19 september 2004 
Det var med viss oro jag såg fram mot starten för årets kurs i interkulturell pedagogik. Carla Bazoalto som är ansvarig för kursen och min ”contraparte” hade just åkt till Färnebo folkhögskola i Sverige för att delta i ett lärarutbyte under tre månader.
José Mendoza från Charazani i norra La Paz departementet har fått överta ansvaret under hennes frånvaro.
Dagarna före kursstarten visste vi inte om det skulle komma 30 eller 80 deltagare, det är inte lätt för människor från landsbygden att meddela sig. Ett latent hot om transportstrejk fanns också med i bilden.
Dessutom skulle vi genomföra seminariet på ett nytt ställe, den vackra men misskötta skolan La Floresta i utkanterna av Cochabamba med sina runda hus.
Skulle det finnas madrasser till alla deltagarna? Det gäller att gilla läget och lära sig att hantera osäkerhet, något många här är mästare på.
Det kom drygt 50 deltagare, madrasserna räckte nästan och vattnet fungerade ibland.
Educación comunitaria
Syftet med kursen i interkulturell pedagogik, som stegvis håller på att byggas ut till en fyraårig linje, är att utifrån de olika ursprungsfolkens världsbilder och intressen utbilda professionella pedagoger som kan återerövra, förstärka och utveckla de egna kulturella identiteterna och på så sätt inte tvingas underordna sig den dominerande ”västerländska” kulturen.
Man vill skapa något man kallar educación comunitaria". Det är inte alldeles lätt att översätta detta begrepp till svenska, men tanken är att utgångspunkten för läroprocesserna ska vara gemenskapen/kollektivet och relationen till naturen/territoriet.
Distanskurs
Kursen ges i distansform med obligatorisk närvaro på fem seminarier i Cochabamba. Det sista seminariet sammanfaller med kommande läsårs första. Deltagarna kommer dels från byar på landbygden i olika delar av landet och dels från olika institutioner som intresserar sig för kursens innehåll.
En del reser i tre dagar för att komma fram! För studierna på hemmaplan bildar man lokala studiegrupper och dessa besöker vi kursansvariga minst en gång mellan varje seminarium för att stödja deras studiearbete. Ett stort problem med kursen är att deltagarna har så ont om pengar. Många hoppar av för att de inte har råd med resekostnaderna.
Presentation av arbetena
Seminariets första dag ägnas åt att försvara de uppsatser man skrivit. De arbeten som presenteras har en stark förankring i de olika kulturerna. Ett arbete handlar om betydelsen av vintersolståndsritualerna och hur kunskap om dessa sprids till de unga.
Arbetet illustreras genom en dramatisering av hur ett lamadjur offras. Andra arbeten handlar om hur man lär sig traditionella hantverksmetoder och olika mönster, betydelsen av att lära sig att läsa på sitt eget språk, hur man lär sig att läsa tecken i naturen för att förutspå om det blir ett torrår eller inte, hur man lär sig att sköta betesmarker i torrområden, hur den kulturella identiteten förändras när man flyttar till staden mm.
Arbetsformerna under seminariet varierar mellan traditionella föreläsningar, gruppdiskussioner och skapande ”workshops”.
Leonel Cerruto, Kawsays ledare, pratar om identitet, kosmovision (världsbild) och interkulturell pedagogik,
Staffan Roselius som är här på besök från Linköpings Universitet pratar om globalisering, sociala rörelser och utbildning,
Panfilo Yapu som är rektor på lärarhögskolan i Potosí ger ett historiskt perspektiv på ursprungsfolkens roll i det bolivianska utbildningssystemet,
José Antonio Rocha, ledande quechua intellektuell, introducerar olika aspekter av forskningsmetodik.
Jag bidrar med en diskussion om folkbildningens roll i Bolivia.
Många vill kommentera det som sägs, ibland är språket ett stort hinder. Det gemensamma språket under seminariet är spanska, men det är inte ovanligt att man övergår till sitt eget språk för att verkligen kunna säga det man vill.
Utdelning av kursintyg Institutionen för beteendevetenskap vid Linköpings Universitet har genomfört kursen i interkulturell pedagogik tillsammans med Kawsay sedan 1997.
Avståndet och svårigheten att samordna administrativa rutiner har gjort att man hittills inte lyckats dela ut kursintyg till deltagarna i Bolivia.
Genom Staffans närvaro kunde vi nu äntligen göra det och det var efterlängtat. Det är inte bara i Bolivia som man kan delta i kursen i interkulturell pedagogik.
Man kan läsa den på distans på Linköpings Universitet också. Kanske något att tänka på?
Mats Ehn 19 september 2004 Cochabamba
Publicerad: 2004-09-20
Ändrad: 2004-12-14