Att vistas i förändring - reflektioner
Inledning Det första jag tänkte på när projektet Verktyg och Vision initierades var ordet förändring. Förändring som vi alla, och våra utbildningsinstitutioner och bibliotek i högsta grad, är mitt inne i. Förändring där informationsteknik har varit och är en katalysator. Förändring som bland annat handlar om bibliotekariernas – och lärarnas – yrkeskunnande och praktiker.
Från mitten av 80-talet hade jag som bibliotekarie kommit i kontakt med den nya tekniken; kataloger skulle datoriseras och information skulle göras tillgängliga via elektroniska databaser. Parallellt med det praktiska förändringsarbetet växte också fram andra mer övergripande frågor: Skulle informationsteknik innebära en mer radikal förändring för bibliotekariernas yrkeskunnande och yrkesutövande? Senare ledde denna fråga mig till att studera praktikens kunskap. Vad är praktikens kunskap och hur kan vi beskriva och klä den i ord? Vad är egentligen kunnandet i arbete och yrkesutövande? Hur artikulerar bibliotekarierna och lärarna sina kompetenser om vi tittar in bakom kulisserna – bortom examensbevis och befattningsbeskrivningar? Hur mycket av dagens kunnande kan och bör tas med när situationen i omvärlden förändras? Kan ett nytt yrkeskunnande skapas och utvecklas utan att det blir en öppen konflikt mellan det gamla och det nya? Hur realiserar bibliotekarier och lärare sina förändringsdrömmar? Är nya allianser möjliga och kanske till och med nödvändiga?
I mitt förra liv arbetade jag som bibliotekarie i miljöer där elever, studenter och lärare alltid fanns i närheten. Som bibliotekarie sökte jag samarbete och samverkan: erbjöd biblioteksvisningar, biblioteksundervisning, hjälp i litteratursökning. Ofta ledde detta till fruktbara, men kortvariga relationer. Och lika ofta uppstod dessa relationer ad hoc och spontant. Som bibliotekarie ville jag något – att eleverna och studenterna skulle både förstå vikten av litteratursökning men att de också skulle lära sig hantverket: sökord och sökstrategier. I ärlighetens namn måste jag väl här erkänna att vi oftast hamnade
i färdighetsträning. Detta med att förstå och integrera biblioteksdelen i undervisnings- och lärandehelheten blev som bäst ett svagt och rätt så diffust sidospår. Så här i backspegeln kan jag skilja flera faktorer som försvårade mina försök: strikta professionsgränserna mellan bibliotekarier och lärare; synen på undervisning och lärande som fokuserade i kunskapsförmedlingen med läraren (och också bibliotekarien) i centrum samt besvärliga och krävande informationssökningskanaler.
Bibliotekarien nyfiken på IT och pedagogik För åtta sedan ansvarade jag för en kortare högskolekurs med namnet ”Bibliotekspedagogik”. Kursen gavs som en distanskurs, helt och hållet på Internet, och de som klarade av den fick fem högskolepoäng. Nu när jag efteråt försöker återkalla orsakerna till att kursen skapades, är det ett antal ord som börjar dyka upp i mitt huvud: informationsteknik, bibliotekariernas arbetsuppgifter, bibliotekariernas kunskaper och förändring. Utifrån mina och kollegors erfarenheter hade tankarna och idéerna –
fortfarande rätt så vaga, diffusa och ospecificerade - om bibliotekariernas ’nya’ yrkesroll börjar gro. Det fanns en känsla som växte starkare och starkare, att någonting viktigt var på gång. Att de gamla sätten att arbeta inte längre skulle gälla så länge till. Och denna känsla var inte enbart något positivt spännande – oj, vad roligt att få vara med och skapa något nytt – utan tvärtom. Det var många bibliotekarier som kände en obehaglig oro och osäkerhet inför framtiden. De mest pessimistiska frågade: Behövs vi över huvud taget nu, när IT erbjuder så mycket och alla kan söka och hitta sin egen information? De mer optimistiska frågade: Hur ska bibliotekarierna kunna vara med och göra IT till sitt eget verktyg? Vad behöver vi för nya kunskaper? Och de mest orädda fortsatte: Det är dags att skapa en ny framtidsorienterad, teknikkunnig och mer offensiv bibliotekarie med nya arbetsuppgifter.
Spänningsfältet började få sina konturer: Hur förhåller sig de gamla sätten att vara bibliotekarie till de nya – dock okända - sätten att vara bibliotekarie? Att fungera som en dörrvakt till informationskällor för att söka fram information genom verktyg som var reserverade endast för bibliotekarier, yrkeskåren med hemliga lösenord och tillgångar till klassifikationssystemens mysterier och till de förutbestämda ämnesord, som var listade i handböckerna, till att bli mer en vägvisare till nya och mer öppna och publika informationsplatser – digitala sådana – där användarna själva skulle söka och finna information. Vad skulle denna förändringsresa innebära och hur skulle den förverkligas?
Relationen mellan traditioner och nu å ena sidan och framtiden å andra sidan verkade stå i ett motsatsförhållande till varandra. Positionerna och deras inbördes srelationer verkade vara givna. De yrkesverksamma bibliotekarierna vet vad de kan i dag och de verkar veta att deras kunskaper inte kommer att vara giltiga och användbara i morgon.
I denna dikotomi är beståndsdelarna varandra uteslutande enheter: bägge två – nuet och framtiden - kan inte finnas samtidigt. Och eftersom det är framtiden vi är på väg mot, måste det per automatik innebära att det gamla måste försvinna och känna sig som en förlorare i kampen. Men: det finns kanske ett alternativt sätt att förhålla sig till yrkeskunnande än att förhålla sig till det som en dikotomi: antingen (det gamla) eller det nya. Att helt enkelt börja från ett annat håll: Hur väl artikulerar bibliotekarier sina kompetenser om vi tittar in bakom kulisserna – bortom examensbevis och befattningsbeskrivningar?
Hur skapas förändring i vardagens arbete? Vilka ambitioner och förhoppningar finns det? Friktion – vad består den av?
Att vistas i förändring - Verktyg & Vision När vi nu befinner oss till början av 2000-talet, är erfarenheterna både större och rikare. Då kan man undra om inte alla gamla problem och hinder redan sopats bort. Har vi inte hittat fram i sökandet av nya samverkande arbetsformer mellan bibliotekarier och lärare? Har vi inte blivit IT-kunniga under resan? Dagens elever är väl informationskompetenta? Har vi helt enkelt inte redan nått våra förändringsmål?
Eller kan det vara så att förändringen inte ha något givet mål utan att förändringen är något som pågår; förändring är ett tillstånd (Ahrenfelt, 2001). Självklart formulerar vi visioner och målsättningar: vi har alla en förhoppning och en önskan om en framtid. Och det är här projektet Vision och Verktyg kommer in! Dels vill vi vara medaktörer och medresenärer i det dagliga utvecklingsarbetet – att stödja samverkan mellan bibliotekarier och lärare inom folkbildningen med viljan att utveckla flexibelt lärande. Å andra sidan ville vi undersöka hur vardagen ser ut: är förändringsprocesserna smidiga eller är friktion en del av vardagen för bibliotekarier och lärare. Helt enkelt: vi ville se in bakom de offentliga och allmänna orden om IT och pedagogiken och träffa förändringsaktörer i sina arbeten.
Eller kan det vara så att förändringen inte ha något givet mål utan att förändringen är något som pågår; förändring är ett tillstånd (Ahrenfelt, 2001). Självklart formulerar vi visioner och målsättningar: vi har alla en förhoppning och en önskan om en framtid. Och det är här projektet Vision och Verktyg kommer in! Dels vill vi vara medaktörer och medresenärer i det dagliga utvecklingsarbetet – att stödja samverkan mellan bibliotekarier och lärare inom folkbildningen med viljan att utveckla flexibelt lärande. Å andra sidan ville vi undersöka hur vardagen ser ut: är förändringsprocesserna smidiga eller är friktion en del av vardagen för bibliotekarier och lärare. Helt enkelt: vi ville se in bakom de offentliga och allmänna orden om IT och pedagogiken och träffa förändringsaktörer i sina arbeten.
Pirjo Elovaara, Blekinge tekniska högskola
mailto:pirjo.elovaara@bth.se