23 nov 2004 
Vaffö gö dom på detta viset? Astrid Lindgrens rumpnissar går ständigt omkring frågande. Inte för att de egentligen vill veta något nytt utan bara som uttryck av förundran över att alla inte är som dom. Ganska förfärliga typer.
Att leva i en annan kultur innebär att man ofta ställer sig rumpnissarnas fråga. Det är mycket man inte förstår. Det är lätt att förfalla till generaliseringar av hur de ”andra” är. Ett botemedel kan vara att ta rumpnissarnas fråga på allvar och verkligen försöka förstå.
Samtidigt bör man ju då också fråga sig varför ”vi” gör på vårt vis. Då tror jag förutsättningarna finns för ett verkligt möte. Under Allhelgona veckan samlas 5000 människor i en liten skog vid det lilla samhället Tiataco två mil utanför Cochabamba för att fira el Mast´aku och la Wallunk´a. Hur kan det komma sig?
De döda bjuds in
Mast´aku betyder det ”det förlängda bordet” på quechua och är en rit som har djupa rötter i de andinska samhällena. De döda bjuds in att delta i en fest tillsammans med de levande. Bordet dukas direkt på marken eller byggs på i våningar. Här finns bröd formade som symboliska laddade figurer, frukter av alla sorter och blommor. 
Wallunk´a betyder gunga.
Denna tradition symboliserar balansen mellan liv och död, och hur livet går vidare. Unga kvinnor gungar i jättestora gungor och försöker att plocka ner blomsterprydda korgar med sina fötter samtidigt som de sjunger småfräcka kärleksvisor.
Kulturell motståndsrörelse
Festen i Tiataco är en medveten satsning på att försöka skapa en kulturell motståndsrörelse som bygger på de egna traditionerna och riktar sig mot McDonaldisering och Halloweenisering.
Publiken är väldigt blandad, men påfallande många är unga, kvinnor i traditionella kläder och andra med Britney Spears eller Eminem T-shirts. Musik blandas med föreläsningar om innebörden i de olika symbolerna. Studenterna antecknar flitigt.
För femton år sedan var det mest vi som någon gång varit utbytesstudenter i USA som kände till Halloween i Sverige. Ny lyser pumporna på varenda förskola och försäljningen av skelettdräkter går som smort. Globaliseringens monokultur rullar på. Spelar det någon roll?
Den katalanske sociologen Manuel Castells är en av de mest citerade uttolkarna av den tid vi lever i. I andra bandet av hans storverk om ”Informationsåldern” skriver han ”Skulle man utse det land i världen som bäst kan motstå kulturens globalisering och hävda en gräsrotspolitik borde Bolivia vara en uppenbar kandidat.
Är det inte så att precis som försvaret av den biologiska mångfalden är ett överlevnadsvillkor så är också försvaret av den kulturella mångfalden och den egna identiteten det? Eller är detta en utvecklingsfientlig och romantisk uppfattning? Vilka värden och traditioner har vi i Sverige att sätta emot livets kommersialisering?
Mats Ehn, Cochabamba 17 november 2004
Publicerad: 2004-11-24
Ändrad: 2004-12-14