Som gjort för att samarbeta
Folkhögskolorna och deras bibliotek.
Inom vårt projekt Verktyg och vision1 har vi frågat landets alla 148 folkhögskolor om de har bibliotek. De flesta har det. Men det har varit upp till skolan eller den vi frågat att bedöma vad som är ett bibliotek. Vår fråga var: har skolan ett bibliotek?
Glädjande är att en klar majoritet av folkhögskolorna har ett bibliotek. Men eftersom vår fråga är en smula förenklad och ger möjlighet till olika tolkningar så undrar jag: Vad har man för tankar kring sitt bibliotek utifrån ett pedagogiskt perspektiv? Är biblioteket en boksamling som används sporadiskt eller är det en pedagogisk resurs på skolan? Information hämtas idag från olika slags media. Ett bibliotek idag är mer än böcker. Böcker och andra informationskällor kompletterar varandra.
Om biblioteket ses som en pedagogisk resurs så borde det även märkas i skolans visioner. Att döma av vår enkät verkar det inte som om man på många håll har någon idé om vad man skall ha sitt bibliotek till. Enligt enkäten är det inte ovanligt med personal som arbetar endast tre timmar i veckan på sitt bibliotek.
En vision
jag har är - förutom att man på skolorna bör ha ett mål med sitt bibliotek - att det skulle finnas samarbetsgrupper av biblioteksansvariga och lärare som ser till det totala behovet av skolans pedagogiska resurser. 
Om inte skolans bibliotek finns med som en del av det pedagogiska arbetet tror jag dessvärre att dess funktion sakta kommer att urholkas.
Det finns goda fungerande bibliotek inom folkhögskolorna som har bra öppettider och är bemannande större delen av dagarna men de är i minoritet. Här finns också kunnig personal och bra IT-utrustning. En del folkhögskolor har samarbete med sina kommunbibliotek och har utbyte av den kunskap och de medier som finns där. De biblioteken tror jag har
ett bra utgångsläge inför morgondagen. Vi kommer att behöva varandras kunskaper för att fortsätta möta de vuxna i lärande på bästa sätt.
Informationskompetens
Det talas om att vi bör vara informationskompetenta nu när vi kan hantera datorn och dess kringteknik. Det förväntas av oss att vi skall veta var man kan leta och hur. Såhär skriver skolbibliotekarie Eva Fredrikzon2:
Begreppet informationskompetens innefattar både sökteknik, alltså vissa verktyg, och konsten att överblicka, värdera och bearbeta den information man hittar. Men informationsteknik är inte i första hand ett tekniskt problem. Det är en process och det är tänkandet som är problemet. Hur kan det vara så? Jo! Sökprocessen är mycket svårare än sökverktygen. Det handlar mer om kreativitet än att kunna behärska olika tekniker. Dessutom är synen på syftet med informationssökning avgörande för om det ska bli en inlärningsprocess eller inte. Det yttersta syftet är att eleverna själva ska bli medvetna om hur man skaffar sig kunskap. Eleverna ska veta varför de kan ha nytta av biblioteket.
Det här hänger också ihop med den demokratiska tanken om att kunna delta i tankeutbyte, beslutsfattande och att inte känna sej utanför i stora som små sammanhang. Att själv hitta vägar till information av olika slag och veta när, var och hur man skall kunna använda den.
Temaarbeten
Många elever arbetar i olika projektformer eller med temaarbeten. Då är det självständiga arbetet minst lika viktigt som det som skall redovisas. Självständiga uppgifter behöver struktureras för den som söker. Det är inte alltid självklart hur man skall arbeta. Många går till kommunens bibliotek för att få hjälp. Vad för stöd kan den vuxne i lärande förvänta sej från sitt kommunbibliotek? Det som beskrivs i rapporten ”Gränslöst stöd för vuxnas lärande3" är att bibliotekarierna på de undersökta kommunbiblioteken och pedagogerna inom komvux utgår ifrån olika metoder i mötet med den studerande. Det som beskrivs är en diskrepans som pekar på en brist. Man arbetar utifrån olika synsätt som lärare och bibliotekarie vilket skapar onödiga frågor för den som studerar. Efter att ha läst rapporten undrar jag om vi inte borde vara tydligare med vad för hjälp man kan förvänta sej av lärare och bibliotek. Visserligen beskrivs en annan miljö än folkbildningen men rapporten tar upp en prinicipiellt viktig fråga där jag känner igen delar av min verklighet.
Infoflödet - planera, strukturera och reflektera
Idag kan man lätt få intrycket av att det mesta finns ett knapptryck iväg eftersom det ges många svar i en söktjänst. Men får man på det sättet tag i det som är mest relevant? Biblioteken har tillgång till databaser och uppslagsverk som har sovrat och kvalitetsgranskat material. Men hur hittar man dit? Vet man om att de finns? Kännedom om hur man lär sej och vad som händer under lärprocessen, att det finns olika lärstilar, att förloppet i ett arbete också innebär känslomässigt motiga delar kan ge aha-upplevelser och förhoppningsvis stärka den som är ovan vid att studera.
Reflektion
Visst behövs det mer än insamlad information för att man skall kunna ro iland med sitt arbete. Det kan vara olika slags stöd. Man kan behöva hjälp med att strukturera sin uppgift och att komma tillrätta med eventuell begreppsförvirring. Eller vad händer när man själv skall hantera den osorterade mängden information som till synes är strukturerad? Det kan också vara så att man inte problematiserar, att man inte förstår sin frågeställning, att man inte har gjort frågan till sin.
Är det inte nu samtalen och frågorna är än viktigare än tidigare? Vi som arbetar med informationssökning vet att det kan råda osäkerhet kring hur man tänker och vilka frågor man ställer, vilket hänger ihop med ens tidigare referensramar. Hur man sedan tolkar svaren och balanserar källkritiska frågor mot sökresultaten kan skifta väldigt.
Annat sätt att arbeta på biblioteken
Studiebibliotekarierna har gjort det länge. Skolbibliotekarierna har gjort det längre, det vill säga handlett elever. Nu börjar folkbiblioteken också lära sej att arbeta mer processinriktat. Att inte lämna över svar direkt utan att i stället försöka vägleda utifrån de behov de studerande har. Studiebibliotekarier finns lite här och var beroende på hur det ser ut i de olika kommunerna med samarbetet lärcentra-folkhögskolor, skol- och folkbibliotek4.
Imorgon
Man talar om att biblioteken håller på att bli medieserade nu när till och med böcker från 1600-talet skannas in och tillgängliggörs på nätet. Man kan få kurslitteratur som e-böcker och hantera sina lån och reservationer hemifrån. Tillgång till virtuella studieguider, frågetjänster och till och med chatmöjligheter med virtuella bibliotekarier är annat stöd. Allt detta utvecklas hela tiden. På biblioteken försöker man svara på behovet av en snabbare hantering och att tillgängliggöra tjänster som kan vara oberoende av tid och rum.
Datorn som mål eller medel
I våra mobiler och datorer kommunicerar vi blixtsnabbt med varandra - här har teknikföretagen pumpat in pengar för att möjliggöra nästa nivå i att dela och meddela. Imorgon kommer datorerna att finnas i mobilen. Prylarna skapar en känsla av att det är du som har koll och bestämmer. Helst allt genast - här och nu!
Unga vuxna är idag uppväxta med datorerna. Kanske tror man att kunskaper är det som finns ett eller två knapptryck iväg. Många är urduktiga på att finna framförallt detaljinformation snabbt. Men när det kommer till komplexa ämnesövergripande frågor behöver de sättas in i ett sammanhang. Om man inte förstår sammanhangen, varför och hur, blir det lätt förvirrat och det är då lättare att pyssla med detaljer. Mer än någonsin behöver vi samtalen, diskussionerna och utrymme för detta. Kan vi inom folkbildningen skapa miljöer och utrymme för dessa viktiga samtal?
Samarbete en nödvändighet som ger mervärde
Det är inte ovanligt att den vuxne i lärande går mellan olika studieanordnare och skolor, man besöker också olika slags bibliotek. Det slår mej att eleven kanske uppfattar oss som en diffus helhet (att vi i skola och bibliotek ingår i samma konglomerat och att vi har ett självklart samarbete) kring de vuxnas studier. Oavsett min gissning så tycker jag att det verkar logiskt att vi som skall stödja eleverna samarbetar och talar om ansvar, resurser samt inte minst ger varandra idéer.
Vi kanske kan börja med att samtala om var våra professioner överlappar varandra. Vi behöver mötas: den vuxne i lärande, pedagogen och bibliotekarien. Om vi vill använda tekniken finns det olika redskap för att vi skall kunna mötas och dela med oss.5 Utbildningar riktade till båda yrkesgrupperna finns för den som kan och vill6
Min erfarenhet och förhoppning är att vi har mycket att dela och därmed lära av varandra. Vi har allt att vinna på att samarbeta för att göra det bättre för den vuxne i lärande.
Annika Hultén
Bibliotekarie i Ronneby Kommun
och Blekinge läns folkhögskola
2006-10-30
1. Projekt med stöd från CFL (Nationellt Centrum för Flexibelt lärande) 2005 -2006
2. http://www.skolbibliotek.se/ost/artikel_eva.htm
3. http://www.lansbibliotek.ostsam.se/NR/rdonlyres/3C0DA0BA-F36F-4DE8-8774-0365CA8CE7A4/0/nr5.pdf
4. http://www.sahlgrenska.se/vgrtemplates/BildRightPage____37546.aspx
5. http://www.blogg.se/
6. http://www.skolbibliotek.se/kurser.htm