyder då komplementariteten i praktiken? Ett inledande grupparbete ger väldigt försiktiga svar. Det märks att det finns en viss rädsla att ta upp kontroversiella frågor.

Det finns ju en bister verklighet med ett omfattande kvinnoförtryck i det bolivianska samhället och de olika ursprungsfolken är inte förskonade från det. Under de tre dagarna som seminariet pågår blir diskussionerna djärvare och problemen kommer upp till ytan.

Detta visar sig också i de undersökningar som deltagarna bestämmer sig för att genomföra. Några ska undersöka varför kvinnornas arbete nedvärderas i deras egna familjer, andra undersöker orsakerna till varför män överger sina familjer.

Ett arbete ska handla om hur ledarna i CONAMAQ, höglandsindianernas organisation, ser på komplementariteten i teori och praktik. Det ska bli spännande att följa utvecklingen av denna kurs.

Mats Ehn Cochabamba 16 maj 2004