SEENDETS BIOLOGI -
ÖGATS LJUSANPASSNING

Ögat fungerar vid mycket varierande ljusintensitet. Vi kan se vid starkt solsken och vi kan se en diffus stjärna i den mörkaste av nätter. Ljusinfallet i ögat styrs genom en variation av pupillens storlek, men anpassningen till ljusintensiteten beror även på att näthinnan har en förmåga att adaptera (anpassa) sig.

Ljusadaption, är en snabb process som endast tar någon minut, och innebär anpassning till seende vid starkt ljus. Den rikliga mängden ljusenergi som kommer in i ögat gör att de ljuskänsliga stavarna snabbt förbrukar sitt synpigment. Vid stark belysning fungerar därför endast tapparna vilket ger ett bra färg- och detaljseende.

Producerat av Solviks folkhögskola för
Folkbildningsrådet/CFL © 2006

 

Mörkeradaption innebär istället att ögonen ska vänja sig vid seende i svagt ljus. Tapparna är mindre ljuskänsliga och vid svag belysning fungerar endast stavarna. Därmed försvinner färgseendet och allt upplevs som olika nyanser av grått.

I stavarna finns det ett ljuskänsligt synpigment som heter rodopsin men kallas synpurpur. Vid starkt ljus bryts synpurpur ner. Om man kommer in i ett mörkt rum efter vistelse i starkt ljus så finns det därmed inte tillräckligt med synpurpur för att man ska kunna se. Efter en stund har ny synpurpur bildats och man kan urskilja konturer i mörkret. Successivt vänjer man sig vid mörkret och fullständig mörkeradaption kräver upp till 45 minuter.